Livet är mer än arbete

Michel Ekman ser Rainer Werner Fassbinders Åtta timmar är inte en dag från 1972 och imponeras.

Kring 1970 inledde det västtyska tv- och radiobolaget WDR ett projekt som i dag förefaller fullständigt osannolikt. Man ville producera program som på ett samtidigt samhällsmedvetet och publiktillvänt sätt fiktivt skildrade arbetarklassens liv och problem.

Rainer Werner Fassbinders tv-serie Åtta timmar är inte en dag (Acht Stunden sind kein Tag) från 1972 blev det mest kända resultatet. Den fick ett enormt publikgenomslag och visades också i Finland. Men den väckte också motstånd bland politiskt orienterade kritiker som såg den som förenklande och naiv. Debatten blev hätsk och till slut lade produktionsbolaget ner serien. Av planerade tio avsnitt (i långfilmsformat) förverkligades bara fem.

Åtta timmar … visades sedan sällan och fick i det fördolda ett legendariskt rykte. När den nu äntligen återutgavs på dvd var intresset i Tyskland stort. Föga förvånande förstod man efter den långa tankepausen Fassbinders intentioner bättre och gav hans verk den uppskattning det förtjänar. Serien är nämligen ett mästerverk som utan möda kombinerar humor och underhållning med politisk analys och diskret pedagogiska demonstrationer av hur samhället fungerar. Närmare bestämt hur arbetarna alltid tenderar att till slut dra det kortaste strået, men också hur den antiauktoritära kampen kan föras av vanliga människor.

I centrum står en arbetarfamilj i Köln. Sonen Jochen är metallarbetare, hans flickvän Marion sitter på kontor. Centrala är också hans mormor, Oma, och hennes partner Gregor. Kring den grupperar sig Jochens familj och deras vänner och arbetskamrater.

Serien framskrider längs två linjer. Dels fokuseras på Jochens arbetslag, problem de möter och konflikter med chefer och arbetsgivare, dels handlar den om privatlivets glädjeämnen och bekymmer – som den till kliché blivna titeln utsäger är livet mycket mer än arbete. Det kan gälla bostadsbrist, dagvård eller skilsmässa. Men också de strålande kärlekshistorier som lyser upp livet eller sammanhållningen, trots grälen, inom familjen och bland vännerna.

Seriens utgångspunkter är mycket realistiska. Umgängesvanor, människorelationer, heminredning, kläder och annat ser ut som de gjorde på 1970-talet. Ändå är realismen inte det som definierar serien. Tvärtom. Under den döljer sig en didaktisk saga, en Brechtskt förfrämligande men också optimistisk utsaga om nödvändigheten och möjligheterna att göra motstånd och säga sin mening. Fassbinder vill visa att också vanliga människor kan vara subjekt i sina liv, att de kan tänka och handla på eget initiativ. I det auktoritära sjuttiotalssamhället var det här en kontroversiell utsaga.

Och i dag? Å ena sidan är dagens samhälle minst lika auktoritärt, fast med andra medel, å andra sidan har till exempel de aktionsgrupper som satt en viss prägel på samhället under de senaste decennierna praktiserat just det som Fassbinder lär ut.

Men vad som framför allt gör Åtta timmar … oemotståndlig är skådespelarna. Mest lyser Hanna Schygulla som Marion, Gottfried John som Jochen och den legendariska Luise Ullrich som Oma. Man kan bara älska dem och känna att man hade velat följa dem mycket längre.

Yle Teema, när får vi se det här?

Serien kan köpas på dvd, dyrt med engelsk textning, billigt utan.

Michel Ekman Litteraturkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00