Lika personligt som dramatiskt

Det har sagts förut och det tål att sägas igen: som bäst ger idrotten upphov till de mest spännande av dramer. Ja, ibland kör sportdramat faktiskt förbi film och tv, detta på ett sätt som inte nödvändigtvis låter sig göras inom ramen för de sistnämnda disciplinerna.

Ta till exempel det häpnadsväckande Champions League-partiet mellan PSG och Barcelona; serverat i ett filmmanus skulle ingen köpa detta. Även i övrigt är idrott och idrottare svårt att göra på film, det blir lätt lite fyrkantigt och manipulativt.

Tv-aktuella Senna, efter trefaldige formel 1-världsmästaren Ayrton Senna, är undantaget som bekräftar regeln. Men så är det ju också fråga om en dokumentär, en minst sagt ödesmättad sådan.

Filmen går i mål med bilder från dödsolyckan i Imola, ett lopp där en viss J.J. Lehto slås ut i starten – efter att österrikaren Roland Ratzenberger dagen innan, under tidskvalet, fått sätta livet till. Men faktum är att dramat finns där från första stund, tacka megafonmannen Asif Kapadia (Amy) som slopar de talande huvudena till förmån för något mycket mera expressivt.

Rikemanssonen Senna inledde sin karriär i Tolemon-stallet, bara för att år 1985 övergå till Lotus. Men det är först när han skriver på för McLaren – under ledning av maestro Ron Dennis – som Senna på allvar kan ta upp kampen om Grand Prix-mästerskapet.

I McLaren blir Senna stallkamrat med Alain Prost men det tar inte länge innan handskarna åker av. Resultatet är en serie mer än lovligt rafflande drabbningar och feta rubriker, ackompanjerade av en Prost som hotar att nita Senna i plytet.

Fram växer bilden av en vinnarskalle med rentav "messianska" drag, något som inte faller alla i smaken. Ex-mästaren Jackie Stewart låter under en intervju förstå att brassen kör som en dåre och får stöd av Prost som noterar att kollegan tror på Gud och därför känner sig odödlig. "Det är farligt för de andra förarna."

Den första maj år 1994, i den till synes ofarliga Tamburello-kurvan på Imola, möter Senna sedan sin Skapare. Vet inte med Argentina, men i Brasilien gråter man krokodiltårar.

På tal om Argentina har nu också Lionel Messi – i likhet med "ärkerivalen" Cristiano Ronaldo – begåvats med en dokumentärfilm. Det sker i regi av kultregissören Alex de la Iglesia som överraskar åtminstone vad formatet beträffar.

I stället för att språka med legendaren själv vänder sig de la Iglesia i Messi till gästerna på en restaurang – gamla lärare, barndomsvänner från hemstaden Rosario, tränare, journalister och klubbkamrater – som alla ger sin syn på "Leo", fotbollsgeniet och trollkarlen.

Inledningsvis känns det något styltat och kaotiskt, i synnerhet som det digra arkivmaterialet varvas med iscensatta barndomsminnen, men vänta bara tills herrar som Johan Cruyff (vila i frid) och César Luis Menotti, före detta förbundskapten, kommer upp i varv.

Sist men inte minst: I Am Bolt, ett idolporträtt med mersmak. Här möter vi världens snabbaste man och hans närmaste, bland dessa coach Mills och barndomsvännen samt managern "NJ", på en resa som omspänner tre olympiska spel och en himla massa medaljer av ädlaste valör.

Inte överraskande stryks Jamaicas store son medhårs, men det som man tar med sig är humöret och attityden, det breda (och av allt att döma genuina) leendet. Se här en idrottsman som inte drar sig för att bjuda på sig själv, och som framgångarna till trots drömmer om att "äta skräpmat och bara leva", att hänga på beachen och köra fyrhjuling. Respekt!

Senna visas på Kutonen tisdag 21.3 kl. 22, Messi och I Am Bolt finns nu på dvd.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00