Kycklingen i restaurangen

Bild: HBL-arkiv/Maarit Lehto

I fredags kom jag äntligen ihåg att fråga varifrån kycklingen på lunchrestaurangen kommer.

Servitrisen måste kolla i köket, men sedan fick jag besked. Den kom från Brasilien.

När jag själv ska laga mat med kyckling köper jag alltid inhemskt. Informationen är lättillgänglig och jag tror det är svårt att hitta kyckling som inte är inhemsk i butikerna.

I livsmedelsbutiker har kraven på uppgifter om hur färsk fisken är och var den har fångats funnits länge. Från och med i somras måste affärerna ge information också om varifrån mejeri- och köttprodukter härstammar.

Jag blir visserligen ibland lite irriterad på dateringen när det gäller fisk. Ofta är den lite svävande och försäljarna uppger hellre när fisken har kommit till butiken, i stället för att berätta när den har fångats.

En stor del av oss äter ett mål mat utanför hemmet på vardagar, ofta på lunchrestauranger av olika slag. Då är vi plötsligt inte alls lika intresserade av varifrån fisken eller köttet kommer. Få av oss kommer ihåg att fråga för det står sällan varifrån råvarorna härstammar på menyn eller någon annanstans.

Finland har inom EU krävt att bestämmelserna om ursprungsmärkning ska utvecklas och att det i EU-lagstiftningen ska ingå krav på ursprungsmärkning. Men det går långsamt och därför har Jord- och skogsbruksministeriet uppdaterat de inhemska förordningarna.

Den nyaste handlar om restaurangmaten. Förordningen granskas nu av EU-kommissionen och om den godkänns innebär det att restaurangerna tydligt och synligt i framtiden måste informera om köttets och fiskens ursprungsland.

På ministeriet tycker man att det handlar om en liten förändring eftersom restaurangerna redan nu måste känna till fiskens och köttets ursprungsland. I framtiden ska det skrivas ut, till exempel på en griffeltavla eller en elektronisk tavla.

Men branschorganisationen Mara är missnöjd. Man anser att förordningen är för krävande eftersom det inte är lätt att ta reda på ursprungslandet. Ofta står det EU eller icke-EU på förpackningarna, och för fisken uppges ibland bara en kod för fiskeområdet. En restaurang har ofta en ny lunchmeny varje dag och det handlar om många råvaror.

Organisationen befarar att förordningen kommer att styra restaurangernas inköp så att inhemska livsmedel drabbas, särskilt små producenter, och säsongsbetonade råvaror. Man berättar gärna om ursprungslandet uppger Mara, men tycker inte att det måste vara skriftligt.

Mara hänvisar också till att den nuvarande regeringen ville slopa normer, men nu ökar de igen, åtminstone inom den egna branschen.

Det är faktiskt svårt att förstå sig på Maras argumentation. Eftersom man redan nu måste känna till och kunna uppge varifrån kött och fisk kommer så kan det ju inte vara så krävande att skriva in det på en tavla.

Bakgrunden är ju konsumenternas intresse för vad vi äter. Även om vi hittills har varit dåliga med att ställa frågor om matens ursprung på lunchrestaurangerna. Det ligger också i restaurangernas intresse att de kan svara trovärdigt på frågorna.

Handlar det trots allt om att branschen vet att kyckling som kommer från Brasilien kanske inte är så lockande? Om ursprungslandet framgår tydligt leder det till fler reaktioner. För det kan väl inte handla om att det är lättare att sväva på målet när man uppger ursprungslandet om det kan göras enbart muntligt?

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Svenska Sigtunaskolan lockar med högklassiga studier i anrik och internationell miljö

Intresserad av en internationell gymnasieutbildning och av att testa dina vingar utomlands? På svenska Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket kan det förverkligas under trygga och inspirerande förhållanden som samtidigt öppnar många dörrar. 15.2.2019 - 09.22