Kvinnorna håller samma klass som männen

Det är klokt att ha en jury bestående av renommerade komponister. Det har lockat bidrag från 38 länder.

Jag instämmer i Hanna Kosonens kommentar (HBL Debatt 12.11) om docenten i musikvetenskap och lektorn i genusforskning Taru Leppänens nedsättande uttalande om orkestrarnas oftast kvinnliga intendenter. Faktum är att deras betydelse är avgörande för orkestrarnas utveckling. Det har jag kunnat följa med under de senaste över 30 åren under vilka Kymi Sinfonietta speciellt under Riikka Luostarinens tid har utvecklats till en också internationellt ansedd orkester. Till och med medlemmar av S:t Petersburgs filharmoniker deltar regelbundet i samkonserter med program som fordrar en fulltalig symfoniorkester. En intendents ansvarsfulla och inflytelserika ställning motsvarar närmast en direktörs. Det poängteras av att Luostarinens titel är verkställande direktör.

En annan sak i Leppänens uttalande, som jag blev illa berörd av, var hennes insinuerande att de kvinnliga organisatörerna handlade både oetiskt och omoraliskt genom att välja enbart män till juryn då "en kvinna inte automatiskt fungerar etiskt eller mera moraliskt försvarbart än en företrädare för något annat kön. Det finns inga garantier för att kvinnor främjar andra kvinnors intressen". Med det uttalandet förolämpar hon både kvinnor, män och alla andra. Att blanda etik och moral i jämställdhetsdiskussionen är att ta i. De är värden på en annan nivå. För min del kunde juryn lika väl bestå av enbart kvinnor, färgade eller andra, bara den är sakkunnig.

Det är den aktuella, som består av Kalevi Aho, Magnus Lindberg (bägge med sedan början 2004), orkesterns konstnärlige rådgivare esten Olari Elts, som dirigerar finalkonserterna och esten Erkki-Sven Tuur som det säkert tedde sig naturligt för Elts att få med. Det är klokt att ha en jury bestående av renommerade komponister. Det har lockat bidrag från 38 länder. Motsvarande kvinnliga komponister finns det inte många av, men Kaija Saariaho var med 2004. Komponistyrket tycks inte intressera kvinnor i samma utsträckning som närbesläktade författare och målare. Knappast kan man ändå anse det i jämställdhetens namn vara kvinnors plikt att komponera.

Av de 283 bidragen svarade kvinnorna för 12 procent. Av dessa bidrag utvaldes till den "utvidgade finalen", bestående av fem finalister och 14 till uppförande rekommenderade verk, 17 mäns och två kvinnors (11 procent). Det ter sig rättvist och tyder på att kvinnornas bidrag höll samma klass som männens.

Leppänen är med sina nedlåtande uttalanden om kvinnors insatser i musiklivet själv ett sorgligt bevis på sin tes att "det inte finns några garantier för att kvinnor skulle främja andra kvinnors intressen".

Finalkonserten radieras i kväll.

Alexander van Assendelft, Kotka

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning