Lägg ribban lägre

Vi måste bli bättre människor, jobba mer, äta hälsosammare och börja träna. Vi måste kort sagt lägga ribban högre.

Hur ofta ställs inte de här kraven i dagens prestationssamhälle, samtidigt som det finns en inbyggd låsningseffekt i hela resonemanget. Månntro det inte åtminstone ibland skulle vara bättre att tvärtemot det som ständigt tutas ut lägga ribban lite lägre?

När vi ställer oerhörda krav på oss själva leder det inte bara till att tillvaron är fylld av oro och stress, utan i längden också till att det blir motbjudande att prestera. Ifall bara perfektionen duger känns det meningslöst att anstränga sig, det är ju i alla händelser nästan omöjligt att nå upp till målet.

Då är det mer belönande att göra det man har kapacitet till utan att prestationen blir alltför plågsam. Vi måste inte vara duktiga till döds.

Jogga fyra kilometer om åttakilometersrundan blivit så vämjelig att det inte känns motiverande att ge sig iväg på den. Ät hälsosamt i den mån kostvalet inte eliminerar den njutning god mat kan erbjuda.

Själv gick jag i trettioårsåldern in för att springa långa sträckor och dagtid äta så lite som möjligt, i praktiken blev det småningom nästan ingenting alls. Resultatet var att jag åt omåttliga mängder om nätterna, så att kalaset ofta avslutades med att jag spydde upp intaget. Jag har fortfarande kvar min benägenhet för ätstörningar, men för närvarande inte några direkta symptom.

Flera språkexperter har också fört fram att en språkkunnig man som Alexander Stubb inte alls är någon lämplig förebild när det gäller inlärning och språkliga ambitioner. Betydligt bättre är att på en personlig nivå ta Kimi Räikkönens hyfsade om än inte så perfekta engelska som något att försöka matcha.

Att sträva mot en nivå som känns ouppnåelig dödar redan från början lusten. Bättre alltså att satsa på sådant man vågar tro ska vara möjligt. Man kan uppfylla väldigt många drömmar ifall man inte drömmer för stort.

Jag levde själv i tiderna i en familj där min pappa ansåg sig veta att jag utan problem borde kunna ha toppbetyg i alla skolämnen. Den här pressen gjorde tonårstiden ännu tyngre än den annars skulle ha behövt vara, jag förstod ju inte att det gott hade räckt med lite mer anspråkslösa insatser och resultat.

Med facit i hand vet jag dessutom att jag inte haft någon märkbar nytta av mina skolbetyg. Det jag dragit också yrkesmässig nytta av är däremot att jag redan under den tiden läste en massa skönlitteratur, vilket stal tid från skolarbetet.

För att undvika missförstånd måste jag ändå betona att jag inte avser att ribban ska läggas lägre i sådant som berör den offentliga sektorn eller offentligheten överlag. Jag talar enbart om den privata sfären, där var och en gör beslut som primärt berör den egna tillvaron.

Vi ska då heller inte skriva mindre ambitiösa böcker, utan genom att sänka stressnivån på andra områden kanske skriva bättre och mer engagerat. Och den optimala handboken i konsten att inte uppfylla andras förväntningar är Birgitta Bouchts underbara diktsvit Sämsta tänkbara sällskap.

Henrik Jansson Författare

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00