Lagom grymt och sövande

Ben O'Toole och Rebecca Gibney i australiensiska Halifax: Retribution. Bild: Daniel Asher Smith

Medelålders rättspsykiater med naturligt mjuk käklinje samt mord, spionage, och kärnvapenladdningar nere i havsdjupet. Pia Ingström har sett två kriminalserier med kvinnliga protagonister på Yle.

KRIMINALSERIER

Seriemord i Melbourne

8 delar på Yle Arenan, TV1 lördagar kl. 22.25 (serien recenseras i sin helhet). F16

Vigil – mord i havets djup

6 delar på Yle Arenan, TV1 söndagar kl. 22.20, repris torsdagar kl. 23.10 (serien recenseras i sin helhet). F16

I engelska byar och små kuststäder, i amerikanska avkrokar eller storstäder seriemördas det oförtrutet i tv-fiktionens värld. Som omväxling bjuder Yle nu på två serier där kvinnliga brottsexperter löser mord med australisk accent i Melbourne respektive på brittisk engelska nere i havsdjupet ombord på en u-båt.

Favoriten av de två

Seriemord i Melbourne, med rättspsykiatern Jane Halifax (Rebecca Gibney) som huvudperson, är min favorit av de här två trots att den är lite mera valhänt gjord. Gibney har återvänt till en rollfigur hon spelade för två decennier sedan (i en serie som på engelska hette Halifax f.p. och inte har visats hos oss), och ger en behaglig tyngd åt sin roll, också vad den konkreta gravitationen beträffar – en naturligt mjuk käklinje hos en vacker medelålders kvinna är man fortfarande inte bortskämd med i den här typens underhållning, fast den blivit vanligare.

I den nya serien, där Gibney själv också agerat producent (originaltitel Halifax: Retribution) får Jane Halifax tillfälle att se tillbaka på några av sina gamla fall när en krypskytt håller staden i skräck med en serie skenbart slumpmässiga mord. Det är lagom grymt, men inte kliniskt utstuderat och sadistiskt. Något för den som befarar att den nya danska Netflixserien Kastanjemannen, lik trendsättaren Bron, är en alltför magstark kombination av supertät intrig, amputerade kroppsdelar och bestialiska brott mot stora och små. (Den är nämligen det.)

Jag ska inte förstöra spänningen genom att avslöja något om Melbournemördarens motiv, men det är både politiskt tänkvärt och oroande. Däremot kan jag berätta att när Mandy, den biologiska mamman till Halifax bonusdotter Zoe, dyker upp får vi se en riktigt skön tolkning av hur en risig narcissistisk häxa (Claudia Karvan) kan föra sig. Mor–dotter-dramat är en bonus i den här inte så märkliga historien.

Spänning på u-båt

Ett annat tidsfördriv som också finns i sin helhet att se på Arenan är den brittiska serien Vigil – mord i havets djup. Ett fiskefartyg försvinner vid Skottlands kust och ett dödsfall inträffar på ubåten HMS Vigil som befinner sig i närheten. Kriminaldetektiv Amy Silva (Suranne Jones, Bailey i Scott & Bailey) skickas ner i djupet för att utreda. Meningen är att det klaustrofobitriggande uppdraget skall gå att sköta på några dagar, men komplikationer som involverar både rysk och amerikansk närvaro på havsbottnen gör att det drar ut på tiden. På land försöker Silvas kollega Kirsten Longacre (Rose Leslie), som hon också har ett förhållande med, komma underfund med vad brittiska säkerhetstjänsten och marinen vet om händelserna på u-båten.

Suranne Jones i Vigil. Bild: World Productions

Mord, spionage, kärnvapenladdningar och konkurrerande aktörer med olika infallsvinklar på säkerhet är mycket nog, så det känns lite onödigt att Silva också skall belastas med en traumatisk förlust av en sambo och bonusdotter och en komplicerad ny relation med Longacre. Spännande är det ändå, och intressant för den som inte blir alltför illamående av blotta tanken på u-båtsinstängdheten.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning