Låt mig slippa tala

Kaj Korkea-aho är författare och HBL:s gästkrönikör – och stammare. Bild: Timo Kari

Det här är året då en stammare är förhandsfavorit till att bli USA:s nästa president, och för oss som stammar är symboliken vacker – trots vårt talfel finns det inga gränser för hur långt vi kan gå – och poetiskt eggande: en olycksbroder som övervunnit sitt handikapp söker revansch och utmanar själva sinnebilden av en skolmobbare.

Men världen har också, aningen oväntat, allt mer utvecklats i linje med de behov och drömmar som många stammare delar. Tandläkare, frisörtider och restaurangbesök bokas tyst via appar och formulär. Det senaste året (med skjuts av pandemin) har nästan alla snabbmatsställen i stan skaffat skärmar där man kan beställa och betala utan galopperande panik (pizza, cokis och Big Mac är fortfarande på min lista över de svåraste orden att uttala). Paketautomater har blivit vardag, liksom cykelbud som likt lillajultomten lämnar ens dumplings utanför dörren och smyger i väg. Vart millennialernas omtalade telefonskräck och sociala fobi kommer att leda samhället och kulturen är ännu för tidigt att säga, men ur en stammares synvinkel verkar det som hägrar vara en utopi.

Den amerikanske presidentkandidaten Joe Biden är stammare och en förhandsfavorit till att bli USA:s nästa president. Bild: Jim Watson/Lehtikuva


Det bästa är ändå matbutikernas självbetjäningskassor. Tiden då matuppköp dagligen orsakade oro (den mörkaste eran var pre-betalterminal då man fortfarande tvingades svara på kassavärdens fråga pankki vai luotto och endast handlade på kredit för att det andra var omöjligt att säga) är slutligen över. I en krönika i HBL 11.9 skriver Tobias Pettersson om självbetjäningskassorna och hur de återinfört något borttappat i Helsingfors närköpskultur: betjäning på svenska. Pettersson lyfter upp den intressanta frågan om huruvida man som språkminoritet faktiskt vill bekänna sitt modersmål för de andra i kassakön genom att välja den svenska robotrösten. I diskussionerna som följde tycktes många hålla med om att det var obehagligt att bli avslöjad som svenskspråkig (och att kassans robotröst talar alldeles för högt).

”Plötsligt finner jag mig stå inför ett fasansfullt val: att betala dubbelt för min hjortstek eller leta upp en mänsklig kassavärd för att be om hjälp.”

Jag brukar välja ryska i robotkassan. Bara för att. Jag kan inte ett ord ryska, men systemet är så bekant, jag skannar och betalar och är färdig på nolltid. När jag skannade varorna till helgens viltgryta gick något ändå fel, det pep två gånger för (det dyra) köttstycket och de eventuella instruktionerna för att rätta till misstaget stod alltså på ryska. Plötsligt finner jag mig stå inför ett fasansfullt val: att betala dubbelt för min hjortstek eller leta upp en mänsklig kassavärd för att be om hjälp. Bakom mig står folk i kö till robotkassorna och jag känner stresshormoner börja utsöndras. En butiksanställd passerar och jag påkallar hennes uppmärksamhet, men den oväntade situationen har satt fart på min stamning och när hon kommer fram till mig kan jag inte annat än peka på skärmen och grimasera stumt, varpå den butiksanställda börjar tala med mig – på ryska, som hon tydligen kan.

Det som följer är ett kommunikationshaveri från avgrunden. Min talapparat har gått i baklås och de märkliga brottstyckena av finska jag spottar ur mig får expediten att framhärda i att betjäna mig på ryska. Till sist är det med handsignaler och vädjande blickar jag tar mig vidare, expediten upptäcker att den senaste varan lästs dubbelt, använder sitt personalkort och går in i systemet, rättar till, talar lättsamt med mig på ryska och hjälper mig skanna resten av varorna. Jag går skräckslagen och kallsvettig därifrån med min papperskasse och tänker på hur det kan vara så svårt för en människa att vara bland andra människor.

Pizza, cokis och Big Mac är fortfarande på Kaj Korkea-ahos lista över de svåraste orden att uttala. Bild: Pressbild


Och är det ett omen, tänker jag senare, att året då en stammare är förhandsfavorit till att bli USA:s nästa president finns det ändå inget som rår på Murphys lag.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning