Lågavlönade arbetare är en förutsättning för att det skall finnas rika

De som kommer för att hjälpa till med bärplockning eller som arbetar med byggprojekt är inte invandrare i egentlig mening utan borde snarare betecknas som gästarbetare.

Björn Sundell pläderar i sin Analys (HBL 11.7) för fler invandrare och smidigare integrering av dessa. Det senare kan väl alla hålla med om; när någon har kommit till vårt land, om det sedan är av nödtvång såsom flykting eller genom äktenskap eller för att få bättre inkomster, så skall anpassningen till vårt samhälle göras så smidig som möjligt. Hur det bäst sker är en annan fråga.

Vi skall här inte dra in språkliga och kulturella aspekter. Vi vet att invandrare har berikat vår kultur, men att en kraftig inflyttning till vilken ort som helst leder till problem; det har till exempel vi finlandssvenskar erfarit. Och skall det vara 60 000 invandrare per år eller 30 000 som Centralhandelskammaren kastat fram? Varför just dessa siffror? Varför inte 38 579? Och att sätta ett visst antal invandrare som mål får en att tänka andra huvudlösa saker i mänsklighetens historia. Om vi undantar flyktingar som vi av humanitära skäl tar emot borde ju målet vara att säkerställa viktiga samhällsfunktioner och ett av medlen är då att locka hit utländsk arbetskraft för att täcka bristerna.

Somliga drar nytta av importerad arbetskraft, men alla gynnas inte i samma utsträckning. Rikedom och fattigdom är relativa begrepp och lågavlönade arbetare är en förutsättning för att det skall finnas rika; genom låglönearbeten får de välbärgade sina grundbehov tillgodosedda till en ringa kostnad och kan sedan göra med överskottet vad de vill – investera eller konsumera ännu mera. På samma sätt är en av orsakerna till att vi finländare i snitt har hög levnadsstandard den att vi kan köpa billiga produkter från låglöneländer.

Vi har många invandrare som har låglöne- och lågstatusyrken: de plockar bär (säsongarbetare), kör buss, sköter åldringar. För att diskussionen skall hållas på rätta spår är det viktigt att särskilja olika slag av utländsk arbetskraft. De som kommer för att hjälpa till med bärplockning eller som arbetar med byggprojekt är inte invandrare i egentlig mening utan borde snarare betecknas som gästarbetare.

Sundell har rätt i att en del av Helsingfors bussar skulle stå om vi med ens fördrev alla chaufförer med utländsk bakgrund. Men om marknaden fungerar som den borde skulle nog behovet av chaufförer snart utjämnas. Samma gäller åldringsvårdarna. Det finns nämligen en arbetskraftsreserv i andra serviceyrken, som inte är så nödvändiga, till exempel den personal som håller vissa butiker öppna dygnet runt. Det gäller här att väga människors rätt till att få sina grundbehov fyllda mot friska personers behov av service dygnet runt, förströelse och lyx. Det är en fråga om värderingar och samhälleliga val, en fråga om löner och arbetsvillkor.

Möjligheterna för individen och landet kan diskuteras. En av våra mest erfarna politiker skrev redan 1993 att vad Finland borde göra är att motarbeta orsakerna till att människor måste fly eller flytta från sina hemländer. Och om våra företag inte hittar arbetskraft för produktion inom landet kunde verksamheten flyttas till länder, där tillverkningen även av andra orsaker är lönsammare och inte orsakar de problem som migration ofta för med sig. Så har ju även skett. Och högutbildade från u-länderna borde helst stanna hemma och arbeta för drägligare levnadsförhållanden för sin egen befolkning. Att vi skummar grädden för vårt näringsliv är synnerligen egoistiskt och mot många vackra deklarationer. Vi hjälper med ena handen och tar med den andra!

Ett annat väsentligt mål borde vara att stävja folkökningen i världen – mänsklighetens största problem och en bidragande orsak till accelererande miljöförstöring. Vi kan inte blunda för det och hoppas på ny teknik som kantänka löser alla problem ... vår egen befolkning åldras, men vad händer med invandrarna? Blir inte de också äldre och så är vi i samma situation igen? Vi har ett högt så kallat ekologiskt fotavtryck i vårt nordliga land, våra egna naturresurser förslår inte ens för vår nuvarande folkmängd.

Sundell verkar höra till de ekonomer för vilka jordens resurser är oändliga och som främst tänker på att landets produktion och konsumtion måste öka för att skatteinkomsterna skall öka ... Det är ohållbart i längden! Därför denna motskrift som troligen får mothugg, men hos en och annan förhoppningsvis stämmer till eftertanke.

Jan-Erik Ingvall, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning