Lisa Ekdahls längtan hem

Korta ögonblick i livet när allt känns logiskt och begripligt – sådana stunder av klarhet beskriver Lisa Ekdahl på sin nya skiva. Också i stort har saker och ting fallit på plats för henne när hon efter mer än tio år utomlands igen jobbar i Sverige. Äntligen uppmärksammas hon som låtskrivare och feminist. Nu känner hon sig förstådd.

STOCKHOLM Vårljuset som strömmar in genom de stora fönstren på skivbolagets kontor bländar ovana ögon, men träffar ändå rätt. Sångerskan och låtskrivaren Lisa Ekdahl beskriver nämligen sin nya skiva När alla vägar leder hem som "ett album för alla som längtar efter våren".

– Den känslan.

Det är hennes första skiva på svenska på elva år. I ett decennium har Ekdahl haft kontrakt med ett franskt skivbolag, jobbat på engelska och uppträtt framför allt i Frankrike men också runtom i Europa.

Nyfikenhet drev henne en gång utomlands, en bokningsagent i London gav nya ingångar och erbjudanden lockade. Och så, medger hon, hade Sverige börjat kännas lite klaustrofobiskt.

Men i fjol satt hon i sitt hus på landet i Portugal, tittade på klipp på Youtube med bland andra Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund – och började längta tillbaka till Sverige.

I samma veva fick hon frågan om hon ville vara med i tv-programmet Så mycket bättre – konceptet där artister bor ihop under en vecka och framför sina versioner av de andras låtar. Det kändes rätt att tacka ja även om hon tidigare hade vägrat blankt att delta.

– Plötsligt tyckte jag det kändes helt logiskt och otroligt givande för mig personligen, säger hon.

Det feminina tillåtet. Lisa Ekdahl ser sig som representant för en tredje vågens feminism där ett kvinnligt uttryck inte är mindre värt än ett manligt. Bild: Gustav Mårtensson

Enligt Ekdahl har tv-programmet utvecklats så att man verkligen gör varandras låtar till sina egna. Och så var Så mycket bättre dessutom ett sätt för henne att återvända. Hemlängtan handlade om språket, men mer än så.

– Jag känner mig som en del av en svensk vistradition.

Enträgen

I den traditionen har Lisa Ekdahl placerat sig bland annat med Vem vet från 1994. Den ingår också i repertoaren när hon nu turnerar i Norden, en turné som tar henne till bland annat Mariehamn och Helsingfors.

Det blir låtar från hela hennes svenska skivproduktion. Några problem med att återgå till äldre sånger har hon inte.

– När jag precis har kommit ut med ett nytt album är det lättare att införliva den gamla musiken, eftersom jag vet att jag också har något nytt. Det skulle kännas konstigt att bara åka runt och spela någonting från väldigt länge sedan. Men för mig är det inte heller svårt att relatera till det album jag skrev för 22 år sedan. Det känns väldigt naturligt för mig faktiskt.

För redan då hade hon hittat det tonspråk och uttryck som hon har hållit fast vid – även om hon i synnerhet i början fick kämpa för det. Skivbolaget ville exempelvis se en annorlunda debutskiva, men Ekdahl vågade säga ifrån.

– Jag har fått vara väldigt tydlig, speciellt när jag var yngre. Det har ibland tagit väldigt mycket kraft men det har varit värt det, varje gång.

Tredje vågens feminism

Också på andra plan har Lisa Ekdahl varit konsekvent genom åren. Den uthålligheten gör att hon nu har uppmärksammats i Sverige i en feministisk diskussion.

Konsekvent. Lisa Ekdahls nya skiva är den första på svenska på elva år. Tonspråket och uttrycket har ändå varit detsamma även när hon sjungit på engelska. – Jag jobbar med ett intimt uttryck, med ganska små uttrycksmedel och närhet. Jag har en viss typ av frasering och rytmkänsla som återkommer. Bild: Gustav Mårtensson

I höstas fick Lisa Ekdahl i en intervju i Aftonbladet frågor om sitt privatliv i början av karriären. Så här: "visst var det väl rätt många reaktioner på den tiden, på att du var ihop med en så mycket äldre man".

