Långbågar, feminister och brexit-anhängare

Vid 1700-talets slut fick engelsmännen en ny favorithobby – att skjuta pilbåge. Intresset för det medeltida arvet sköt i höjden och den gryende folkrörelsen inkluderade även kvinnor.

Författaren Henrik Arnstad är aktuell med skriften The Amazon Archers of England, där han tittar närmare på hur den engelska långbågen blev en nationalistisk symbol.

Att kalla långbågen för en helt igenom engelsk uppfinning är dock att gå för långt, menar Arnstad. Den kraftfulla krigsbågen, berättar han, uppfanns precis som den vanliga pilbågen på flera håll i världen parallellt.

– Däremot uppfann engelsmännen taktiken att skicka iväg ett enormt pilregn, det var ett supervapen som satte skräck i hela Europa – inte minst i fransmännen.

Fakta

Englands långbågemani

Från 1780 till början av 1900-talet drabbades England av långbågemani. Nationalism var i ropet och att vara engelsk ansågs vara det samma som att skjuta långbåge – engelsmännens supervapen under medeltiden.

Som namnet antyder var bågen lång och kraftfull, den kunde skjuta uppemot 200 meter och genomborra rustningar. Engelska arméns användning av långbågen byggde på att många bågskyttar avlossade skurar av pilar på långt håll samtidigt.

Historiskt bågskytte blev en hobby på modet hos den engelska aristokratin, och efter Napoleonkrigens slut 1815 utvecklades skyttet till en folklig massrörelse inom den växande och allt mer inflyttelserika medelklassen. Till skillnad från nationalistiska rörelser av liknande slag i andra länder vid samma tid inkluderades även kvinnorna i bågskyttet.

Källa: "The Amazon Archers of England – longbows, gender and English nationalism 1780–1845"

När slutade man att använda den i krig?

– Den började fasas ut under 1500-talet, trots att den var överlägsen alla musköter fram till slutet av 1800-talet. Man tyckte att den var omodern och pinsam, eftersom alla andra arméer i Europa moderniserades.

Hur blev bågskytte en hobby?

– Vid slutet av 1700-talet var nationalism på modet och aristokratin behövde något som var typiskt engelskt att syssla med. Dessutom skulle det vara coolt, roligt och anti-franskt. Långbågen var perfekt! Snart fick det fäste också hos den framväxande medelklassen, det bildades skyttegillen och föreningar över hela England.

Kvinnorna fick också vara med?

– Ja, de hängde med och ingen kom på att stoppa dem – och detta i en tid när kvinnor knappt ens ansågs vara människor. Gubbarna tyckte att de var coola brudar, dessutom gavs tillfälle att kurtisera på skjutbanan. I bakgrunden fanns legenden om Robin Hood, som också den fick ett uppsving. Kvinnorna kallade sig själva moderna amasoner och deras ideal var Robin Hoods följeslagerska Marion.

Långbågeskyttet blev först populärt hos den engelska aristokratin, det var först senare som det blev en folkrörelse. Här en etsning med titeln "Archery" från 1792. Bild: Okänd konstnär

Kvinnorna var duktiga skyttar?

– Ja, den första stora tävlingen vanns faktiskt av en kvinna. Men de fick inte var med och tävla i OS. Det gick an att tävla inom det nationalistiska sammanhanget, men likt många andra kvinnliga idrottare stötte de på motstånd hos den tidiga OS-rörelsen.

Var de ett slags tidiga feminister?

– Ja, min teori är att de kvinnliga bågskyttarna var mammor och mormödrar till suffragetterna.

Kan man koppla långbågemanin till brexit och dagens nationalism?

– Absolut, den tidens nationalism kunde inte blomma ut eftersom det var det brittiska imperiets glanstid, men efter murens fall 1989 har den varit på frammarsch. Det finns gott om hängivna brexitanhängare bland medlemmarna i dagens skyttegillen, och på deras tävlingar svajar Sankt Georgeskorset – inte Union Jack.

De kvinnliga bågskyttarna såg sig själva som moderna amasoner, och deras ideal var Robin Hoods följeslagerska Marion (ibland stavat Marian). Här en teckning med titeln "Maid Marian" från 1912. Bild: Okänd konstnär