Lepistö tar OS-kritiken med ro – "tillräckligt tufft ändå"

Lotta Lepistö tävlade i linjeloppet i EM i Glasgow i början av augusti, men tvingades avbryta. Bild: Jussi Nukari

Finlands stjärncyklist anser inte att damernas landsvägslopp borde vara mera krävande än det är.– Onödig polemik, säger hon.

Landsvägsloppet i OS i Tokyo – och i VM i Innsbruck – har skapat en häftig debatt. En debatt om jämställdhet i cykelsporten.

Det är inget nytt att kvinnorna ofta (läs: alltid) har kortare sträckor än männen. Det bidrar inte sällan till att tävlingarna blir mer händelserika och dramatiska. Det som väckt irritation är att OS-linjeloppet i Tokyo ser helt annorlunda ut för damerna än för herrarna.

Detsamma gäller i mindre skala i VM i Innsbruck, där den beryktade målbacken till Gramartboden – "Highway to Holl" – uteblir helt i damernas linjelopp. Många har sett det som en jämställdhetsfråga.

"Onödigt"

I OS följer herrarnas linjelopp en episk rutt längs med Mount Fujis sluttningar. Damerna svänger av efter den första stora klättringen vid Doushi. Internationella cykelunionen UCI och arrangörskommittén i Tokyo-OS har fått hård kritk.

– Hela situationen framstår som ingenting mindre än gammalmodig paternalism som är maskerad till mera oskyldig traditionalism, skriver Stephanie Constand i The Guardian.

Den trefaldiga VM-medaljören Lotta Lepistö tar situationen med ro. Hon påminner om realiteterna:

– Vi är färre som startar, vi har mindre lag och en kortare bana än männen. Det är helt enkelt inte alltid möjligt att få allt, säger hon.

– Helt onödig polemik.

"Tillräckligt krävande"

Herrarnas OS-linjelopp är 234 km med 4 865 meter klättring. Damerna cyklar 137 km med 2 692 höjdmeter. Det är alltså bergigt i vilket fall som helst.

– Banan är helt tillräckligt krävande annars också. Helt säkert kommer nivåskillnaderna fram och någon stor klungspurt blir det inte, säger Lepistö, som spurtade till individuellt VM-brons i landsvägsloppet i Qatar 2016.

En betydande skillnad är att bara 67 damer deltar i OS-landsvägsloppet, medan 130 deltagare är kvalificerade för herrarnas linjelopp. Det har en stor inverkan på hur tävlingen utvecklar sig.

– Det är någonting som borde åtgärdas till först, innan man funderar över banorna, säger Lepistö.

Krävande VM-profil

VM i Innsbruck avgörs också i bergig terräng i slutet av september. Herrarnas linjelopp är 259,4 km med 4 670 höjdmeter, medan damerna har 156,7 km med 2 413 höjdmeter. I VM är antalet deltagare och landskvoterna lite större än i OS.

– Det är en krävande bana, säger Lepistö.

Hon planerar att bekanta sig närmare med VM-terrängen om ett par veckor. På lördag tävlar hon i franska GP de Plouay, en deltävling i damernas World Tour.

– Jag har varit lite sjuk, så formen är osäker, säger Lepistö, som har fyra individuella pallplaceringar i damernas World Tour den här säsongen.

VM i september

Efter lördagens tävling åker Lepistö hem till Vanda för ett par veckor – tillsammans med fästmannen Joonas Henttala skaffade hon en lägenhet i juni, vid sidan om bostaden i Girona. Därefter åker hon till Italien, till Innsbruck och till Madrid för att delta i World Tour-tävlingen Challenge Madrid. Därefter är det dags för VM.

Lepistö hör kanske inte till favoriterna på en så krävande rutt som i Innsbruck, men i lagtempo har hennes nuvarande stall Cervelo-Bigla vunnit två raka VM-brons. Är hon fortfarande med på upploppet i landsvägsloppet är förstås allting möjligt – det är ytterst få som är snabbare än hon i slutspurten.

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03