Livet är

Fortfarande är det många som provoceras av att representanter för könsminoriteter och sexuella minoriteter öppet visar glädje och stolthet över vem de är.

"Elämä on". Mobiloperatörens slogan har smugit sig in i vårt vardagsspråk. Vi citerar uttrycket i situationer där vi roat eller smått uppgivet kommenterar livets paradoxer och konstigheter. Livet är. Medvetenheten om att livet ofta är både överraskande och svårförståeligt är viktig, eftersom den hindrar oss från att alltför svartvitt dela in människor och fenomen i goda och onda, i de som har rätt och de som har fel.

Livet är. Uttrycket kan gärna också användas för att bejaka att det finns olika slags människor – och att den här mångfalden uttryckligen är en rikedom. De senaste veckorna har det på sociala medier förts en diskussion om kroppsideal. Får man vara stolt över sin kropp även om man är rund, eller borde man helst be om ursäkt för att man inte satsar all sin lediga tid på träning eller prövar alla tänkbara nyttiga dieter?

"Skäms inte för att du är människa, var stolt." Tomas Tranströmers ord kommer osökt i mina tankar. Hur fint skulle det inte vara om vi uppmuntrade varandra att glädjas över våra kroppar, i stället för att peka finger eller snusförnuftigt förklara hur andra borde leva sina liv! Samma problematik aktualiseras av prideparader och pridefestivaler: fortfarande är det många som provoceras av att representanter för könsminoriteter och sexuella minoriteter öppet visar glädje och stolthet över vem de är, i stället för att känna skam och be om ursäkt för att de är "konstiga".

Att vara stolt är inte detsamma som att vara högmodig eller okänslig för hur vårt beteende påverkar andra. Vi får gärna vara stolta över den vi är, men vi skall naturligtvis inte acceptera vad som helst. Devisen "livet är" kan bli ödesdiger ifall vi använder den som ursäkt för att inte ta itu med våra egna fel eller med uppenbara orättvisor i vår omvärld. Livet "är" inte bara. Livet är också någonting som vi aktivt skapar tillsammans med varandra.

En av de mest berörande episoderna i evangelierna är mötet mellan Jesus och kvinnan som blivit ertappad med äktenskapsbrott. Om den medskyldiga mannen sägs det för övrigt ingenting, vilket antagligen är typiskt för värderingarna i det dåvarande samhället. Jesus avväpnar hennes anklagare med orden "den av er som är utan synd skall kasta den första stenen", och de försvinner snopna en efter en.

Men inte heller här handlar det om att bara låta allting vara som det är. Jesus både befriar kvinnan och uppmuntrar henne till förändring: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer". Vad den sistnämnda förändringen konkret handlar om lämnar han åt henne att begrunda, men vi kan ana att det rör sig om att avstå från handlingar som skadar eller sårar både henne själv och andra människor.

Det handlar om en knepig balansgång. Å ena sidan skall vi avstå från att döma och fördöma andra människor, och låta dem vara stolta över den de är. Å andra sidan kan vi behöva inspirera varandra att ta itu med det som gått snett i livet. Utmanande? Livet är.

Björn Vikström ar tidigare biskop i Borgå stift och är nu universitetslärare vid Åbo Akademi.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning