Lever lycklig utan portvakt

Det jag var mest glad för när jag flyttade den senaste gången i Rom – det är snart två decennier sedan – var att bostadsrättsföreningen inte hade portvakt. Det var en välsignad befrielse, tyckte jag då. Det tycker jag fortfarande.

Portvakten har i regel koll på allting och på alla som kommer och går. De tre portvakter jag haft under mina år i Rom har alla lagt sig i och sprungit med skvaller. Eftersom portvakten och hans hustru skvallrade brett och vilt till mig om grannarna, så skvallrade de förstås också om mig. Kanske om att jag var borta mycket eller hade sena kvällsvanor. Vad vet jag? Jag försökte skaka det av mig, för det kändes obekvämt.

Portvakten var också min första bekantskap med fenomenet korruption. Nej, nej, på den tiden tog ingen ordet ens i sin mun. Det handlade ju bara om en liten gåva till jul och påsk. Men presenten var avsedd för att "smörja systemet". Det där förklarade grannarna för mig när jag var nyinflyttad nära Spanska trappan, min första bostad. Om jag inte gav åtminstone 50 euro extra till jul och påsk var jag snål. Vad värre var: posten uteblev. Min post försvann inte, men den levererades senare.

I dag saknar jag inte min portvakt, men jag inser ibland att det kanske skulle vara bra att ha en. Inte minst ur säkerhetssynpunkt, mot inbrottstjuvar. Å andra sidan var det första jag gjorde att beställa en svårforcerad säkerhetsdörr, för man kan aldrig riktigt trivas i en lägenhet sedan man har haft inbrott.

Inga italienska hus – jag använder ofta ordet "palats", eftersom även vanliga enkla bostadshus med tio våningar på italienska kallas palazzo – har portkod. Italien är inte för det enkla. Däremot finns porttelefon. Resultatet är att så fort posten kommer, så ställer brevbäraren sig och trycker på knapparna till husets alla tolv porttelefoner. I regel finns det alltid någon som öppnar. Jag försöker undvika, för posten liksom sophanteringen lär sig mycket snabbt vem som är mest hemma eller öppnar.

Sedan ett drygt år tillbaka hämtas soporna i entrén i varje hus. Och renhållningen kommer två gånger om dagen, redan klockan halv åtta även en lördagsmorgon. Den som nattarbetar i Rom har svårt att få sova.

Ingen har någonsin putsat vare sig beslagen eller mässingsförstärkningen på vår ytterport. Tror att jag skall göra det en gång, kanske till jul så att den glänser. Grannarna kommer att få slag! Eller så säger de: Vad skall det vara bra för?

Peter Loewe Journalist i Rom, Italien

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33