Lagstiftning behövs för klimatkompensation

Bild: Elena Elisseeva

Tyvärr finns det inte just nu några klara spelregler för frivilliga (privata) kompensationssystem, vilket är ett uppenbart problem om och när det börjar röra sig stora pengar inom kompensationsbranschen.

Jessica Aminoff och Mikael Aminoff (HBL 22.11) drar lite förhastade slutsatser av mina uttalanden till Yle om klimatkompensation. Jag har inte kommenterat någon enskild köttproducent.

Personligen äter jag gärna ekokött från nötboskap som betat i kustregionens kulturlandskap. Jag äter nu för tiden ganska sällan kött, men då jag själv kan påverka råvaran väljer jag ofta just ekonötkött.

Natur och miljö uppmuntrar andra flexitarianer att följa samma strategi. Håll köttkonsumtionen inom de nationella kostrekommendationernas gränser och använd kött från certifierade ekogårdar. Ännu bättre om man vet att djuren har jobbat som naturvårdare i vårdbiotoper med rödlistade arter.

Kolfotspåret från en enskild måltid är i regel högre om rätten innehåller nötkött än om den är helt vegetarisk. Det beror främst på metanutsläppen från nötboskapen, men också på utsläppen från åkermarken där man har odlat djurens foder.

Jag upplever att jag har ganska bra koll på miljöeffekterna av mina vardagsval och känner att jag kan hålla det dåliga samvetet av enskilda kötträtter på en rimlig nivå.

Jag förväntar mig att den som producerar råvarorna till de rätter jag äter öppet redovisar för miljöaspekterna. Jag önskar att jordbruksföretagarna, ofta med finansiering från skattebetalarna, gör sitt bästa för att minska de negativa miljöeffekterna (utsläpp av klimatstörande gaser, utsläpp av näringsämnen till vattendrag etcetera) och maximera de positiva (biodiversitet, biogas etcetera). Däremot tycker jag väldigt illa om känslan att bli vilseledd.

Då kommer vi till biffen, det vill säga klimatkompensation. Bakgrunden till intervjun i Yle Vega var att Natur och miljö ser ett stort behov av en öppen diskussion om detta fenomen som snabbt sprider sig från bransch till bransch. Tyvärr finns det inte just nu några klara spelregler för frivilliga (privata) kompensationssystem, vilket är ett uppenbart problem om och när det börjar röra sig stora pengar inom kompensationsbranschen.

Äganderätten till kolsänkorna är en allt annat än trivial fråga. Faktum är att kolsänkorna omfattas av EU:s LULUCF-förordning. EU:s medlemsstater har kommit överens om hur kolsänkorna skall beräknas och i likhet med utsläppsrätter kommer bundet kol att få ett pris. Staten Finland, i praktiken Finlands skattebetalare, kommer att kunna köpa och sälja kolkrediter.

Innan någon annan aktör kan börja köpa och sälja kolkrediter behövs spelregler, gärna gedigen lagstiftning. Annars föreligger en uppenbar risk för dubbel bokföring.

I dag uppfattar man allmänt att produkter tillverkade av finländskt virke är klimatneutrala eftersom skogsägaren ser till att nya träd växer upp i stället för dem som avverkas. Om någon annan sektor, till exempel jordbrukssektorn, börjar göra anspråk på skogarnas kolsänkor blir någon med svartepetterkortet, eftersom det är frågan om ett nollsummespel.

Finlands klimatpanel presenterar i en färsk rapport (Raportti 5/2019) minimikrav på system för klimatkompensation. De hänvisar till bland annat VCS (Verified Carbon Standard). Kolbindningen måste vara faktisk, mätbar, additionell, beständig samt verifierad av oberoende aktörer.

Om en skogsägare skjuter fram avverkningar med fem år uppfylls inte ens det grundläggande kravet på en faktisk kolbindning. Det beror på att skogsägaren själv kan bestämma när träden skall avverkas. En gran kan avverkas vid till exempel 80, 90, 100 eller 110 års ålder. Det går inte att på objektiva grunder fastställa den tidpunkt från vilken de "extra" fem åren skall börja räknas.

Hur beständig är då klimateffekten av att träd får växa fem år längre? Det beror främst på vad virket används till. Därmed går det inte att verifiera inom ramen för skogsbrukets kontrollmekanismer. I klimatpanelens rapport rekommenderas att tidsspannet för en kolsänka som används för kolkrediter är minst 100 år.

Det kommer att finnas efterfrågan på ekonötkött även i framtiden. Natur och miljö hjälper gärna finländska ekoproducenter att erövra marknadsandelar av kött som producerats med större negativa miljöeffekter.

Natur och miljös inställning till klimatkompensation är inte kategoriskt negativ, men vi efterlyser tydliga och transparenta spelregler för att undvika vilseledande information till konsumenterna. Trovärdiga klimatkompensationsmekanismer kan i framtiden bli ett viktigt komplement till konkreta åtgärder som minskar utsläppen.

Bernt Nordman, verksamhetsledare, Natur och miljö rf

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning