Lärdom från Uganda: Låt flyktingarna jobba så integreras de bättre

David Apollo Kazungu uppmuntrar Finland att behandla asylansökningarna snabbare och låta flyktingar bo och jobba i samhället i stället för att isolera dem i förläggningar. Bild: Peter Buchert

Behandla asylansökningarna snabbare och låt flyktingarna jobba så att de kan bidra till samhällsbygget. De råden ger Uganda vars integrationspolitik är klart mer utvecklad än vår.

Begreppet "flyktingkrisen" lanserades när drygt 30 000 asylsökande anlände till Finland för ett och halvt år sedan. Siffran var niofalt högre än förut, och myndigheterna i gungning. Som om krisen hade drabbat Finland och inte flyktingarna svarade regeringen med att skärpa asylpolitiken.

Det vi såg hösten 2015 var en liten svans av en ofrivillig migration som nått oöverträffade proportioner globalt. På andra håll syns mer än svansen. Den flyktingvolym som skakade Finland under krisåret sväljer Uganda på några veckor.

– Vi snabbregistrerar samtliga flyktingar vid ankomsten. Vi hinner inte alltid genast med biometrisk registrering, för flyktingarna är många nu. Våra resurser räcker nätt och jämnt till. Vi klarar av det, men som regering borde vi kunna bättre.

Det säger David Apollo Kazungu, flyktingkommissionär i Uganda, i samband med ett integrationsseminarium som Kyrkans utlandshjälp ordnar i Helsingfors.

För jämförelsens skull: Uganda hade fram till utgången av 2015 registrerat 512 000 flyktingar, ett år senare 982 000 och i dag 1 120 000. Ökningen beror främst på kriget i Sydsudan.

– Det har kommit femtusen flyktingar bara under de tre senaste dagarna. Våra gränser är fortfarande öppna, säger Kazungu.

Integrationen en nyckel

Ändå råder ingen kris i Uganda. Det beror på en snabb och lyckad integration, något man utövat sedan strax efter andra världskriget.

– De första vi tog emot och integrerade var polacker, säger Kazungu.

Ugandas välkomnar den som behöver skydd, asylprocessen kort. Integrationen börjar omedelbart. Flyktingarna får förnödenheter, en temporär boplats och tillgång till en jordlott för att försörja sig.

– Flyktingarna lever i byar tillsammans med lokalbefolkningen, inte isolerade i läger eller på förläggningar. De är som hemma fastän de kommer från annan ort, säger Kazungu.

Lucia Lifu kunde återvända hem till södra Sudan efter att ha varit flykting i Uganda för tio år sedan. Efter det har Sydsudan blivit självständigt och ett nytt krig tvingat stora delar av folket på flykten igen. Bild: EPA/LAUREN POND

Ugandas nationella utvecklingsplan bygger på att flyktingarna är en del av samhället och bidrar till samhällsbygget. För att det ska kunna vara möjligt fungerar Ugandas integrationspolitik enligt principerna för New York-deklarationens överenskommelse om ett gediget, mångsidigt, snabbt och inkluderande bemötande av flyktingar (Comprehensive Refugee Response Framework).

CRRF-konceptet, som FN:s flyktingorgan UNHCR tagit fram, förutsätter en annan syn på flyktingar.

– De är inte offer som behöver hjälp utan kunniga människor – lärare, präster eller vad som helst. Får de användning för sin utbildning och kompetens kan de bidra till samhällsbygget. Flyktingarna är inte bara en humanitär fråga, de är en komponent för vår ekonomiska utveckling, säger Kazungu.

Attitydförändring behövs

David Kazungu uppmuntrar Finland att tillämpa konceptet på bästa sätt, medveten om att utvecklingsnivån och lagstiftningen skiljer sig från Ugandas.

– CRRF kan hjälpa Finland att integrera migranter och asylsökande omedelbart. Ni kan försöka minimera tiden för asylbeslut, och låta flyktingar jobba och bli en del i samhällsutvecklingen.

Om konceptet är så lyckat, varför ha så få länder tagit efter Uganda?

– Det beror mest på rädslan för det okända och på att flyktingfrågan inte står högt på många länders agenda. Vi måste jobba på att folk ska förstå varför andra tvingas flytta, och att flyktingar inte är siffror i statistiken utan människor som kan bidra till sina nya hemländers ekonomiska utveckling. Det behövs en attitydförändring.

Uganda är möjligen bäst på att tillämpa integrationskonceptet, men på sistone har flera andra länder fått upp ögonen. Grannlandet Kenya tillämpar en lite liknande modell på sin andel av de flyende sydsudaneserna. David Kazungu säger att Tanzania, Etiopien och Malawi redan överväger att göra lika, snart kanske också Zambia.

– Jag tror att Uganda kommer att ha en positiv inverkan på sina grannländer, att de också satsar på att bosätta flyktingar i samhällena.

Uganda har omkring 37 miljoner invånare, Finland 5,5 miljoner. Till ytan är Finland större med 338 000 kvadratkilometer mot Ugandas 241 000.

Finland är rikare: bnp per capita ligger över 42 000 dollar mot drygt 2 000 dollar i Uganda.

Rekordåret 2015 nåddes Finland av 32 476 asylsökande. Uganda slog sitt rekord 2016 och tog emot 470 000 flyktingar.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning