Kvinnorna som ansågs "inkapabla på tankar"

Skulptören Ida Mattons porträtt av Matilda Hanström Brendt från 1891 finns i dag i Nationalmuseums ägo. Pressbild. Bild: Nationalmuseum/adn

De var populära under sin samtid. Ändå ignorerades de av konsthistorikerna och föll i glömska. Nu korrigerar svenska Nationalmuseum sin samling genom att lyfta fram kvinnliga skulptörer.

Skulptur ansågs länge vara en domän förbehållen de manliga konstnärerna. Det tunga arbetet rymdes inte i förväntningarna på vad en kvinna skulle syssla med. Men under senare delen av 1800-talet utbildade sig även kvinnliga svenska konstnärer till skulptörer och blev också framgångsrika, något som dock inte – fram tills nu – synts i någon större omfattning på institutioner som exempelvis Nationalmuseum.

Där söker man just nu både efter skulpturer och berättelser om dessa kvinnor till en kommande utställning och bok, berättar intendenten Linda Hinners.

En första önskelista

Med konstvetaren Irja Bergströms kartläggning som grund har Nationalmuseum på sin hemsida publicerat en första önskelista på skulptörer som man vill inkludera: däribland Carin Arosenius, Ida Ericson Molard och Agnes de Frumerie.

Dessa kvinnors konst var omtyckt av den dåtida konstpubliken, men varför har de fallit i glömska?

– Jag tror att när konsthistorien skrevs under 1900-talet letade man efter dem som förändrade konsthistorien med en modernistisk konstsyn. Då har man kanske inte tyckt att de här kvinnliga skulptörerna passade in, säger Linda Hinners.

– Samtida kritiker beskrev dem som spontana, känslomässiga och eleganta men "inkapabla på tankar".

Utställningen på Nationalmuseum ska visas i mars nästa år och kommer – förutom konsten – att fokusera även på kvinnornas levnadsöden. Många av dem bodde i Frankrike, flera levde i samkönade relationer och var starkt engagerade för kvinnors rättigheter.

– Det är väldigt orättvist att inte ha med dem i konsthistorien.

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning