Låt landskapen själva grunda politiska organ

Medborgarna i Finland har inte grundlagsenliga möjligheter att delta i förvaltningen.

Efter kejsardömets fall under den ryska februarirevolutionen tillsatte Tokois senat på våren 1917 en elvamannakommitté för att förbereda en ny regeringsform för Finland. Avsikten var att föredra lagförslaget för Rysslands provisoriska regering och förstärka Finlands ställning i förhållande till moderlandet.

Förslaget till regeringsformen skrevs i augusti 1917 på Wredeby gård i Anjala. Godsägaren, juris doktor, senator, friherre Rabbe Axel Wrede hade kallat till sig två andra juristmedlemmar i kommittén, Kaarlo Juho Ståhlberg och Anton Kotonen.

Lagförslaget kom aldrig till Rysslands regering. Efter det att P.E. Svinhufvuds senat förklarat Finlands självständighet måste till förslaget till regeringsform snabbt bifogas paragrafer om utrikes- och försvarspolitik. Detta arbete utfördes av tjänstemän och tilläggen underkastades inte mera kommittén eller dess medlemmar. Lagförslaget fastställdes av riksföreståndaren C.G.E. Mannerheim den 17 juli 1919. Landet fick en stark statsförfattning i förhållande till det egna folket.

Regeringsformen från 1919 utgör grunden till vår nya grundlag från 2000. Enligt den tillkommer statsmakten i Finland folket, som företräds av riksdagen. Till demokratin hör att den enskilde har rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling.

Medborgarna i Finland har inte grundlagsenliga möjligheter att delta i förvaltningen. Detta konstaterades i en resolution som antogs på ett medborgarmöte i Pälkäne den 7 januari 2012. Mötet hade anordnats i åminnelse av filosofie doktor Ilkka Hakalehto som avlidit två år tidigare. Han hade blivit besviken på "partiväldet" som han inte ansåg att motsvarade demokratins definition och arbetade för en partipolitiskt obunden samhällelig medborgarverksamhet. Hakalehto är känd som grundare av Förbundet för det fria Finland, numera Självständighetspartiet, som oskäligt fått en nationalistisk prägel. Hakalehto motsatte sig EU-anslutningen med flera motiveringar, inte minst för att han ansåg Finland vara underutvecklat som medborgarsamhälle och skulle därför bli beroende av EU-ländernas kollektiva välvilja, någonting som han som historieforskare inte trodde på.

Till åtskillnad från andra västeuropeiska länder har Finland ett koncentrerat tjänstemannastyre. I andra länder styr folket demokratiskt landets förvaltning åtminstone på lokal-, landskaps- och statsnivå. Förvaltningsorganen har ofta lagstiftningsrätt för sina regioner.

Grundlagens paragraf 121 säger att självstyrelse på större förvaltningsområden än kommuner bestäms genom lag. Emedan en sådan lag ännu inte förekommer har jag gjort ett medborgarinitiativ i ärendet, som förhoppningsvis fås med i regeringsprogrammet. Initiativet finns på nätet.

Enligt laginitiativet får Finlands landskap en status som fyller demokratins kriterier, med en processlag, som berättigar att bilda landskap enligt deras egna villkor. Endast huvudlinjerna i processen skulle regleras av en nationell allmän lag. Utifrån den kan landskapen själv organisera sig och grunda sina egna politiska organ samt förvaltningen av sitt område.

I praktiken skulle systemet träda i kraft med en särskild stadga för varje landskap. Reformen skulle vara frivillig och ske endast där den är önskad. Den föreslagna landskapsförvaltningen skulle vara ett politiskt beslutsfattande system, inte en administrativ institution. Den behöver inte vara densamma och förverkligas samtidigt i hela landet. På vissa områden, såsom i huvudstadsregionen, behöver förvaltningsorganet inte heta landskap.

Lagförslaget överensstämmer med rekommendation nummer 240 vilken Europarådets kongress 2008 gav för kommuner och regioner.

Risto Boxberg Helsingfors

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03