Lätt att avfärda allt religiöst som fantasier och myter

Folk i gemen har rätt skrala bibelkunskaper och de flesta människor har därför inte någon resonansbotten då de läser rubriker som skriker ut att vetenskaplig forskning förklarat att olika redogörelser för Jesu liv och gärningar i Bibeln är osanna.

Man måste beundra Torsten Fagerholm för hans breda och för journalister även ovanligt djupa kunskap om en massa olika ämnen. Få saker tycks vara honom främmande. Genetik, ekonomi, politik, etik, sociologi – allt vet han en hel del om. Och han är påläst, följer med sin tid och har en god förmåga att popularisera svåra ämnen samtidigt som han skriver snärtigt och utmanande.

Då Fagerholm i en HBL-ledare (29.5) påstår att kristna ledare i sin maktlystnad inte är ett dugg bättre än Donald Trump och Boris Johnson och att hela den kristna tron i sig är bedräglig och baserad på myter gav det upphov till en livlig debatt om den historiske Jesus. Det är ett ämne som sysselsatt framstående historiker, filosofer och teologer ända sedan 1600-talet då den västerländska civilisationen började uppfatta världen med den vetenskapliga rationalismens kyliga skepticism, tills man så småningom började bearbeta Jesus med historieforskningens och litteraturvetenskapens analysredskap. Redan 1926 ansåg tysken Rudolf Bultmann, en av de då mest framstående protestantiska forskarna på området att redovisningarna i evangelierna är så otillförlitliga att vi inte kan veta just någonting som rör Jesu liv och personlighet.

Nu är det ändå så att de forskare, som ställer sig skeptiska till tron på Jesus som "världens frälsare" och endast ser "upprorsmannen" som romarna en gång i tiden dömde till döden, även har sin motpol av forskare. Dessa har i sin forskning kommit fram till att denne dödsdömde man nog kan vara den Jesus som Nya Testamentet (NT) beskriver – oberoende om det nu var apostlarna själva som nedtecknade skriften eller om det var några andra samtida, som intervjuat apostlarna eller andra personer, som kanske sett dokument som förkommit eller bevittnat händelserna.

Uppkomsten av dylika texter borde inte vara okända för vår tids journalister, vars alster för det mesta uppkommer just genom intervjuer och studier av andras texter. Sådana är ju också Fagerholms egna skriverier. Inte förkastar någon hans texter bara för att det inte är han själv som tänkt ut alla de tankar han presenterar i sina artiklar. Därför kan man inte heller avfärda de tankar och beskrivningar som står i NT bara därför att det inte var Jesu egna apostlar som skrivit ned dem – ifall det nu inte var det.

Folk i gemen har rätt skrala bibelkunskaper och de flesta människor har därför inte någon resonansbotten då de läser rubriker som skriker ut att vetenskaplig forskning förklarat att olika redogörelser för Jesu liv och gärningar i Bibeln är osanna. Det låter ju så auktoritativt. Och då blir det också lätt att avfärda allt religiöst som fantasier och myter. Så egentligen är det ganska meningslöst att försöka övertyga någon som hela tiden skall ifrågasätta precis allt.

Men, nog borde vi väl ändå kunna diskutera historia mera objektivt och bättre respektera dem som är av annan åsikt än vi själva än vad Fagerholm gjort de senaste veckorna? Nu stöder han sina argument enbart på sådana källor som bestämt avvisar möjligheten att den Jesus Bibeln beskriver även var den jude som för cirka 2 000 år sedan blev avrättad av romarna i Jerusalem, men teg om forskning som kommit fram till att den möjligheten finns.

Dessutom hånade Fagerholm en professor i nytestamentlig exegetik, en bibelöversättare, en biskop och andra med mångåriga studier i religion bakom sig genom att jämföra källorna för den forskning som bejakar existensen av Bibelns Jesus med legenderna om kung Arthur. Kunde inte Fagerholm för en gångs skull ge sig och erkänna att hans kunskaper denna gång var alltför grunda.

Sture-Christian Eklund, Helsingfors

Svar Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen, avslutade Ludwig Wittgenstein mästerverket Tractatus logico-philosophicus – och identifierade därmed relationen språk–verklighet samt vetenskapens gränser. Inom journalistiken gäller det rakt omvända: om det man inte kan tiga, därom måste man tala. Grogrunden för nya idéer uppstår då två för varandra obekanta element möts i samma synaps och det gnistrar till. Eklund får gärna läsa ledaren på nytt, inte sätta ord i min mun. Syftet var aldrig att starta en teologisk eller exegetisk debatt, enbart att göra en dagsaktuell analys av makthavare som öppet missbrukar religion i propagandasyfte.

Vi ska inte ha beröringsskräck inför faktumet att Jesus levde i en politiskt turbulent, eskatologisk tid där brutalt förtryck skapade politisk energi för judisk nationalism – en tid då det väl i praktiken var omöjligt att vara pacifist. Det går inte att förtränga konfrontationen, allt som föregår korsfästningen, och ställa det i andra hand. Det vore politisk historierevisionism, där man ideologiskt låter skriva om händelser, deras innebörd, aktörers avsikter och motiv för att passa i en i efterhand konstruerad agenda. Propagandan har två sidor: det väljer att berätta och det man väljer bort.

Torsten Fagerholm, ledarskribent, HBL

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning