Lieder i kreativt samtal

I Virpi Räisänens och Kiril Kozlovskys programhelhet kommunicerar stilar och teman med varandra på ett fruktbart och oväntat sätt.

Hangö musikdagar. Öppningskonsert i Hangö kyrka 10.7. Virpi Räisänen, mezzosopran, Kiril Kozlovsky, piano. Hahn, Albeniz, Ravel, Mäenpää, Mahler.

I efterdyningarna av regattan sparkade Hangö musikdagar i gång i söndags med ett av de mest spännande liedprogram jag upplevt på länge. Med en viss förankring i det aningen flummiga festivaltemat "Vågen", hade Virpi Räisänen och Kiril Kozlovsky sammanställt en helhet där stilar och teman kommunicerade på ett fruktbart och delvis oväntat sätt.

Tre läckra sånger ur den alltför sällan framförda Reynaldo Hahns sparsmakade produktion var en på många sätt passande öppningsgest, Ravels härliga Chansons madécasses fungerade finfint även i versionen för röst och piano och två satser ur Isaac Albeniz pianosvit Iberia utgjorde ett lämpligt kitt mellan vokalnumren.

En intressant, stilistiskt rätt svårdefinierbar och uttrycksfull bekantskap var multibegåvningen Ilmari Mäenpääs (f. 1971) för Räisänen till egen text skrivna verk Trasparente, där hon fick ett tacksamt tillfälle att ge prov på sitt bravurnummer: att sjunga och spela violin samtidigt!

Programmet avslutades stiligt med några tidiga lieder av Gustav Mahler (bland annat Erinnerung och Ablösung im Sommer) samt Alma Mahlers utsökta Fünf Lieder inledd med Richard Dehmel-tonsättningen Die stille Stadt. Som extranummer hörde vi en turboversion av Var det en dröm? medan den optimala encoren givetvis hade varit Sibelius tonsättning av Dehmels text.

Chosefritt och intelligent

Virpi Räisänen har inte bara en personligt klangfull och sensitiv mezzostämma, som hon använder på ett intelligent och smakfullt sätt. Hon ger i sina emotionellt spontana tolkningar och sin fullkomligt chosefria sceniska apparition intrycket av ett naturbarn – litet på samma sätt som kollegan Helena Juntunen som skojigt nog kommer från samma nordösterbottniska ort, Kiiminki – som onekligen är rätt svårt att motstå.

Detta var första gången som Räisänen och den outtröttlige festivalpianisten Kiril Kozlovsky musicerade tillsammans, men personkemin verkade fungera som smort och det är bara att hoppas att man får flera tillfällen att presentera den kreativa programhelheten, som förvisso kan utvecklas ytterligare i olika riktningar.

I övrigt har konstnärlige Hangöledaren Noa Nakai sammanställt ett skönt brokigt program där den klassiska repertoaren snällt samsas med exempelvis jazz, bossanova och etno. Rejält med utrymme ges unga lovande förmågor och vi noterar bland annat klarinettisten Olli Leppäniemis och tvåan i Sibeliustävlingen Emmanuel Tjeknavorians recitaler.

Så långt allt väl, men den blygsamma publikmängden vid öppningskonserten borde ge anledning till en viss oro. Festivalen har uppenbarligen inte etsat sig in i Hangöbornas medvetande och man har heller inte förmått skapa en hajp som lockar musikälskare från när och fjärran.

Det är dock en relativt ung festival och mycket görs rätt. Ambitionsnivån är glädjande hög och ett första viktigt steg vore nu att etablera evenemanget som årligen återkommande och på så vis skapa en naturlig kontinuitet och synlighet i verksamheten.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00