Litauen först att fira 100

Alla tre baltiska stater firar 100-årsjubileum i år. Först ut är Litauen längst söderut med endast 2,8 miljoner invånare men tusenåriga anor och bakgrund som del av en stormakt. Den första självständigheten 1918 räckte inte länge. Men då Sovjetunionen föll samman 1990 var Litauen snabbast med att deklarera sig som suverän nation. Nästan 80 procent av invånarna är katoliker och en religiös mysticism lever sida vid sida med it och business.

Vi borde ha utbildat oss till it-ingenjörer eller ekonomer. Till och med make up-artister har högre lön än vi, säger kvinnorna som studerat medicin i sex år och nu är på väg att göra sin obligatoriska sexåriga praktiktid. – Vi kan inte leva på den lön Litauen erbjuder och med den här takten är vi 40 innan vi är klara, säger fr.v. Aiste Berkutė, Rasa Mikalauskaitė, Justina Stroputė och Justina Saladytė. Bild: Evy Nickström

"TVINGA OSS INTE ATT FLYTTA"

Hundratals kappsäckar har försetts med Sveriges, Norges, Tysklands, Storbritanniens och Finlands flaggor. Medicinestuderandena i Vilnius är redo att sälla sig till den miljon litauer som flyttat utomlands sedan 1990. – Vi vill stanna och jobba i Litauen men ni måste höja våra löner så att vi klarar oss är budskapet till politikerna.

Nästan en miljon människor har flytt sedan Litauen blev EU-medlem 2004, det är mycket i ett land som i dag har 2,8 miljoner invånare.

Och flykten från det sydligaste landet i Baltikum ser inte ut att avta.– Vi har skaffat läroböcker i norska och tyska och börjat plugga. Det är klart att vi far om regeringen inte gör något för att vi ska klara oss ekonomiskt. Efter ett år av förhandlingar får vi 400 euro i handen, säger Rasa Mikalauskaite och grabbar tag i sin kappsäck prydd med den norska flaggan.

Bild: Maija Hurme

En massiv demonstration pågår och hälsovårdsministern Aurelijus Veryga är omringad av en grupp unga kvinnor som högljutt överöser honom med argument. Det hjälper inte att ministern påpekar att bara ett år har gått sedan han och hans partikamrater kom till makten.

– Ni måste agera, ett år har gått sedan era löften, men ingenting har hänt, svarar kvinnorna.

Veryga är själv läkare och professor i hälsovetenskaper vid Vilnius universitet, men som politiker är han färsk, invald i parlamentet 2016.

– Visst är det tufft och mycket måste göras, men kom ihåg att de tidigare regeringarna haft 20 år på sig att ordna upp situationen. Vi har en pågående diskussion med vårdfacket och det kommer förhöjningar, fast de är ju inte så stora ännu, försöker Veryga beveka demonstranterna.

Han säger att Litauen har ett strukturproblem, alldeles för många sjukhus och för många bäddar. Man måste rationalisera och effektivisera hela primärhälsovården, något som tidigare regeringar blundat för.

Men vad gör ni om utflyttningen fortsätter i samma takt?

– Vi får nya invånare hela tiden, folk flyttar in från Polen och Vitryssland, säger Veryga.

Så är det, Europa eller världen i dag präglas av folkvandringar, en omfördelning mellan länderna.

Studerandena tågar i taktfasta led till Seime, parlamentet, för att föra fram sina krav till politikerna. Men något mera än en 10 eller 20 procents höjning på de urusla lönerna på 600 euro i månaden utlovas inte.

Sverige tidigt ute

Samtidigt som medicinestuderandena tycks kämpa förgäves har regeringen gett åklagarna en rejäl inkomsthöjning och ett eskapistiskt svart arkitektritat hus. På andra sidan floden Neris reser sig monumenten över den nya härskande klassen i Litauen. Enorma skyskrapor med reklam för Swedbank och Telia tornar upp sig mitt bland de fallfärdiga husen vars ägare hoppas på en ytterligare värdestegring av markpriset.

Då Litauen utropade sig som självständig stat för andra gången, 1990, var Sverige det första landet att erkänna och att öppna ambassad. I dag reser sig de svenska företagens skyskrapor högt över resterna av det gamla Litauen. Bild: Evy Nickström

Sverige var det första landet att erkänna Litauens självständighet 1990 och står för den största delen av de utländska investeringarna. I fjol ökade andelen utländska investeringar med tio procent i Litauen.

I motsats till Tallinn är Vilnius gamla stad stor, lämpligt nedgången och inte särskilt kommersialiserad. I staden som hör till Unescos världsarv finns en lämplig blandning av nytt och gammalt; palats, torg och kyrkor vart man än ser men också en uppsjö av små affärer, kaféer och restauranger.

De pampiga byggnaderna verkar alltför stora för en stad med en halv miljon invånare men Vilnius byggdes en gång i tiden som centrum för en stormakt.

Religionen är starkt närvarande, nästan 80 procent av befolkningen är katoliker, men här finns också en liten men seg grupp som fortfarande utövar den gamla hedniska folktron.

Religiositeten är stark i Litauen – men också många av de hedniska traditionerna lever kvar. Bild: Evy Nickström

"Vår frihet är mycket skör"

Under sovjettiden var mycket av religionsutövningen underjordisk. Om till exempel en lärare sågs gå i kyrkan kunde hen förlora jobbet, bli deporterad till Sibirien eller sättas i fängelse. Flera katedraler var olika sorts lager. Som den fallfärdiga Välsignade Jungfru Marias kyrka som invändigt byggts om med betongväggar för att tjäna som grönsakslager.

I det som är kvar av barockkyrkan hastar en svartklädd varelse genom de fallfärdiga 1700-talsvalven.

Friheten är vacker men den är mycket skör. När som helst kan allt vara annorlunda, säger Algizdas Toliatas. Han vill bygga en ny gemenskap och det sker nu i barockkyrkan som byggdes av Augustinerorden på 1700-talet. Den har varit ortodox helgedom, grönsaksmagasin och blir nu allaktivitetscentrum. Bild: Evy Nickström

Algizdas Toliatas är en perfekt symbol för Litauen i dag: 29 år gammal, festar med sina årskamrater, är präst och bestsellerförfattare med svärmiska predikningar. Toliatas talar om gemenskap och enighet i en tid då folk misstror egennyttiga politiker.

– Många ungdomar vill komma hem tillbaka till Litauen men landet erbjuder ingenting för dem. Frihet är utrymme för aktivitet, att skapa tillsammans, att få vara tillsammans, säger Toliatas.

Vi har fått en underbar frihet men friheten är mycket skör, vi kan förlora den när som helst. (Algizdas Toliatas)

Han vill tillsammans med frivilliga skapa ett aktivitetscentrum med modern teknik i den gamla kyrkan. Det måste finnas ett annat innehåll i detta liv än bara business.

– Du kan vara fri men ändå en slav under konsumtion.

På frågan vad han tror om Litauens självständighet svarar Toliatas:

– Vi har fått en underbar frihet men friheten är mycket skör, vi kan förlora den när som helst. Se på problemen de har i Syrien, i Ukraina och i Georgien.

Toliatas säger att Litauen är rikt, man har mat, elektricitet och vatten som många andra länder i världen saknar.

– Men vi saknar en tro på oss själva, tillit, respekt och hopp.

Toliatas ger oss rådet att klättra upp till tredje våningen som ska innehålla den andliga delen av verksamheten. I dag finns här en svartvit fotoutställning med Toliatas poserande i en naturpark invid enorma klippblock, skummande forsar och uråldriga trädstammar. Tankarna går till en Tolstojansk naturalism.

Ute på stan möter oss Toliatas på bestsellerböckernas pärmar. Och då handlar det inte om ett litterärt verk utan om transkriberade bandupptagningar av predikningar.

– Ja det är ju helt crazy, är den unge prästens svar på frågan hur det känns att hans böcker toppar försäljningslistorna.

Allt är inte pengar!

Akmèja Bru och Jurgis Brüzga bor i ett förstadsområde till Vilnius. Elementhusen från sovjettiden är förfallna och området hade tidigare ett dåligt rykte. Nu har unga familjer flyttat in och renoverat sina bostäder. Men som ett arv från sovjettiden bryr få sig om det gemensamma. Medan trapphusen är smutsiga och nedgångna är den egna bostaden som klippt ur ett inredningsmagasin. Vitt, design och läckra detaljer.

Kanske vill litauerna för mycket, för snabbt. Under Sovjet kunde vi inte göra något alls. Nu vill vi som är födda på den tiden ha allt, genast: stora bilar, Iphone, fina bostäder. Utvecklingen går snabbt och först våra barn kommer att bli verkliga européer, säger Akmèja Bru och Jurgis Brüzga med dottern Ulla. Bild: Evy Nickström

Bru och Brüzga är musiker. Kolla dem på Youtube, till exempel Bru's Love song-project. Bru har också medverkat som bakgrundssångerska i Litauens eurovisionsbidrag i många år. Brüzga gör egen musik i sin egen studio och drygar ut inkomsterna med att vara värd för olika evenemang.

– Vi skulle gärna göra mera alternativ musik. Litauen har gott om talang men marknaden är för liten och vi har inte klarat av att slå igenom internationellt.

De är kändisar i Litauen med goda kontakter och lever ett gott liv.

Gryningens port. Porten byggdes som en del av försvaret på 1500-talet och är den mest betydelsefulla religiösa platsen i Litauen i dag. Ovanför porten finns ett litet kapell, oftast proppfullt av folk. Ikonen föreställande Jungfru Maria sägs ha helande krafter och pilgrimer kan ses krypande hela vägen fram till porten och upp för de smala trapporna. Bild: Evy Nickström

– Vi har inga planer på att flytta utomlands. Det skulle ta lång tid att bygga upp ett kontaktnät liknande det vi har. Här i Litauen finns jobb, alla våra vänner och våra familjer. Allt kan inte handla om pengar, säger Brüzga medan han häller upp vår espresso i höga glas.

Musikerparet är inte speciellt intresserade av politik.

– Våra politiker har inte tillräckligt med kunskap och erfarenhet och det är ett problem. Det verkar som om man blir politiker i Litauen för att få makt och pengar, inte för att skapa en bättre framtid för hela folket.

Som prästen Toliatas säger är självständigheten skör. Men Bru och Brüzga hoppas och tror att Litauen ska kunna hålla sin självständighet och utvecklas till en sann västlig demokrati.

– Vi tror att det går att komma överens med våra grannar. Vi gillar inte till exempel president Dalia Grybauskaités aggressiva ton gentemot Ryssland. Ni i Finland klarade ju er bättre i tiderna.

Fakta

Stark presidentmakt

Litauen firar 100 år sedan självständigheten den 16 februari. En sajt med historia och evenemang finns på www.lietuva.lt/100/en

Annekterades av Sovjetunionen 1940. Kontrollerades av tyskarna en kort period under andra världskriget.

Det första baltiska landet som deklarerade sig självständigt 1990. De sista ryska trupperna lämnade landet 1993.

Litauen har 2,8 miljoner invånare. Litauer är 87 procent, ryssar 5,6 procent, vitryssar 1,2 procent.

77,2 procent av litauerna är katoliker, ortodoxa är 4,1 och anhängare av gammal hednisk folktro 0,8 procent.

Litauen är det sydligaste och till arealen största landet i Baltikum. Litauen gränsar i norr till Lettland. De övriga grannarna är Vitryssland med en gräns på 640 km, Polen med 104 km och den ryska exklaven Kaliningrad med 261 km. Kustlinjen är 90 km lång.

Litauens president har stor makt, likt USA:s. Dalia Grybauska valdes första gången 2009 och blev omvald 2014. Grybauska är den baltiska ledare som gått ut hårdast mot den stora östra grannen. Efter den ryska annekteringen av Krim sade hon: ”Om en terroriststat som är engagerad i öppen aggression mot sin granne inte stoppas kan aggressionen sprida sig längre in i Europa.”

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00