Lekfull skärgårdssurrealism

Scendekoren i Skärgårdsteaterns Kung Ubu är absurt komisk men också estetiskt tilltalande.Bild: Ingemar Raukola

Skärgårdsteaterns uppsättning av Kung Ubu kryddar den färgsprakande surrealism som genomsyrar originalets absurt skatologiska medeltidsdrama med en lekfull skärgårdsestetik som fungerar underligt bra efter den första chocken.

Skärgårdsteatern: Kung Ubu

Text: Alfred Jarry. Översättning: Sture Pyk. Regi: Rasmus Slätis. Regiassistent: Salla Loper. Scenografi & affisch: Lasse Idman. Produktion: Tom Rejström.

På scen: Elever ur Teaterhögskolans andra årskurs.

Premiär 26.6 i Spjutsund.

De bjärta färgerna på flytvästarna och plastleksakerna som fungerar som rekvisita klingar fint ihop med den 60-talsaktiga, seriealbumsinspirerade estetiken som präglar scendekoren. En duk ger utrymme att projicera roliga men också vackra skuggspel som ibland får en trolsk känsla att sänka sig över scenen där de tokroliga fånigheterna annars överöser varandra.

Far, sedermera Kung Ubu, dubbelspelad av Emelie Zilliacus och Astrid Stenberg, är den slags infantila antihjälte som står mitt hjärta speciellt nära. En sorts personifiering av lättja, dumhet, girighet och kortsiktig övertro på sin egen förmåga, toppad med en bisarr charm som väcker åskådarens omedelbara sympati för sina svinerier, exemplifierad av Karlsson på taket eller min personliga favorit: karaktären Ricky från den kanadensiska komediserien Trailer Park Boys.

Intrigmässigt rör vi oss dock här närmare Game of Thrones bloddrypande kostymdrama, även om Alfred Jarrys 1800-talsoriginal snarare inspirerades av William Shakespeares Macbeth och Hamlet. Uppmanad av sin intriganta och snäppet smartare fru Mor Ubu (Josefine Fri, Herrman Nyby) smider Far Ubu en plan för att döda sin kung, Venceslav av Polen (Joel Forsbacka) och ta hans plats. Det påföljande blodbadet är dock ett praktexempel på den lekfulla rekvisitaanvändning som gör pjäsen alldeles speciell. Kung Venceslav förpassas till nästa värld med en harskramla i en komisk pastisch på den odödliga flishuggsscenen i bröderna Coens Fargo.

Komisk absurdism fungerar bättre än satir

Då Ubu fått sin krona övergår pjäsen i en satir av maktmissbruk och misslyckat statsmannaskap. I gårdagens lite oskyldigare värld, innan masken föll av Donald Trumps och hans administrations regelrätt fascistiska politik och man fortfarande kunde skratta åt deras clownerier, skulle pjäsen här ha kunnat plocka några lätta aktualitetspoäng. Men att den politiska satiren hamnar lite i skuggan av resten av den groteska kavalkaden är kanske lika så bra. De verkliga skeendena i världen har redan korsat satirens gränser och ersatt humorn med en ångest som enklast botas av distraktioner i form av glada färger och enkel men välgjord fysisk komik. Pjäsens användande av dubbelrollsättningar där två personer spelar samma karaktär bjuder på ypperliga tillfällen för skådespelarna att ägna sig åt det senare.

Ändå är det svårt att helt glömma bort verkligheten hur mycket man än låter sig berusas av Kung Ubu och hans följes äventyr. I slutet av pjäsen tror sig sällskapet ha undkommit hela det kaos de själva orsakat och seglar hemåt, bort från det av deras dumma ambitioner utplundrade och krigshärjade Polen. Men båten läcker, och vattnet stiger sakta medan våra hjältar gratulerar sig själva och beställer in champagne. Då Alfred Jarry förströdde sig med att skriva underlivssatir om sina avskydda gamla lärare vet jag inte om han kunde föreställa sig att Kung Ubus andliga efterföljare en dag bokstavligen skulle få vattnet att stiga över hela världen.

Otto Ekman Reporter

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00