När journalisten inte gav sig tröttnade Ekdahl och sade till:

– Hör du hur du själv tänker, Jan-Olov? Patriarkatet är på väg ned, du kommer att möta det här igen och igen och igen när du möter kvinnor. Patriarkatet faller, inom din livstid. Det är lika bra du hakar på.

Samtidigt publicerade journalisten och författaren Alice Kassius Eggers en essä med rubriken Lisa Ekdahl vs patriarkatet , om hur hon som tonåring dolde och skämdes för att hon gillade artister som Lisa Ekdahl och Alanis Morrisette, eftersom det var de manliga stämmorna som gav trovärdighet.

Citatet ut Aftonbladet spreds, Eggers text fick spridning.

– Det fick väldigt mycket spinn. Det låg så rätt i tiden och otroligt många nappade och det blev underlag för en större diskussion, säger Ekdahl och är märkbart glad över det.

Hon ser sig som en representant för en tredje vågens feminism där det är tillåtet att välja också kvinnligt kodade uttryck om man vill, utan att det värderas lägre, utan att objektifieras.

– Jag har varit en representant för det för jag har haft ett väldigt feminint uttryck hela tiden. Då kan det vara som att man, oj, har missat att jag är låtskrivare och kanske bara tänker på att jag har en pipig röst. Men jag har kört på i min fåra. Jag plogar och plogar, plogar och plogar.

Därmed har hon heller inte brytt sig om att hon tidvis har förlöjligats för sin flickaktighet och sin röst, bebisrösten, som en del av dem som gör narr av den kallar den.

Profil

Lisa Ekdahl

Ålder: 45.

Aktuell: Med skivan När alla vägar leder hem och Nordenturné som tar henne till Mariehamn 11.4 och Helsingfors 12.4.

Bor: På Södermalm i Stockholm, har också ett hus i en fiskeby i Portugal.

Familj: Sonen Milton 22 år, pianist med på turnén, dottern Bianca 5 och sambo.

Yrke: Låtskrivare, sångerska, artist.

Karriär: Debutalbumet Lisa Ekdahl 1994, och efter det fjorton skivor, några tillsammans med Peter Nordahl trio.

Utmärkelser: Tre Grammis, Rockbjörnen, Ulla Billquist-stipendiet.

Musikalisk förebild: Nina Simone, "men jag har så många, det beror på dagsformen".

Svenska favoritartister: Cornelis Vreeswijk, Beppe Wolgers, Barbro Hörberg, Monica Zetterlund, pianisten Jan Johansson.

Gammalt och förlegat

Emellanåt under intervjun tittar Lisa Ekdahl ut genom fönstret, som för att söka fokus. Så vänder hon tillbaka blicken och svarar, kanske tuggande på en näringstät kaka som hon har fiskat upp ur väskan.

Nej, hon är inte, som många andra, uppgiven över tillståndet i världen, över populism och presidentval.

– Jag tror det är en massa människor som känner rädsla inför förändringarna som är på gång och därför röstar på en vansinnig person som Donald Trump som representerar det gamla, det som är förlegat och utdaterat. Jag hoppas att det här ska bubbla upp till ytan så att vi kan ta itu med det. Tendenserna finns, de kommer upp i ljuset och det är dödsrycket hoppas jag – att patriarkatet faller.

Kampen fortsätter. Ekdahl är uppiggad, peppad. Det är som om det finns speciellt många stunder av klarhet för henne nu, sådana som hon beskriver på den nya skivan.

– Hela livet är inte sådant, men ögonblicken räcker.

Bredd. – Det har varit flera situationer i svenska medier där jag har kunnat komma till tals som jag inte riktigt har kunnat förr. Nu har jag blivit mer uppmärksammad som låtskrivare till exempel, det är absurt att jag inte har blivit det tidigare. Det har varit otroligt inspirerande. Bild: Gustav Mårtensson

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00