Långt till målflaggan när toppidrotten ska ta klimatansvar

Under sin karriär som elitidrottare lade Aino-Kaisa Saarinen märke till hur klimatförändringar förstör för skidsporten. Bild: Markku Ulander/Lehtikuva

Vintersporterna går först när toppidrotten börjar ta klimatansvar, men motorsporten lovar gasa förbi. Elitskidlöpare och racerförare med stora klimatavtryck bedömer att de kan utnyttja sin idolroll för att påverka en större publik.

Länge levde klimataktivismen och toppidrotten i var sin avlägsen bubbla, men på sistone har de åtminstone touchat varandra. I dag lyfter flera toppidrottare klimatbudskapet, även om de fortsättningsvis flyger jorden runt för att tävla.

De flesta samhällssektorer – allt från politik, industri, näringsliv och finans till kultur, kyrka och civilsamhälle – har redan ett tag signalerat att de känner ett visst klimatansvar. Skillnaderna är stora både mellan och inom sektorerna. Det finns såväl föregångare som eftersläntrare och direkta bromsklossar.

Toppidrotten är en sektor som vaknat sent, och även här varierar engagemanget mellan och inom grenarna, och mellan individerna. Vintersporterna har vaknat först och företräds bland annat av längdåkningsstjärnan Aino-Kaisa Saarinen, med tio VM-medaljer och fem OS-medaljer i bagaget.

– I tjugo år åkte jag på skidläger, ofta till Ramsau. I början av 2000-talet gick det bra att träna där i september, men senare var vi tvungna att ställa in septemberlägren på grund av snöbrist. Glaciären smälte och stenarna kom fram, säger Saarinen som avslutat sin tävlingskarriär.

I och med klimathotet mot skidsporterna grundades rörelsen Protect Our Winters (POW) i USA för drygt tio år sedan. När den spred sig till Europa och Niklas Kaskeala grundade Finlandsavdelningen anslöt flera toppidrottare. Aino-Kaisa Saarinen och snowboardstjärnan Enni Rukajärvi är två av rörelsens klimatsändebud.

– Jag hade följt rörelsen redan i USA och anslöt genast när den grundades här. Jag hade rest en del i karriären och börjat intressera mig för klimatförändringen. Jag ville påverka, säger Rukajärvi.

Saarinen hade sett hur flera milda vintrar hade ställt till det för skidsporten.

– Förr kunde skidcentren tillverka konstsnö till säsongpremiären om vintern dröjde, men nu är det ofta så milt att det inte går. Då måste de förlita sig på snö de lagrat från vintern innan, säger hon.

Bild: Maija Hurme

Lyssnar till idoler

Niklas Kaskeala säger att affischnamnen inom POW inte bara ska lyfta klimatfrågan inom toppidrotten, utan utnyttja sin plattform för att påverka klimatpolitiken.

– När en Enni Rukajärvi säger någonting, och det gör hon föredömligt, är det många som lyssnar, säger Kaskeala.

Att toppidrottare är idoler för en bred publik skapar en hävstångseffekt för deras budskap. POW testade under VM på skidor i Lahtis 2017 hur åhörarna uppfattade klimatbudskapet då det spreds av publikfavoriter.

– Skidpubliken är betydligt mottagligare om budskapet förs fram av en Jessica Diggins eller en Martti Jylhä, säger Kaskeala.

Kanske kan idoleffekten också bidra till att folk lyssnar till sådant de annars skulle avfärda som strunt. När exempelvis Kevin Lankinen utvidgade sin bokcirkel till Facebook i egenskap av ishockeylejonens VM-guldhjälte fick den snabbt 14 000 följare. Om bokmalar förut har framstått som udda i hockeykretsar öppnar Lankinen för attityden att läsning kan vara coolt fastän man spelar ishockey.

Idrottare har olika sätt att påverka. Aino-Kaisa Saarinen försöker påverka genom att tala om sina egna erfarenheter.

– Jag tror det är lättare för folk att förstå om jag berättar vad jag upplevt och vad jag tvingats avstå från än om jag kom dragande med en vetenskaplig rapport. Det blir konkretare och mer övertygande, säger hon.

Enni Rukajärvi utnyttjar sociala medier och ställer upp på POW:s kampanjer.

– Det är viktigt att sprida information och tipsa om olika sätt att tackla klimatutmaningen i vardagen, säger hon.

Trovärdigheten en utmaning

Likväl kan det uppstå ett trovärdighetsproblem då toppidrottare talar varmt för att minska utsläppen men ändå flyger jorden runt för att tävla.

– Visst finns där en kontrovers, men det är vettigare att försöka påverka än att inte göra det och ändå fortsätta flyga. Jag måste utnyttja min position, säger Enni Rukajärvi.

Så tänker också en del världskändisar. Lewis Hamilton, världsmästare i formel 1, beskylldes ändå för att hyckla och dramatisera då han i höstas skyltade med sin veganska diet och berättade att han sålt sitt privatplan och några av sina lyxbilar för klimatets bästa. Hans förarkolleger påminde om att han fortfarande äger flera sportbilar som han kan fräsa runt med då han inte flyger mellan tävlingsorterna eller håller full gas i sin racerbil.

Men trots att F1-förarnas personliga klimatavtryck måste vara bland de största i världen är det många som försvarar Hamilton. De påpekar att han har fler följare på sociala medier än de flesta andra, och att det är bättre att man även i jetsetkretsar visar på medvetenhet och vilja att minska klimatavtrycket än att man bara tutar och kör.

I längdskidåkning är klimatavtrycket förmodligen klart mindre än i F1, men likväl innebär höghöjdsläger och världscuptävlingar ett tiotal flygresor varje vinter.

– Jag har våndats med vetskapen om det, men jag kan trösta mig med att jag i mitt jobb ändå flyger mindre än folk i många andra jobb, säger Aino-Kaisa Saarinen.

Symbolgärningar

Med tanke idrottsstjärnornas möjligheter att driva opinion är det fortfarande rätt få som utnyttjar dem för att lyfta klimatfrågan. Utåt syns mest symbolgärningar.

Exempelvis spelade fotbollsklubben Real Madrid i gröna tröjor av återanvänt material under klimatmötet i samma stad. I FM-ligan i ishockey är de tröjor Ilves säljer till sina anhängare gjorda av returplast. Tappara hyr solpaneler och KooKoo ska ordna "världens första plastfria ishockeyevenemang", uppger ligan.

– I dag ser vi udda företeelser, men på sikt måste toppidrotten inlösa hela sitt sociala existensberättigande på nytt. Det är galet att klimataspekten inte beaktas vid olympiska spel eller VM-tävlingar med allt resande det innebär. Det är kontroversiellt att allt sker bara på idrottens och inte på klimatets premisser, säger Niklas Kaskeala.

Ett försök att tänka om och tänka stort är planen på klimatneutralitet 2030 inom formel 1. Utmaningen är mastodontisk då F1-utsläppen per säsong beräknas till över en kvarts miljon ton koldioxid, tävlingar och transporter inberäknade.

Syntetiska, utsläppsfria bränslen under utveckling är en pytteliten bit i pusslet eftersom avgaserna i dag står bara 0,7 procent av F1-sportens utsläpp. Merparten uppstår då stallen transporterar bilar och utrustning runt jordklotet.

– Ja, vi reser jorden runt och vi kör F1-bilar. Vårt klimatavtryck är större än den vanliga bostadsägarens, men vi får inte vara rädda för att tala om något som kan bli en positiv förändring, säger Lewis Hamilton till The Guardian.

Lewis Hamiltons personliga klimatavtryck är stort, men han försöker minska det – inte minst genom att lyfta frågan inför sina miljontals följare på sociala medier. Bild: Andrej Isakovic/Lehtikuva-AFP

Olika signaler

Även om motorsporten i dag är en klimatbov jämfört med skidsporten ger grenförbunden vitt skilda signaler om hur man uppfattar sitt klimatansvar.

– Genom att lansera tidernas första hållbarhetsstrategi inom F1 erkänner vi den viktiga roll alla organisationer måste spela för att tackla den här globala frågan, säger F1-direktören Chase Carey i ett uttalande.

Det kan jämföras med hur Internationella skidförbundets (FIS) ordförande Gian-Franco Kasper orsakade en av sina senaste skandaler då han öppet ifrågasatte klimatförändringen. I en intervju för Tages-Anzeiger förra vintern talade Kasper om "den så kallade klimatförändringen" och sade att det saknas bevis för uppvärmningen.

Förbundets generalsekreterare Sarah Lewis slätade senare över Kaspers uttalanden och sade att miljö- och klimatåtaganden blir allt viktigare när FIS knyter nya samarbetsavtal. Och där kan man göra en skillnad, för utan stora pengar från sponsorerna stannar den underhållningsindustri som toppidrotten utgör.

Men också den största av alla idrotter ger kontroversiella signaler. När Finlands herrlandslag för första gången ska spela EM-fotboll nästa sommar sprids matcherna över hela kontinenten, vilket genererar massor av extra flygresor, inte minst för anhängarna.

– Tänker man på klimatet så är det inte det bästa sättet. Det blir otroligt mycket resande och mycket chartrade plan och extra flyg. Det är kanske något de inte tänkt igenom från början. Det känns onödigt både ekonomiskt och miljömässigt, säger svenske landslagsspelaren Marcus Berg till Aftonbladet.

Vissa cyklar, andra flyger

Förra vintern lanserade fotbollstrion Ilari Äijälä, Sebastian Strandvall och Pyry Soiri hashtaggen #treenimatka på sociala medier för att uppmuntra idrottare att exempelvis cykla till träningarna. Då sade VPS-spelaren Strandvall att vi måste sluta med skuldbeläggandet, att klimatinsatsernas storlek inte är lika viktig som attityden.

Pyry Soiri som i höstas var med om att kicka Finland till EM säger att återvinning alltid har varit en självklarhet för honom.

– Jag har uppfostrats till det. Jag försöker tänka på miljön, det är viktigt för framtiden. Jag påstår verkligen inte att jag alltid har varit prickfri, men jag har blivit bättre med åldern, säger han.

Medvetenheten om att ingen är perfekt men alla kan bli lite bättre kan göra en skillnad, men de stora utsläppen finns i toppidrottens strukturer. Hela upplägget för NHL i Nordamerika bygger på otaliga flygresor även då helt betydelselösa matcher spelas. Och i KHL flyger Jokerit och de andra klubbarna mellan Helsingfors, Svarta havet, Kina och Sibirien.

FM-ligan numera har lagt upp sitt matchprogram så att matchresorna blir färre, och klubbarna gör de flesta resor med buss. När FM-ligan lät bena ut sitt klimatavtryck beräknade Villmanstrands tekniska universitet (LUT) att nästan två tredjedelar av ligans utsläpp kommer från publikens resor till och från ishallen medan klubbarnas resor står för en blygsam andel.

– Klubbar som kör med bussar som går på drivmedel som gjorts på avfall pressar ner utsläppen ytterligare. Och till exempel SaiPas spelare kör gasbil till ishallen, säger Ville Uusitalo, biträdande professor i hållbarhetsforskning vid LUT.

Långt kvar till mål

Pelicans siktar på att bli FM-ligans första klimatneutrala hockeyklubb. Man kom ett steg närmare målet då Lahtis ishall nyligen energirenoverades och stadens energibolag fasade ut kolkraften. Svårast för klubbarna är att få publiken att åka kollektivt till matcherna, men till exempel HIFK uppmuntrar till det genom att bjuda fansen på gratis bussresor.

Ville Uusitalo säger att klubbarna kan göra mycket för att minska sitt klimatavtryck, men att de måste kompensera för de resterande utsläppen om de ska bli klimatneutrala. Han bedömer också att ishockeyn, som mätt i åskådare är den största sporten i Finland, kan påverka mest utanför rinken.

– Jag antar att den största potentialen för utsläppsminskningar finns i spelarnas roll som idoler. Utnyttjar de den kan de påverka större folkmassor.

Jukka Jalonen som coachat hockeylejonen till två VM-guld ställde i höstas upp i en klimatkampanj när han blev tillfrågad.

– Jag tror att kändisar som förhåller sig positivt till saken kanske kan påverka en del, säger han.

Jalonen säger att det kan vara svårt att ändra på sin livsstil, men att man borde förstå vad som har vilken betydelse.

– Man måste lita på att ens egna val har en viss betydelse om tillräckligt många hänger med.

Han ser också Pelicans klimatneutralitetsmål som en välkommen utmaning i sporten.

– Det behövs föregångare som visar exempel. Så snart någon gör något frågar de andra sig om de också kunde göra något.

Jalonen är fullt införstådd med att ishockeyn har långt kvar till klimatneutralitet och att det krävs ansträngningar och teknisk hjälp för att lyckas.

– Det finns sådant man inte kan lämna bort, som resor. Ju längre avstånden är desto större utmaning är resorna. För NHL:s och KHL:s del hänger det mest på hur flygbränslet utvecklas. Jag tänker mig att det kan ske framsteg inom några år.

Vintersporterna går i bräschen när toppidrotten börjar ta klimatansvar. Bild: Heikki Saukkomaa/Lehtikuva

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning