Liten sparv i stor värld

Familjefilm. Sparven Richard (Heljä Heikkinen) adopteras av en storkfamilj. Bild: © 2017 Knudsen & Streuber, Ulysses, Walking the Dog, Mélusine Productions, Den siste skilling.

Det görs så många bra animationer i dag att det krävs något eget och speciellt för att sticka ut.

ANIMATION/BARNFILM

Storken Richard

Regi: Toby Genkel och Reza Memari. Manus: Reza Memari. Dubbad till finska, textad till svenska. Som 2D och 3D.

Det är inte endast hos oss som man dras med animerade tippor. Av det slaget finns det även i Mellaneuropa, i Tyskland, Belgien och Luxemburg, där Storken Richard producerats.

Titeln till trots är Richard en sparv, en parvel som redan innan han kläcks blir berövad sina föräldrar. Följaktligen är det inte så märkligt att Richard vid åsynen av Aurora, en stork med huvudet på skaft och hjärtat på rätt plats, utbrister i ett "mamma!".

Sedan går det som det går, att den gode Richard får flytta in hos Aurora och Claudius – "fram till hösten" som det heter. För vid det laget har storkfamiljen för avsikt att åka till Afrika på vintersemester.

Sagt och gjort, med den påföljden att Richard får se sig akterseglad. Men skam den som ger sig. I sällskap av en miljöskadad uggla och en discopapegoja med höjdskräck tar vår hjälte tåget till San Remo – till att börja med.

Gäsp!

Ett är säkert: radarparet Toby Genkel & Reza Memari har gjort sina hemläxor. Slutresultatet är lika lekfullt som det är (klädsamt) rafflande. Glada och spralliga färger vankas det också, och skrapar man på ytan finns där en och annan lärdom att hämta – om utanförskap, om familjegemenskap och vänskap över gränserna.

Så varför trillar man inte i farstun?

Tja, för det första är man så bortskämd med animationsgodis att det som inte direkt sticker ut, alternativt kommer lastat med bekanta ansikten och attribut, tenderar att rendera blott en gäspning (vilket i det här fallet känns något orättvist).

För det andra håller den finskspråkiga dubbningen inte jämna steg med animationsarbetet. Här finns det gott om talang, från Antti Pääkkönen och Rinna Paatso till Tommi Korpela, men inte sällan tar man i på ett sätt som gör att det blir onödigt flåsigt.

Krister Uggeldahl

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning