Lappvikens sjukhus återbesökt

Gammal sjukhussäng. Hörspelet gör en resa i tid och rum genom Lappvikens sjukhus, som verkade 1841–2008.Bild: Yle

Ljudinstallationen Röster ur själarnas rum på Lappvikens sjukhus i höstas blir lösryckt i hörspelsversion.

Radioteatern: Röster ur själarnas rum. En vandring i Lappvikens mentalsjukhus sänds i Yle Vega 27.11 kl. 18.03, repris 4.11 kl. 6.03.

I augusti lämnade Radioteatern sin inspelningsstudio till förmån för Lappvikens gamla mentalsjukhus där ljudinstallationen Röster ur själarnas rum riggades upp.

Ett slags levande museum skapades i den gamla sjukhusbyggnaden som första gången slog upp portarna 1841. Besökarna fick vandra genom rum och korridorer och få en glimt av en förgången tid, genom rekvisita, fotografier och scener som spelades upp. I Aleksis Kivis gamla rum kunde man höra hans "Concordia-satan", det enda vid sidan av ja och nej som författaren lär ha yttrat under sin tid på sjukhuset 1871.

Stora delar av installationen tog avstamp i dokumentärt material som Henrika Andersson, Jessica Edén och Janina Jansson stöpt om till scener. Till källorna hör bland annat överläkaren Thiodolf Saelans dagboksanteckningar som nogsamt beskriver patienterna och deras tillstånd och lyssnarnas egna upplevelser från sjukhuset som de skickat in till Radioteatern.

Nu sänds en bearbetad version i radio i regi av Jessica Edén och Henrika Andersson. Hörspelet bygger i hög grad på installationen, men utan rummet, den speciella stämning och verklighetsförankring som väggarna skänkte, försvinner också en del av behållningen.

Det jag saknar i hörspelsversionen är en kontextualisering. Nu blir skriken och "exkrementhistorierna" ur överläkare Saelans dagböcker lösryckta. De finns troligen med för att illustrera tillvaron på sjukhuset innan psykofarmaka togs i bruk och vårdmetoderna utvecklades, men de framstår snarast som effekter.

Jag längtar också efter en motvikt till Saelan som blir en rätt dominerande berättarröst åtminstone i början av hörspelet. Det är ju i regel de "friska och framgångsrika", de med makt, som får tolkningsföreträde över historien och det hade varit spännande med en häftigare maktförskjutning.

Scenen med Marcus Groths terapeut och Iida Kuningas patient känns däremot som ett självständigt hörspel, välspelad, tragisk och smärtsam trots fåordigheten. Terapisessionen vittnar också om en annorlunda syn på psykisk sjukdom än den som manifesteras i scenen från 1850-talet där två skötare diskuterar fördelarna med att använda "kräkvinsten" för att få ut "orenheterna" ur patientens kropp.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00