Lekfullt med stilmässig bredd

Tom "Wimsy" Salomonsen har släppt albumet Agitpop.Bild: Omslagsbild

Tom Salomonsens signum är en underfundig lekfullhet, som sträcker sig från skivans titel till det avslappnade helhetsgreppet. Då musiken dessutom är oförutsägbar och varierad blir lyssnandet ett litet äventyr.

POP

Wimsy

Agitpop (WIM)

Att Tom Salomonsen har en speciell, kärleksfullt ironisk känsla för Muminvärlden lär knappast förbli oklart för någon som tar del av hans album Agitpop. Han agerar här under artistnamnet Wimsy – muminpappans dryckesbroder, som tidvis bor under familjens matbord – och har därtill döpt en av låtarna till Mårran komslar.

Hans signum är en underfundig lekfullhet, som sträcker sig från skivans titel (ordleken uppfattas åtminstone av alla som lyssnat på vänstersånggruppen Agitprop) till det avslappnade grepp som präglar hans musikskapande.

Och just detta, i kombination med oförutsägbarheten och de vilda musikaliska variationerna, bidrar starkt till att lyssnandet blir ett litet äventyr. Stilmässigt rör sig den tidigare skådespelaren och multiinstrumentalisten (han har också verkat inom folkgruppen Gamelan Hanuman samt gjort musik/lyrikprogram med sällskapet Lampljus) över en vid skala: åtminstone tangeras genrer som pop, folk, kabaré, jazz och reggae.

Ett kap för Akademien

Det kunde kännas splittrat ifall inte glimten i ögat-attityden och ett underliggande, textmässigt allvar fungerade som sammanhållande länkar.

Texterna är ofta vänligt småironiska, med en existentiellt färgad och ifrågasättande tidsskildring, och Salomonsen efterlyser i flera av dem en större medvetenhet om det svenska Finland i Sverige. Också på så sätt att finlandssvenskar skulle platsa i Svenska Akademien.

"Vi kommer till korta i periferin, vi ber om en fristad i Akademien. // Vi lever och dör ju på svenska som ni, vi är ju ett kap för er Akademi!"

Henrik Jansson Författare