Kvarken – Svenskfinlands Bajkalsjö

I jämförelse med övriga världsarv i Finland är Kvarken ett helt samhälle, inte bara någon enskild byggnad.

Den tolfte juni är det tio år sedan Francesco Bandarin som är chef för Unescos världsarvscenter knackade landskapsdirektören för Österbottens förbund Olav Jern på axeln. Bandarin överräckte honom en handskriven lapp. På det här sättet fick Svenskfinland besked om att det fått sitt andra världsarv. Kvarkens skärgård utanför Vasa är tillsammans med Höga Kusten i Sverige det ställe i världen där man bäst med blotta ögat kan se en pågående landhöjning. Det första världsarvet i Svenskfinland är förstås Sveaborg.

Uppifrån ser skärgården i Kvarken ut som en miljö från en annan planet. Oändligt med stenar, nya formationer som blir land, öar, landtungor och till slut fastland. Sitter man i en båt ser igen allting platt ut – i alla fall om man betraktar det med nyländska ögon. Öarna orkar sig knappt över havsytan. Skärgården ser helt annorlunda ut än i Nyland eller Åboland. På grund av landhöjningen kommer man redan om 2 500 år att kunna gå torrskodd över till Sverige från Vasa. Vissa säger förvisso att helt torrskodd kommer man inte att klara sig, för en flod eller ett vattenfall kommer då att förbinda Bottenviken med Bottenhavet.

I jämförelse med övriga världsarv i Finland är Kvarken ett helt samhälle, inte bara någon enskild byggnad. Detta gör administreringen av området mycket mera komplicerad. Jag skulle våga påstå att vi lyckats bra. Området har aldrig legat längs de utstakade turistrutterna i världen, men nu vänder sig inhemska och utländska magasin till oss för att göra reportage till tidningar och webben om denna besynnerliga miljö. The Guardian ansåg att Kvarken är en av tjugo pärlor som man inte tidigare känt till som man bör besöka. Filmer om Kvarken har förevisats på Finnairs flyg till Japan. Franska och ryska journalister har varit på besök. Kryssningarna i skärgården har varit en stor framgång.

Det är lätt att bli hemmablind. Jag har alltid velat se Bajkalsjön i östra Sibirien med sina unika djurarter och kristallklara vatten. Ett ställe som inte är likt någonting annat i världen. En dag kommer jag att resa dit. Samtidigt märker man inte att landarealen i Österbotten årligen växer med en kvadratkilometer. Under istiden pressade ett tre kilometer tjockt istäcke ner jordytan. När det smalt bort började marken stiga och gör det fortfarande med en hastighet på nästan en centimeter per år. Varje generation måste flytta sin brygga en gång för att följa den nya strandlinjen i den platta skärgården. I princip har man gjort så sedan stenåldern, flyttat med strandlinjen, som då gick i Laihela och Vörå. Klimatförändring i praktiken. Och unikt, ja.

Invånarna lever i en omgivning i förändring. Därför vill de inte att Kvarken skall bli ett enda stort skyddsområde. Trots att området är unikt är det ett ställe där människor lever och bor, vilket skapar en hel del debatt mellan dem och miljöföreningar.

Har du inte tid att resa till Bajkal – ta en tur till Kvarken då.

Rurik Ahlberg kommundirektör i Korsholm

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning