Kyrkslätt polisanmäls för gemensam religionsundervisning – i huvudstadsregionen varierar praxis

Gemensam undervisning eller egna grupper i religion? Kommuner och skolor har ordnat undervisningen i religion och livsåskådning lite olika, men lagen lämnar egentligen väldigt lite utrymme för tolkning: det är en väldigt liten del som kan undervisas gemensamt.Bild: LEHTIKUVA / MILLA TAKALA, FOTOMONTAGE: KSF MEDIA

Kyrkslätt bryter mot lagen om grundläggande undervisning, anser ortodoxa kyrkan, som lämnat in en polisanmälan mot kommunen. I städerna i huvudstadsregionen är religionsundervisningen organiserad på olika sätt, från delvis gemensamt till helt egna grupper.

Det var i och med att läroplanerna skrevs om för ett par år sedan som svensk utbildning i Kyrkslätt gick in för en modell med i huvudsak gemensam undervisning för alla, trots att elever med olika religion följde olika läroplaner. Försöket föll inte i god jord bland alla. Föräldern Jarri Vuorio vars barn läser ortodox religion vände sig till Regionförvaltningsverket och fick rätt: kommunen får inte slå ihop religionsundervisningen så som man gjort.

Det var för ett år sedan, men Vuorio och hans familj har fått nog. I höstas började Vuorios barn i årskurs sju i grannstaden Esbo. Där ordnas undervisningen i religion och livsåskådning helt och hållet med egna lärare och i egna grupper.

– Visst blev det bättre i fjol, i Bobäcks skola där mitt barn gick anställde man under våren en ortodox lärare. Men när jag kontaktade Winellska skolan där barnet skulle börja på hösten meddelade man mig att det blir gemensamma lektioner, säger Vuorio.

Familjen hade inte lust att gå en ny rond om saken då barnet började i sjuan.

– Vi är supernöjda nu, och det är fint att Esbo är en kommun som vill ordna undervisningen på rätt sätt. Fast det är ju tråkigt att man måste söka sig till en annan kommun för att få sådan undervisning som barnet har rätt till. I Kyrkslätt förstod lärarna nog vår poäng, och det är inte lätt för dem heller att hålla timmar för olika ämnen samtidigt. Det är obehagligt att se hur man i Kyrkslätt administrerar auktoritärt och utan att fråga dem som berörs.

Kommunen saknar kunskap om minoritetsfrågor, anser Vuorio.

– Med den egna läraren på plats kan man möta andra, det får inte vara så att barnet ensamt ska representera sin religion. Vi har provat på det i två år nu och det gjorde oss illa.

Sirpa Okulov, koordinator på ortodoxa kyrkan, säger att kyrkan fört ärendet till polisen eftersom kommunen inte verkar ha rättat sig efter Regionförvaltningsverkets beslut.

– Regionförvaltningsverket kan bara ta ställning till om kommunen gjort rätt eller fel, där slutar befogenheterna. Enligt föräldrarna har ändringarna i Kyrkslätt varit mest kosmetiska, och den lärare som undervisar i ortodox religion har inte den specialkunskap som krävs. Familjerna är utsatta och mår dåligt av det här, därför har vi fört saken vidare, säger Okulov.

Ändrad läroplan

Mikael Flemmich, chef för svensk dagvård och utbildning i Kyrkslätt, anser att kommunen följer såväl läroplansgrunderna som lagstiftningen.

– Efter Regionförvaltningsverkets beslut har vi mer specifikt utrett vilka delar av religionsundervisningen som kan skötas gemensamt. I slutet av 2017 ändrade vi läroplanen och införde sedan genast ändringarna i undervisningen. Jag tycker att ortodoxa kyrkan fastnar på sådant som förekom innan vi ändrade i läroplanerna.

Enligt Flemmich gäller det också Winellska skolan.

– I läroplanen som finns på hemsidan står det tydligt årskurs för årskurs vilka innehåll som kan samundervisas och vilka som bör differentieras. Det framgår väldigt tydligt. De delar som bör differentieras undervisas i egen grupp, men läraren behöver inte nödvändigtvis bekänna sig till religionen i fråga, undervisningen är inte konfessionell.

Enligt Flemmich sköts undervisningen i ortodox religion i de svenska skolorna i Kyrkslätt av olika lärare, och utöver det kan skolorna själva välja att till exempel bjuda in företrädare för olika religioner för vissa delar av undervisningen. Exakt hur stor andel av undervisningen som sköts gemensamt är svårt att uppskatta, säger han.

– Då man går igenom läroplanerna ser man vilka områden som kan samundervisas och vilka som bör differentieras, men alla områden är inte lika omfattande och därför är det svårt att bedöma hur stor procent av undervisningen som är gemensam.

Hur undervisningen organiseras beror också på vilka grupper som finns representerade.

– Talar man till exempel om världsreligionerna är det ju ingen skillnad vilken religion man tillhör, då går det bra att undervisa gemensamt. Samma principer gäller livsåskådning. Där är det ingen som varit missnöjd, tvärt om är det flera som ansett att det här är ett modernt grepp, säger Flemmich.

Hur ser du på minoritetens behov av att få undervisning ur eget perspektiv, och inte på majoritetens villkor?

– Jag tror nog man kan beakta minoriteternas behov fastän en del av undervisningen är gemensam. Sedan är ju själva den religiösa fostran inte skolans sak, skolundervisningen är icke-konfessionell och hur man vill utöva sin egen religion är något som hör till hemmet.

Olagligt slå ihop

Enligt undervisningsrådet Pekka Iivonen vid Utbildningsstyrelsen är lagen ändå entydig, och det är inte särskilt svårt att uppskatta hur stor del av religionsundervisningen som kan skötas gemensamt.

– Det gäller en väldigt liten del av lärostoffet. Ordnar man undervisningen gemensamt utöver det är det olagligt, säger IIvonen och hänvisar till paragraf 13 i lagen om grundläggande utbildning.

Ser man på läroplanerna för religion och livsåskådning är det enligt Iivonen klart under tio procent av stoffet som är gemensamt, medan olika religioner har något mer gemensamt. I årskurserna 7–9 gäller det högst en femtedel av religionsundervisningen, i de lägre klasserna ännu mindre.

– Några försök med arrangemang som avviker från lagen pågår inte i Finland, och inte finns det någon utbildningsanordnare som ansökt om lov heller. I den mån det finns andra arrangemang är de alltså olagliga och bygger på lokala idéer, säger Iivonen.

Och sådana finns det relativt gott om.

– Visst finns det olika variationer på olika håll i landet där man utmanar lagstiftningen. Hur många skolor och kommuner som avviker från lagen kan jag inte ta ställning till, men de flesta följer den nog.

Olika i Helsingfors, Vanda, Esbo

Också inom Helsingfors svenska utbildningssektor diskuterades religionsundervisningen rätt grundligt i samband med den nya läroplanen, och sedan två år tillbaka är det möjligt att ordna delvis gemensam undervisning. Enligt chefen för den grundläggande utbildningen Niclas Rönnholm har de svenska skolorna kanske ändå varit lite försiktigare än man varit på vissa andra håll.

– Vi utredde också möjligheten till helt gemensam undervisning, men kom till att vi inte vill gå så långt. Exakt hur stor del av undervisningen som ordnas gemensamt kan jag inte säga eftersom olika skolor löst saken på lite olika sätt. Men jag har uppfattningen att man utnyttjat möjligheterna på rätt sätt eftersom vi inte fått några klagomål av vare sig föräldrar eller personal, säger Rönnholm.

I Esbo strävar man efter att ordna åskådningsämnena helt i egna grupper för alla religioner och livsåskådning, och i Vanda landar man någonstans mitt emellan.

Bortser man från det här läsårets svårigheter att rekrytera en svenskspråkig islamlärare undervisas Vandaeleverna i egna grupper med egen lärare hela grundskolan – förutom i årskurs fem. I femman läser eleverna två timmar religion i veckan, varav den ena veckotimmen är gemensam.

– Helheten kallas Tack och förlåt och handlar om allmän etik. Vi har inte fått några klagomål så jag utgår ifrån att systemet fungerar, säger Anders Vikström, direktör för det svenskspråkiga resultatområdet i Vanda.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08