Lärkan tråcklar jubeltråd

Resan pågår. I Eva Ströms nya diktsamling är det inte fråga om att längta eller se uppbrottet an: resan pågår redan, är på något vis oupplöslig med sinnena.Bild: Kennet Ruona

Eva Ströms nya diktsamling kan bitvis läsas som en resedagbok.

DIKTER

Eva Ström

Och morgonen redan stark och vaken omkring dig

Albert Bonniers Förlag

Resan är ett återkommande motiv i Eva Ströms poesi. Tidig dikt, ur Steinkind (1979): "Om det är så att du längtar till de yttre Hebriderna / eller någon annanstans / där man har havet framför sig men Europa i ryggen" och så följer tre strofer, innan dikten knyter samman: "om det är så / har du redan släckt lamporna i huset / och är på väg."

I Eva Ströms nya diktsamling, Och morgonen redan stark och vaken omkring dig, är det inte fråga om att längta eller se uppbrottet an: resan pågår redan, är på något vis oupplöslig med sinnena. Just den här boken är dock exceptionellt upptagen vid olika platser, nästan så att man kan tala om resedagbok.

Det börjar med avdelningen "Lunchdikter" (jämför poeten Frank O'Hara) i Nordamerika, med gatubilder från New York och Montreal (Leonard Cohen alluderas), därpå följer en avdelning med dikter från Irland, och mot slutet är vi i Paris. Det gör helheten något flimrande, men också i det enskilda flimrar, strömmar och skiftar ordens fokus: nuets förbiskymtande människor blandas med litterära referenser, myter, berättelser, privathistoria. Dikten kan öppna med en scen och obekymrat sluta någon helt annanstans.

Det är inte lätt – och det är samtidigt en tillgång – att avgöra vilken historisk tid denna poesi befinner sig i och hänvisar till. Många tider, kunde man säga, samsas om utrymmet, även om där finns en betraktare liksom i kulisserna.

Eva Ströms bakgrund som läkare skymtar, det är hennes läsare vana vid, i en del medicinska termer, kanske också i ett slags anatomisk vinkling av stoffet och ibland mer öppet, som i en dikt – bra – om en obduktion. Det råder samtidigt inget tvivel om att poeten värnar en humanistisk, i bemärkelsen icke-klinisk, mellanmänskligt rörlig hållning.

En och annan dikt är lite svår att få kontakt med; jag upplever ibland att de har lite bråttom, med fördel kunde ha redigerats med större stramhet. Kanske har det ändå med det stundom lite turistiska uppräknandet att göra: det blir många detaljer och en skör balans mellan pratigt och ledigt. Till de bästa dikterna hör "Heinrich Böll i Keel" – även den packad med intryck, men här upplever jag att de går mer på djupet; det är över huvud taget en dikt där jag upplever att Eva Ström är både mest sig själv och som bäst.

En annan som måste nämnas heter "The deserted village" (det är mycket engelska, kanske onödigt mycket, i den här boken), där den geografiska angivelsen (Slievemore) bara är framsidan på en sorts tidlös röntgensyn:

Lärkan tråcklar jubeltråd

gör sky av denna morgon

slår vertikala sångspjut

ner i jorden, håller aldrig kvar

molnskuggans ilning

som flyger över ruinerna

skuggar ögonblickligt och försvinner.

Byn står kvar:

tandrad,

bitande gom,

hungerminne,

arrende.

Erik Bergqvist

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00