Läget är kritiskt

Eveliina Piippo tävlade i finska cupen i Vanda. Bild: Markku Ulander/Lehtikuva

Skidspåret glänser i mörkret. Utanför skidspåret är det bara blöt lera.

De bistra förhållandena i finska cupen i Vanda beskriver också läget i finsk skidsport för tillfället. En smal spets. Ett par stjärnnamn. Bakom dem: ett stort tomrum.

Finska cupen erbjöd spänning, både väntade och oväntade vinnare, men bara lite stjärnglans. Iivo Niskanen, Krista Pärmäkoski och Kerttu Niskanen stod över finska cupen för att ladda batterierna för världscupen. En förståelig lösning. Ändå var det flera tusen som trotsade spöregnet, stormbyarna och mörkret för att få en unik chans att se landslagsstjärnorna live i södra Finland. Tv-publiksiffrorna är antagligen uppe i minst en halv miljon.

Finns alltså fortfarande ett stort intresse för skidsporten i Finland. Bara friidrott och ishockey är större. Förra året var det bara herrarnas VM-final i ishockey som lockade fler tv-tittare än skid-VM. Fotbollsherrarnas avgörande EM-kvalmatch mot Liechtenstein var i samma storlekskategori.

Dagen efter finska cupen är det trängsel i skidspåret i Vanda. Inte att undra på. Finns ont om alternativ i huvudstadsregionen. Skidåkning är också en trendig motionsform. Bland gubbarna finns det många unga vuxna.

Som elitidrott är skidsporten dock på väg utför i Finland. Iivo Niskanen är bäst i världen i klassisk stil och Krista Pärmäkoski är en av de fem sex bästa i världen. Det är ytterst tunt bakom dem.

Det är på något sätt beskrivande att semipensionären Riitta-Liisa Roponen kommer till Vanda och spöar största delen av den nationella eliten i klassisk stil. I fristil är hon säkert en av de tre fyra bästa i Finland.

Kerttu Niskanen har kommit tillbaka till topp tio, men det är fortfarande en bit till topp fem i världen. Anne Kyllönen har också en god bit kvar till pallplaceringarna. Laura Mononen letar efter sin försvunna form.

Ristomatti Hakola har som bäst varit topp tio i sprint, men för tillfället har han det svårt. Joni Mäki har inte heller lyckats ta sig till semifinal i vinter. I Planica tog Hakola och Mäki tredje plats i lagsprint, men i ärlighetens namn var inte alla de bästa i världscupen med.

Resultaten i skandinaviska cupen i norska Nes för ett par veckor sedan talar för sig. Laura Mononen var bäst av finländarna med sin nionde plats i 10 km klassiskt. Hon var 52,3 sekunder bakom Anna Dyvik, Sverige, som tävlar i världscupen för första gången i vinter inkommande helg i Nove Mesto. Juho Mikkonen stod för det bästa resultatet av herrarna med sin femtonde plats i 15 km klassiskt. Han var 45 sekunder bakom Norges Magnus Stensås, som inte rymts med i det norska landslaget i världscupen i vinter.

De få stortalanger som kommer fram har inte utvecklats enligt förväntningarna. Anita Korva gjorde det kontroversiella beslutet att göra frivillig militärtjänst efter JVM-succén förra vintern. Hur går det? Hon trivs i uniform, men till exempel i sprinten i Nes tog hon 60:e plats. Samtidigt: Sveriges Linn Svahn ligger tvåa i den totala sprintcupen i vinter. I JVM förra vintern var Svahn fyra i sprint, då Korva var trea.

Det går förstås inte att kritisera Korva för de karriärval som hon gör. I bästa fall kanske hon kan ta igen det hon förlorat efter militärtjänsten.

Detsamma gäller Eveliina Piippo, som är i färd med att flytta till Denver för att träna och studera vid universitet. Piippo tog 17:e plats i 20 km fritt i skandinaviska cupen i Nes, 2.36 bakom Norges superjunior Marie Helene Fossesholm. Förra vintern var Piippo 19:e bäst i 30 km fritt i VM.

Samtidigt har Johanna Matintalo satsat för fullt på sin skidkarriär. Men hennes utveckling har också stannat av helt.

Landslagsledningen reagerade efter VM i Seefeld och lade om träningen ordentligt. Det var på tiden. Men det kan hända att en sommar inte räcker till för att reparera ett årtionde av felaktig träning. För många, som Laura Mononen, ser förändringarna ut att ha varit för drastiska. Eller så syns resultaten först senare.

Utan Iivo Niskanen och Krista Pärmäkoski skulle krisen redan vara ett faktum. De har skapat ett litet uppsving för skidsporten och fått läget att se bättre ut än vad det egentligen är. I verkligheten är läget kritiskt.

Det finns förstås ljuspunkter i den mörka vintern. Kerttu Niskanen ser ut att ha återfunnit den röda tråden i sin träning. Anne Kyllönen har glimtat till. Ingen av dem har riktigt tiden på sin sida, men de är inte heller för gamla för att ännu kunna blanda sig i tätstriden i världscupen vid lämpligt tillfälle.

Katri Lylynperä tog sig första gången till en semifinal i världscupen i Dresden. Känns som att hon tagit ett steg framåt.

Perttu Hyvärinen har gjort några riktigt bra lopp i världscupen i vinter. Det har tagit tid, men han kanske är på väg att infria en del av sin stora potential.

Iivo Niskanens insatser i Tour de Ski var till slut en liten besvikelse. Tionde plats totalt var inte det han var ute efter. I synnerhet i 15 km klassiskt i Val di Fiemme såg han ovanligt blek ut.

Han avslöjar dock i sin blogg att han var ordentligt förkyld under de tre sista dagarna i Tour de Ski. Utan förkylningen hade han nog haft chans till en topp fem-placering.

Klimatförändringen väcker oro över skidsportens framtid till och med i Norge. Men det största hotet mot skidsporten i Finland är nog de föråldrade träningsmetoderna, bristen på kommunikation, och avsaknaden av en gemensam träningsfilosofi ända ned till juniorerna. Optimisten inom mig vill säga att vi redan har nått bottnet, landslagsledningen har tagit lärdom av gamla misstag, och att den enda vägen är uppåt. Kanske det också blir snö nästa vinter. Annars är längdåkningen snart i samma beklagliga situation som backhoppning i Finland.

Marcus Lindqvist Reporter

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning