Låt Lappvikenområdet förbli en oas för alla

Bild: Wilfred Hildonen

Den allra största risken med att sälja Lappvikens byggnader och byggnadsrätt till en fastighetsinvesterare är att sådana bolag brukar äga en förädlad fastighet i högst tio år, ofta kortare tid än så.

Lappvikens sjukhusområde är unikt i Helsingfors. Det gäller inte bara den skyddade, av Engel ritade huvudbyggnaden utan också de övriga byggnaderna och hela parken, som utgör en omistlig kultur- och naturhistorisk helhet – en oas i storstaden.

Det är nu viktigt att hitta en långsiktig och hållbar lösning som tryggar att byggnaderna inte förfaller och att parkområdet förblir öppet för alla.

SFP:s stadsfullmäktigegrupp har från början stött de nuvarande aktörerna på området, psykvårdsorganisationernas Lappvikens källa som för de bästa traditionerna från mentalsjukhusets dagar vidare och andelslaget Tilajakamo som hyr ut lokaler till småföretagare.

I den tävling om Lappvikens framtida användning som staden utlyste i fjol var allt upplagt för en rättvis kamp mellan två anbud. Tyvärr kunde Lappvikens källa och Tilajakamo inte lämna in ett bud, då huvudfinansiären Y-stiftelsen just då tidsfristen gick ut drog sig ur.

Därmed återstod bara ett anbud, inlämnat av den internationella fastighetsinvesteringskoncernen NREP. Det bygger på att man med hjälp av nybyggen på tomten – längs Västerleden – skulle finansiera renoveringen av de existerande byggnaderna. Tävlingsjuryn hade tyvärr inget val, utan måste kora detta enda förslag till segrare.

Förtroendeorganen har däremot fria händer att förkasta anbudet och vid behov anordna ett nytt anbudsförfarande för att få fram andra förslag. Ärendet ligger nu bordlagt i stadsmiljönämnden, och bara om den godkänner det enda anbudet går det vidare – i sista hand till stadsfullmäktige, eftersom det i så fall skulle krävas en detaljplaneändring.

NREP:s anbud har vissa försonande drag. Ett hotell och äldreboende i tredje sektorns regi längs parkens södra gräns kunde förutom finansiera projektet också bilda en vall mot störande ljud från Västerleden. Ett Tove Jansson-museum i en del av huvudbyggnaden är också ett sympatiskt element.

Men det finns betydligt fler skuggsidor, börjande med en bokstavlig: ett fem våningar högt hotell skulle särskilt under vinterhalvåret skugga en stor del av parken. Dessutom finns det sällsynt växtlighet just där hotellet skulle byggas. Och framför allt skulle parkområdet reduceras.

Nybyggnationen på området är överdimensionerad i förhållande till de villkor som ställdes upp i anbudsförfarandet: "småskaliga nya byggnader som till skalan är anpassade efter miljön och byggnaderna".

Vidare skulle NREP:s förslag som sådant förverkligat bryta med områdets psykvårdstraditioner och därmed dess historiska karaktär.

Den allra största risken med att sälja Lappvikens byggnader och byggnadsrätt till en fastighetsinvesterare är att sådana bolag brukar äga en förädlad fastighet i högst tio år, ofta kortare tid än så. Till vem säljs fastigheten sedan, och hur påverkar det områdets användning?

Det som skulle behövas nu är en timeout som skulle ge Lappvikens nuvarande aktörer och andra en chans att lämna in ett anbud. En stiftelse eller ett fastighetsbolag kunde bildas, med huvudsakligen privata finansiärer. Men förhoppningsvis kunde staden ha en andel också – såsom i före detta Maria sjukhus där uppstartsföretag verkar och Kabelfabriken.

Bakgrunden till att Helsingfors stad alls vill sälja Lappvikens sjukhusbyggnader är ett principbeslut om att staden inte ska äga fastigheter som den inte har behov av för sin egen serviceproduktion.

Den förklaringen haltar. Helsingfors – helsingforsarna – har minsann ett behov av den verksamhet som nu bedrivs på området. Och staden har alltså redan tummat på nämnda princip i fallen Maria och Kabelfabriken.

Vid sidan av aspekterna som utgår från kulturarvet och miljö/biodiversitet finns här aspekten att de människor den nuvarande verksamheten riktar sig till är människor som i allmänhet inte står i fokus i planeringen. Personer med behov av stöd för sin psykiska hälsa beaktas dåligt på den kommersiella marknaden. Samtidigt är Lappviken som en lugn oas omistlig för alla människor som i svåra situationer i livet har särskilt behov av att hitta en lugn, naturskön plats i staden, tillgänglig för alla.

Vår vision för Lappviken är därför ett område där till exempel ett Tove Jansson-museum och nya mindre byggnader kan samsas med de nuvarande aktörerna, där hela parkområdet är öppet för alla och där kreativitet och företagaranda möter en oas för psykisk hälsa.

Eva Biaudet, Silja Borgarsdóttir Sandelin, Laura Finne-Elonen, Björn Månsson, Marcus Rantala, SFP:s stadsfullmäktigegrupp i Helsingfors

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning