Lägre salthalt gör livet surt för många arter i Skärgårdshavet

Havstemperaturen har stigit och salthalten sjunkit i Skärgårdshavet de senaste 50 åren. Det är dåliga nyheter för kräftdjuren och strömmingen.

Katja Mäkinen är i färd med att slutföra sin doktorsavhandling om förekomsten av djurplankton i Åbolands skärgård. Hon är knuten till Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö i Nagu. Där tar hon tillsammans med sitt team vatten- och bottenprover och analyserar data från 1966 fram till i dag.

– Våra analyser visar att havstemperaturen har stigit i genomsnitt med 1,5 grader samtidigt som salthalten har minskat med omkring 10 procent de senaste 50 åren, säger Mäkinen, forskningstekniker vid Åbo universitet.

Enligt Mäkinen har nederbörden i sydvästra Finlands Östersjöområde ökat markant från och med 1970-talet. I kombination med ett svagare inflöde av salthaltigare vatten från de danska sunden, bidrar det här till en situation där en del marina arters utbredningsområden tenderar att minska i Skärgårdshavet.

Havets sälta. Saliniteten har sjunkit markant i Skärgårdshavet de senaste 50 åren. Bild: SPT/Mikael Sjövall

Kräftorna har svårt att klara sig

– Vår forskning visar att många marina kräftdjursarter har blivit mindre till omfånget och att bestånden minskar. I takt med att saliniteten sjunker och havsvattnet blir sötare så har de även svårare att klara sig, säger Mäkinen.

De storväxta, marina kräftdjurens tillbakagång är dåliga nyheter för strömmingen som förlitar sig på djurplankton och hoppkräftor som stapelföda i sin diet.

– Förändringarna i vattenkvaliteten syns bland annat så att de strömmingar som fångas under lektiden är mycket magrare och mindre än tidigare, åtminstone i Erstan, tillägger Mäkinen.

Åbo universitets forskningsinstitut på Själö har i samarbete med lokala yrkesfiskare studerat strömmingsfångsterna i tre decenniers tid. På 1980-talet fanns det gott om yrkesfiskare i Åbolands skärgård. Nu är det endast ett fåtal som jobbar som yrkesfiskare på heltid i Skärgårdshavet.

Klimatförändringen en av orsakerna

Skärgårdshavets forskningsinstituts samarbetspartner, yrkesfiskaren Olavi Sahlsten har lagt av med strömmingsfisket i år. Det här innebär att universitetet måste lägga ut sina egna ryssjor för att man ska kunna fortsätta den vetenskapliga uppföljningen av hur strömmingsbeståndet utvecklas.

Spaningen efter kräftdjuren kan börja. Jasmin Inkinen och Niko Tanski assisterar Katja Mäkinen vid kyrkbryggan på Själö. Bild: SPT/Mikael Sjövall

Trots att strömmingen har magrat i Erstan i Skärgårdshavet så är strömmingsbestånden i Bottenhavet i prima skick.

– En av orsakerna till strömmingens framgångssaga i Bottenhavet är den rikliga förekomsten av hoppkräftan limnocalanus macrurus, som trivs i havsvatten med låga salthalter. Det här kräftdjuret är en relikart från istiden, berättar Mäkinen.

Det goda utgångsläget i Bottenhavet gynnar också Skärgårdshavet eftersom strömmingsstimmen från Björneborgstrakten kommer till Åbolands skärgård under lektiden för att yngla av sig.

Fakta

Marinbiologisk forskning på Själö

Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö grundades 1964.

Institutet utgör en del av enheten för biodiversitet vid Åbo universitet.

Fokus på biologisk och geologisk Östersjöforskning.

Forskarna håller till i de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna från 1800-talet. En del av byggnaderna har ritats av arkitekten P. J. Gyllich 1851.

Största delen av Själö ägs i dag av Forststyrelsen och Åbo universitet.

Vad kunde man göra för att avhjälpa situationen med lägre salthalter och högre vattentemperaturer?

– Det enda man kan göra är att motverka klimatförändringen. Jag tror inte på åtgärder där man artificiellt försöker återställa saltbalansen, säger Mäkinen.

Hon tillägger vidare att vi måste veta vad som händer i ekosystemen innan vi på konstgjord väg kan gå in och röra om i den vertikala skiktningen av havsvattnet. Det är viktigt med långvarig, vetenskaplig uppföljning av miljöns tillstånd.

Mäkinens doktorsavhandling utgör en del av ett större forskningsprojekt som finansieras av Jenny och Antti Wihuris fond och Åbo universitet.

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54