... leva uti hundrade år!

Mitt Finland är ett land som består av många olika slags människor med olika bakgrund, intressen och strävanden

Om bara några dagar kulminerar jubileumsåret Finland 100. Med stor sannolikhet kommer tevesändningen från presidentbalen att slå tittarrekord, likaså försäljningen av bubblande drycker. Alla kommer att vilja fira, på det stillsamma, allvarsamma sätt som vi brukar göra det – framför teven (utom förstås nynazisterna och antirasisterna som ska demonstrera på gatorna i Helsingfors).

Jubileumsåret har uppmärksammats med hundratals glada blåvita evenemang som teaterföreställningar, bokprojekt, konserter och sockstickningstävlingar, vilket ju är trevligt, för vi har ju mycket att vara stolta över i vårt land: Pisaresultat, babylådor, saxar och yxor, mumintroll, Schjerfbeck, jämlikhet, snabbt bredband, ren miljö, trygghet, och mycket till. Statistikcentralen har för övrigt nyligen gjort upp en lång lista på saker som Finland är världsbäst, eller nästan världsbäst på. Där finns allt från att Finland är världens stabilaste stat och världens näst bästa land ifråga om social utveckling till att vi är Europas näst flitigaste användare av bibliotek och har flest medaljer per capita i sommar-OS (http://stat.fi/ajk/satavuotiassuomi/suomimaailmankarjessa_sv.html).

Men i skuggan av allt detta finns företeelser som gör att åtminstone jag inte kan vifta med min finländska fana lika ivrigt som förr. Det finns tydliga försök att minska på jämlikheten och skapa ett mindre rättvist samhälle, till exempel genom den stora social- och hälsovårdsreformen som man fruktar leder till att de rika får bättre vård än de icke-rika, eller de många studielånsreformerna som steg för steg har gjort det svårare för dem som inte har personlig förmögenhet att få högre utbildning. Det som har gjort oss till världsledande inom så många områden är det man nu vill riva ned. Och samtidigt finns det till och med på samhällets högsta nivåer allt mindre förståelse för att minoriteterna också är en del av detta land, vilket tar sig uttryck i rent illvilliga beslut – här är väl tingsrättsreformen ett praktexempel. Och så har vi hela den illaluktande undervegetationen av hatpropaganda, intolerans och öppen rasism, illa förklätt till stolt nationalism, som får allt flera att känna sig obekväma i sitt eget land. För några dagar sedan rapporterade Helsingin Sanomat att den judiska församlingen i Helsingfors måste ordna en insamling för att ha råd med de ökande kostnaderna för säkerhetsarrangemang, som redan tidigare har slukat hälften av församlingens medlemsintäkter. I bakgrunden finns de högerextrema rörelsernas hatpropaganda mot judar.

Så ser inte mitt Finland ut. Mitt Finland är ett land som består av många olika slags människor med olika bakgrund, intressen och strävanden: ett inkluderande land som vill ge alla lika möjligheter, ett land där alla kan vara finländare på sitt vis, där vi alla kan och får och vill bidra till att göra vårt land bättre. Det Finland vill jag gärna höja en skål för den sjätte december – och hoppas att det landet finns kvar om hundra år.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning