Laglighet svagt argument

I praktiken har lagligheten inte haft så stor betydelse då nya stater bildats.

Lagligheten tycks vara det flitigast använda argumentet i striden om Katalonien. Både den spanska regeringen och EU hänvisar till att folkomröstningen och självständigheten är olagliga.

Spaniens grundlag tillåter inte att en region bryter sig ut. För det krävs en grundlagsändring. Och de som undrar varför EU inte haft så mycket att säga (annat än att stöda den spanska regeringen) bör beakta vad som står i unionens grundfördrag, artikel 4, punkt 2. Där heter det bland annat att unionen ska respektera medlemsstaternas "väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten". EU är i grund och botten en union för regeringarna, inte för medborgarna, och de trampar inte varandra på tårna.

I praktiken har lagligheten inte haft så stor betydelse då nya stater bildats. Det borde vi finländare veta. I kampen mot förryskningen för över hundra år sedan betonade de konstitutionella att man skulle hålla fast vid lagligheten även när motsidan bröt mot lagen. Men det som de stred för var en fortsatt autonom ställning för Finland inom ryska kejsardömet, inte självständighet.

När man nu läser om de politiska striderna för hundra år sedan slås man av bristen på konsekvens hos dem som företrädde "laglighetslinjen". Då lantdagen i juli 1917 med vänsterns, agrarernas och en del ungfinnars röster antog maktlagen, där lantdagen förklarade sig inneha den högsta makten med undantag för utrikes- och militärpolitiken, upplöste den provisoriska ryska regeringen med den förlorande sidans benägna bistånd lantdagen därför att beslutet var "olagligt".

Då den nya lantdagen 15 november förklarade sig vara innehavare av den högsta makten röstade åter de borgerliga "laglighetsmännen" mot. Det hindrade inte att lantdagen 6 december godkände den av senaten föreslagna självständighetsförklaringen, vars lagenlighet uttryckligen baserade sig på att lantdagen övertagit den högsta makten. Också de som ansåg att det beslut som fattats tre veckor innan var grundlagsvidrigt röstade för det vinnande förslaget.

Den ansedda veteranjournalisten Neal Ascherson skrev nyligen i en kommentar till den katalanska folkomröstningen att över hälften av EU:s nuvarande medlemsstater kommit till genom en utbrytning från större stater utan dessas medgivande eller folkomröstningar. Till dem hör Finland och de baltiska staterna.

De baltiska länderna frigjorde sig liksom Finland från det ryska väldet för snart hundra år sedan. Innan de efter den sovjetiska ockupationen blev självständiga på nytt ordnade de alla tre våren 1991 folkomröstningar, som av Moskva ansågs vara olagliga. Sovjet försökte dock inte hindra folkomröstningarna med våld såsom Madrid-regeringen nu.

Detta är inget svar på frågan om vem som har rätt till självständighet. Men inte heller de högtidliga deklarationerna om folkens rätt till självbestämmande ger någon klar vägledning. Vad är ett folk? De nu existerande nationalstaterna är knappast eviga.

Bjarne Nitovuori fri publicist och tidigare politisk journalist vid HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning