Ledare är sällan av prima virke

René Fasel får inte högsta betyg av Stefan Borenius. Bild: Fabrice Coffrini/Lehtikuva

"Ett hett tips till dig som ledare: Känn efter – gräv djupt – vad som driver dig. Ifall du upplever ett kall, vitalt också i sport, har du hamnat rätt."

Nej, jag är inte ute efter att späda på något ledarförakt. Det finns en uppsjö av goda ledare inom alla samhällsområden. Men alltför många ledare borde inte ens lystra till det epitetet.

Hur många bra ledare kommer du själv att tänka på? Jag vore inte ett dugg förvånad om en eller annan mindre väl skickad typ skulle dyka upp på din näthinna först.

Efter åren med Trump är det kanske ingen slump. Men USA:s 45:e president är tyvärr något mer än ett undantag som bekräftar regeln. Det finns populister och allsköns tvivelaktigt pack överallt.

Givetvis också inom idrotten. Kommer osökt att tänka på en lång rad av dubiösa frontfigurer som passerat revy – från Joao de Havelange till Lamine Diack, Sepp Blatter och varför inte René Fasel. Och herrar som dessa utgör bara pyramidens topp.

Gräver man djupare hittar man både män och kvinnor vars handlag i förbund och klubbar inte tål dagsljus. Vi har fått läsa om dem i HBL alltför många gånger.

Vad beror det på att ledare inom till exempel idrott, politik och näringsliv så ofta fallerar?

Det mjuka svaret är givet: Det är mänskligt. Såklart är var och en av oss dömd att misslyckas mellan varven. Och vi måste få fela för att kunna ta lärdom och komma igen. I själva verket borde vi lära oss att vara försonligare – både mot oss själva och mot andra.

Men skurkaktighet är aldrig värd någon pardon. Inte heller auktoritära beteenden som skadar folk. Mycket bättre är inte ledarskap som snävt tar avstamp i egna intressen (typ partiledare och bolagspampar som svansar för hussar och nonchalerar sitt helhetsansvar).

Det hårda svaret? Makthunger. Mänsklig är också den egenheten. Fast somliga verkar ju glupskare än andra. Till exempel har det dryftats om drag som är psykopatiska är överrepresenterade bland karriärklättrande bossar. En del studier tyder på det. Förhållandet är väl inte direkt belagt, men skulle inte förvåna mig. Hur som helst ser jag statuslystenhet, girighet, och – när toppen väl är nådd – maktfullkomlighet, följt av verklighetsfrånvändhet, som alltför vanliga yrkeslaster. Oavsett disciplin.

Det är i det ljuset man ska se en Fasels björnkram med Lukasjenko i Minsk, en Eliassons pandemidirektivtrotsande jultripp till Kanarieöarna (killen var högsta höns för Sveriges samhällsskydd tills han kom hem och fick sparken) och vårdföretaget Esperi Cares prov på – ja, allt annat än omsorg häromåret. Bara som ett litet axplock.

Därför ett hett tips till dig som ledare: Känn efter – gräv djupt – vad som driver dig. Ifall du upplever ett kall, vitalt också i sport, har du hamnat rätt. Förstås på villkoret du äger ledarkvaliteter (engagemang för andra, vidsyn, ansvarskänsla, pondus, förmåga fatta beslut och fallenhet kommunicera och frigöra styrkor – utöver allt det specifika som krävs för just din pall).

I samma veva en vink till dig som rekryterar: Kolla att din kandidat är av rätt skrot och korn – lusnoggrant. Och glöm inte att skärskåda dig själv.

Och till varenda kotte inom tävlingsidrott: Bud ett: Vinn respekt. Två: Vinn juste. Tre: Vinn utan att göra någon illa. Då blir idrotten kanon. Och en fyrbåk i en värld av galenpannor.

Stefan Borenius är sportfantast sedan hedenhös

Stefan Borenius sportfantast

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning