Lisa Batiashvili glänser med glasklar ton – Hillborgs segertåg fortsätter

Samstämmiga. Lisa Batiashvili uruppför Anders Hillborgs andra violinkonsert skärpt och insiktsfullt med Sakari Oramo och Kungliga filharmonikerna.Bild: Jan-Olav Wedin

I Anders Hillborgs andra violinkonsert riktas all uppmärksamhet på solisten Lisa Batiashvili.

SAMTIDA KONSTMUSIK

Kungliga filharmonikernas konsert på Stockholms konserthus 20.10. Dirigent Sakari Oramo. Solist Lisa Batiashvili, violin. Anders Hillborg, Viktoria Borisova-Ollas, Sjostakovitj.

När svenska tonsättaren Anders Hillborg, 62, för 25 år sedan kämpade med sin första violinkonsert var hans största utmaning att violinkonserten som genre kändes alltför borgerlig och traditionstyngd. Lösningen blev en konsert som skulle omdefiniera förhållandet mellan individen och kollektivet och som skulle tillåta den röda tråden att fritt vandra mellan solist och orkester.

I andra violinkonserten, som uruppfördes i Stockholm i torsdags, vänder Hillborg på steken nästan totalt. Här ingår förvisso korta passager med klassisk fråga-svar-teknik, men allt som oftast är orkesterackompanjemanget så anmärkningsvärt enkelt, att allt ljus nu riktas på solisten. Upplägget ställer måhända högre krav på solisten än vad som varit brukligt i många nutida konserter. Kvaliteten måste vara av toppklass och solisten måste glänsa. Men det gör givetvis Lisa Batiashvili: renheten är glasklar och intelligensen knivskarp.

Enkelheten i orkestersatsen kommer sig av Hillborgs flitiga användning av lågmälda molltreklanger som fond för solistens utsvävningar. Genom orgelpunkterna känns det som om Hillborg tillför ett brett perspektiv till diskussionen, en känsla av tidlöshet och långa bågar. Enkelheten hade kanske blivit irriterande i längden, men Hillborg tillfogar lyckligtvis också dissonerande element. Element som väcker lyssnaren och påminner om den andra sidan, element ger skönheten en kontext och som är så väsentliga i framställningen av skönheten. Som en motpol, i vilken skönheten kan spegla sig.

Violinkonserten inleds humoristiskt med en form av fågelkvitter som kommer sig av stråkarnas individuellt spelade glissandon som går upp och ner i det höga registret, om vartannat. Det är en inledning som närmast framkallar ett sorl och flin i publiken. För mig är det här bara en av Hillborgs många evokativa texturer, med vilka han lyckas framkalla tydliga bilder för lyssnaren.

Violinkonserten är en gemensam beställning av fyra orkestrar – Kungliga filharmonikerna, Gewandhausorkestern, Seoulfilharmonikerna och Minnesota Orchestra – och visar sig inte bara som en konstnärlig seger för Hillborg, utan i lika hög grad för Batiashvili, Sakari Oramo och hans filharmoniker. Bara att hoppas på ett framförande i Finland inom en överskådlig framtid.

Tonsättaren Victoria Borisova-Ollas (f. 1969) är en av uppemot trettio kvinnor som ingår i filharmonikernas ambitiösa satsning på musik av kvinnliga tonsättare den här säsongen. Verket Open Grounds (2006), som hördes som uvertyr, sägs vara inspirerat av Salman Rushdies roman The Ground Beneath Her Feet och kollisionerna mellan historiska händelser och fiktiva. Intrycket blir att Borisova-Ollas ihärdigt bygger upp intensiv en (domedags)spänning i hela verket. Harmoniskt och dramaturgiskt är stycket kanske inte fullt så intressant, men orkestreringen är lyckad och fantasieggande.

Filharmonikernas höga nivå blev speciellt tydlig i tolkningen av Sjostakovitjs tionde symfoni, uruppförd några veckor efter Stalins död. Intensiteten var påtaglig och de volymmässiga höjderna hårresande.

Hillborgs violinkonsert uppförs ännu en gång i Stockholm (22.10) och spelas därefter i Leipzig nästa vecka.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42