Lätta steg – och tunga

Bild: Edgar Degas

Frankrike börjar hämta sig efter kriget mot Preussen. Och krossandet av Paris-kommunen. Men i Ryssland släpar sig pråmdragarna fram som de alltid har gjort.

Bild: Edgar Degas

1872 Edgar Degas BALETTÖVNING PÅ RUE PELETIER Musée d´Orsay, Paris

För några år sedan försökte sig Edgar Degas på en serie hästtavlor. Men hans kusar blev stela. Och de saknade markkontakt. Degas fann att utemåleri inte är hans grej.

Medan Paris återgår till sitt normala liv, hittar Degas ett motiv som passar honom.

– Låt hästarna stå kvar i stallet. Jag ägnar mig åt balett i stället.

Han tar sin palett, och flyttar in till ateljén för gott. Någon impressionist blir han aldrig.

– Nej, det blir ju bara dynga när man målar utomhus! De där ungtupparna kommer nog snart att begripa det, de också ...

Degas tycker om att säga det rätt i ansiktet på impressionisterna. Konstigt nog trivs de med att träffas, vid hörnbordet på Café Guerbois.

Den kyliga esteten Degas är nu i sitt rätta element – ett elegant patricierhus, en bildad äldre herre och de unga flickornas smäckra gestalter. I skimrande klänningar.

De bildar en fulländad helhet. Vi har en hel roman, här på duken. Dansöserna tittar i smyg på herr instruktören. – Ska han upptäcka min grace? Var min demi-plié till belåtenhet?"

Den här balettlektionen är evig.

Bild: Ilja Repin

1873 Ilja Repin PRÅMDRAGARNA VID VOLGA Ryska museet, S:t Petersburg

Ilja Repin föddes i guvernementet Charkov, i Ukraina. I unga år lärde han sig ikonmåleri, men när han kom till S:t Petersburg drogs han till Vandrarna, den ryska konstens förnyare.

Pråmdragarna blir hans stora genombrott. Den slår publiken med häpnad. Även om herrarna i Akademin är konservativa, känner också de att målningen slår an snarast heliga ryska strängar.

Tsar Alexander III:s bror, storfurst Vladimir Alexandrovitj Romanov, köper Pråmdragarna, och de åker ut på segertåg runt Europa. Vid världsutställningen i Wien är den det stora samtalsämnet – till slut tvingas den ryska trafikministern lova att det här arbetet ska bli maskinellt!

Repins pråmdragare är de hopplösaste trashankar som konsten sett. Och sorgligt nog har han alldeles rätt. I tsarens Ryssland finns folk, som är skinn och skelett.

Bild: Auguste Renoir

1874 Auguste Renoir LA LISEUSE Musée d'Orsay, Paris

På Musée d'Orsay kan man få uppleva de franska damerna, när de får syn på Renoirs älskade målning. De får nånting högtidligt i rösten när de pekar: – Regardez! La! ... Liseuse!

Med ett ö-ljud som drar ut i en halvminut.

Någonting händer med Auguste Renoir under det här året. Den blygsamma ynglingen är plötsligt en konstens kung.

Hur är det möjligt? Han som aldrig, till skillnad från Claude Monet, varit äregirig. Han som egentligen helst vill tjäna sitt levebröd, helt enkelt ...

Förklaringen är nog den, att han denna vår stiger ut ur Monets skugga. Renoirs stil har varit påverkad av den viljestarka vännen. Men nu då han ska få tillräckligt många dukar färdiga till independenternas utställning, nu tar han fram motiv inifrån sig själv. Vi ser att han inte tar dem från ett medvetet plan – han tar dem från hjärtat.

Så här har ingen man målat en kvinna förut. Vi delar hennes känslosvall. Vi andas hennes febriga andetag. Allt som är fint i bokens text ser vi med hennes ögon.

Kjell Andersen

I en artikelserie om 20 delar återupptäcker läraren Kjell Andersen nyskapelser, föregångare och fullträffar i konsthistorien 1850–1900.

Läs också: Del 1 – Konsten söker sin väg

Läs också: Del 2 – 1850-talet – prerafaeliternas tid

Läs också: Del 3 – Realism, inte haremsbilder

Läs också: Del 4 – En epok på väg mot aftonrodnaden

Läs också: Del 5 – Utemålarna börjar få till det

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning