Lita på att vi klarar det, Finland!

Bild: Wilfred Hildonen

Samma virus, samma typ av åtgärder – men ändå är allt så förbaskat mycket krångligare i Finland än i Danmark. Varför? Biträdande chefredaktör Lena Skogberg har firat en dansk jul och känner av en samhällsanda som inger förtröstan.

Det är någonting med tonfallet.

I Finland har det gått från alarmistiskt till ännu mer alarmistiskt: Kometen kommer!

Det gäller myndigheter, beslutsfattare och även oss journalister. Motsvarande domedagsstämning finns i trådar på Facebook och Twitter. Det bedrägliga coronaviruset är lömskt och ändrar form som en av dementorerna i historierna om Harry Potter. Det är farligt, det dödar, det slutar illa.

I Danmark är samma virus någonting som ska överlistas. Övermannas, besegras. Det är dessutom inget tvivel om att så kommer att ske. Vi klarer det, sammen. Brist på självförtroende har de inte, danskarna.

Nu vet vi från historien att få länder har förlorat så många slag genom århundradena som den forna stormakten Danmark, så exakt hur det kommer att gå med den här moderna varianten låter vi vara osagt.

Just nu, och på kort sikt, ser det faktiskt inte så bra ut. Siffrorna över smittade danskar med omikron slår nya rekord, och de senaste visar 23 000 smittade på ett dygn. Danmark är så rödlistat det bara kan bli och har gått från primus i klassen till värsting.

Samtidigt går landet än en gång främst i kampen mot viruset och många andra länder följer noggrant med om danskarna ska lyckas slå ner omikronvarianten. En ingrediens är de fortsatta masstesterna: När Danmark testar omkring 200 000 personer per dag testar Finland 150 000 i veckan. Det är klart danskarna hittar fler smittade då. Mörkertalet i Finland vet vi inget om.

Viktigare ändå är trycket på sjukvården och det är inte fullt så illa i Danmark som den höga mängden smittade kunde antyda. För en tid sedan kom de första försiktiga resultaten av de senaste veckornas data och expertisens bedömning är att den tredje påfyllnadsdosen har effekt.

I så fall kan Danmark lyckas med sin strategi som från första stund har varit att ge den tredje påfyllnadsdosen i rasande takt. HBL har tidigare skrivit om vaccinkapaciteten som byggdes ut mycket snabbt i november.

Det skedde dessutom utan offentligt tjafs om vem som gör vad och när. I skrivande stund har över 2,5 miljoner av danskarna fått sin tredje spruta och Danmark är därmed på väg mot målet om 3 miljoner vaccinerade omkring årsskiftet.

Jag skulle själv gärna ha fått min tredje spruta innan jag reste till Danmark för att fira jul med familjen men det lyckades inte. Första lediga tid var den 20 januari. Då har det gått sju månader sedan spruta nummer två.

Varför måste det vara så förbaskat krångligt i Finland? Hur kan Danmark, ett fullt jämförbart nordiskt välfärdsland med ungefär samma befolkning, få till det så mycket snabbare?

Det övergår mitt förstånd.

Fast en sak går också Danmark bet på nu. Mängden händer. Det är brist på särskilt sjukskötare som kan jobba med de svårast sjuka. Respiratorer finns men inte tillräckligt med vårdare.

Ändå kvarstår faktum. Det är någonting med samhällsandan och tonfallet i den offentliga debatten som skiljer länderna åt. Samma virus, samma typ av åtgärder, samma problem – men det är ändå som skilda världar.

Hej, sa Sniff. Jag har hittat en alldeles egen väg. Den ser farlig ut.

Hur farlig, frågade mumintrollet.

Jag skulle närmast säga enormt farlig, svarade det lilla djuret Sniff allvarsamt.

Då måste vi ha smörgåsar med oss, sa mumintrollet. Och saft.

(Ur Kometjakten av Tove Jansson, 1946)

Lena Skogberg Biträdande ansvarig utgivare.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning