Kyrkan i akut behov av reformerande krafter

Kyrkostyrelsens och en stor andel församlingars placeringar och investeringar tål ingen som helst granskning.

Det är bra att Karl Johan Tötterman (HBL 17.12) aktualiserar hur oetiskt kyrkan uppträder i ärenden som har med dess affärstransaktioner att göra. Alla enskilda församlingar bildar kyrkan och det är kyrkans ledning som ansvarar för hur enskilda församlingar och deras samfälligheter skall handla enligt Kristi budskap och påbud.

Kyrkostyrelsen är en central aktör och den leds av ärkebiskopen och i den sitter ytterligare några andra biskopar, kyrkoherdar och övriga av kyrkomötet utsedda medlemmar. Kyrkostyrelsens och en stor andel församlingars placeringar och investeringar tål ingen som helst granskning utifrån det budskap och de påbud som vår kyrkas Herre och Gud, Jesus Kristus förkunnar och som borde vara vägledande för kyrkan. Men kyrkans förnedringstillstånd i detta avseende är omfattande. Därtill begränsar kyrkostyrelsen församlingarnas rörelsefrihet märkbart då det gäller egendom och försäljning av den för kyrkostyrelsen bevakar som en hök om någon församling skulle realisera egendom på ett barmhärtigt sätt enligt Jesu normer.

Men biskoparna har även en central roll i detta drama för det är deras uppgift att vägleda församlingarna att följa Jesu budskap och handla efter det. Jag känner inte till ett enda fall där någon biskop skulle ha anmärkt på församlingarnas sätt att uppvisa girighet och kärlekslöshet i sina ekonomiska målsättningar.

Då K.G. Hammar var ärkebiskop i Sverige blev han chockad – det finns även någon sådan biskop som vill tillämpa kristen etik i kyrkans ekonomiföring – över den utredning som Sveriges tv hade gjort över kyrkans placeringar. Den visade på placeringar i bland annat företag som producerar krigsmateriel, som förstör miljön och som utnyttjar barnarbetskraft. Han började motarbeta det kristna förfallet i sin kyrka, men tvingades konstatera att en förändring är långsam att genomföra och hans strävan blev märkbart ofullbordad innan han gick i pension.

Men samma förskräckligheter har blottats i vår kyrka och dess investeringsverksamhet.

Forskningsnätverket för fred Safer Globe Finland publicerade för några år sedan en rapport över fondplaceringar i ett tjugotal företag som tillverkar kärnvapen och missiler och bland dem fanns även vår folkkyrka. På missilerna kunde det stå att de är sponsrade av Finlands kyrka då de avfyras till sina destinationer med värsta möjliga förödelse. Kyrkostyrelsen bekräftade dessa fondplaceringar och avsåg att göra omplacering till andra placeringsformer. Naturligtvis borde en sådan kyrkostyrelse genast ha bytts ut, men inga ansvarsåtgärder vidtogs.

Vidare rapporterades om kyrkans placeringar i oljebolag som kritiklöst samarbetar med diktaturregimer som förtrycker, torterar och dödar medborgare för deras åsikters skull.

I Sverige har förts debatt om ett drama där Jesus träder in i kyrkan, men ingen känner igen honom där. Det är en träffande liknelse för så som vår kyrka i flera avseenden beter sig inställer sig frågan hur mycket den fokuserar på Jesu påbud och att tron skall omvandlas till handling. Vem kan föreställa sig att Jesus skulle gå in på börsen för att se om kyrkans placeringar i vinstjakten skall ge så lukrativa avkastningar som möjligt? Samtidigt som tiotusentals barn dör till följd av hunger och av sjukdomar som vore lätta att avvärja med vaccinationer som kostar någon euro.

Med sunt kristet förnuft är svaret inte svårt. Men kyrkans ledning har svårigheter med det.

Tötterman beskriver hur kyrkan beter sig med arrendetomter för flera husbolag på Lövö i Helsingfors. Vanda och Helsingfors församlingar fick en gång i tiden genom en donation dela på Lövö och de hus som byggdes på 1960-talet ingick långa hyresavtal på 50 år med församlingarna.

Tötterman beskriver hur Vanda församlingar nu planerar höja årshyran för många husbolag nästan tiofalt. Och att man med egen bostad får sitt bostadsvederlag höjt till orimliga höjder och tvingar mången att flytta bort. Han utgår från att saken måste föras till domstol och vi kan väl utgå från att Vanda församlingar kommer att tvingas ge efter i sina orimliga krav.

Både Jesus och Luther uttalade sig många gånger om det fördömbara med girighet, ocker och för orimliga räntor. De hårda ord de använder om dem som förfaller till sådant är så ruskiga att jag avstår från att citera dem.

Kanske Tötterman kunde vända sig till den nyvalde biskopen Teemu Laajasalo så att han kunde ge kristendomsundervisning till Vanda församlingar med anledning av Lövöfallet. Laajasalo ser jag som en biskop som försöker motarbeta kyrkans förnedringstillstånd i de ärenden jag här har aktualiserat, vår kyrka är i akut behov av reformerande krafter.

Bo Holmberg Karis

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08