Ledarskap för en snällare värld

Bild: Seilo Ristimäki

Går det att som chef vara etisk, empatisk, snäll och inspirerande?

Jag är i skrivande stund på väg till Washington DC för en period på Wilson-centret, en tankesmedja som bland annat fungerar som rådgivare för den amerikanska kongressen. I min ansökan skrev jag att min avsikt är att utforska hur jämställdhet och delaktighet kan stärkas genom kulturella och artistiska uttryckssätt med ett personligt fokus på kvinnligt ledarskap.

I maj fick jag veta att jag får möjligheten att ge mig ut på detta vidunderliga äventyr. Ett kvarter från det numera infama Vita huset skall jag tillbringa min tid med att växa. Jag är ju inte forskare i akademisk mening, utan utskickad för att som jag ser det växa professionellt och i samband med min egen "tillväxt" också dela med mig, lyssna aktivt och engagera mig i en mångdisciplinär dialog med en färggrann palett av kunskapsområden och aktörer som är knutna till Wilson-centret och Washington DC.

Så vad ska jag egentligen göra där? I min ansökan skrev jag att jag är passionerat intresserad av konst som en uttrycksform och positiv kraft i samhället – en faktor i både fysiskt och psykiskt välmående. Vidare skrev jag att jag vill undersöka hur konsten möjliggör jämlikhet och hur vi kan mäta dess positiva inverkan också med sociala och ekonomiska mått. Jag vill jobba för ett jämlikt och inkluderande samhälle där alla ska kunna leda förändring oberoende av kön eller etnicitet.

Min forne professor i ledarskap vid Columbia University, doktor Stephen Temlock, påpekade: det är ivern, glädjen och lyhördheten som gör dig till en ledare, inte auktoriteten. Nu inför Washington leker jag med tanken på snällt och empatiskt ledarskap. Ordet snäll ska inte missförstås: jag är ingen push-over, trots att jag ofta är glad, ivrig och lite rödkindad. Inte heller ska empati uppfattas som blödighet, trots att jag nog ibland som chef har känt mig blodig då angreppen varit hårda eller de personliga ödena tragiska. Jag vill finna en ytterligare dimension i ett starkt, etiskt, empatiskt, snällt och inspirerande ledarskap och jag vill också kunna förmedla detta vidare. I ledarskapstest talas det mycket om att ta plats och utöva sin position och auktoritet. Jag leker med tanken att som ledare inte bara utöva egen makt, utan i stället försöka möjliggöra vars och ens egen auktoritet. Om vi alla leder oss själva och varandra så tar vi ansvar i stället för att följa efter.

Det är ivern, glädjen och lyhördheten som gör dig till en ledare, inte auktoriteten.

Var kommer då konsten och kulturen in? Jag tror att man genom ett konstnärligt uttryck når sina egna och andras känslor, och lyfter diskussioner, aktioner och skeenden till ett nytt plan. Man når fram med sitt budskap på ett djupare och mera engagerande sätt då emotionerna aktiveras och ger frågorna en känslogrund och mening.

Det lär finnas kring 7 000 tankesmedjor i världen. Av dessa finns den överväldigande majoriteten i USA. Enligt en global rankning intar Wilson tredje plats bland de intressantaste tankesmedjorna i världen år 2017. Inom tvärvetenskaplig forskning rankas Wilson som nummer ett. När jag läser min ansökningstext känner jag mig lycklig. Tänkt att jag får delta i en av de främsta tankesmedjornas arbete med fokus på konst, kultur och jämställdhet – för en snällare värld.

Man skulle ju gärna ta sig ett snack med grannen Donald om det här med snällhet ...

Emilie Gardberg är tidigare intendent för Åbofilharmonikerna.

Emilie Gardberg musikforskare

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00