Kväll i samtalet om sex

Bild: HBL

Pendeln har kanske svängt ifråga om sexuell frigjordhet. Men den pendlar inte tillbaka till där den var, skriver Jan-Erik Andelin.

Den enda gång jag har besökt New York köpte jag en essäsamling i en liten bokaffär någonstans kring West 10th Street, med tre feta katter som satt i skyltfönstret eller lomade ut och in genom dörren till gatan.

Essän är en fin amerikansk, litterär genre. Vid hyllan stannade jag i min bläddring till vid en text av Mark Greif, The Afternoon of The Sex Children (De sexuella barnens eftermiddag). Författaren var knappt trettio, med en nystartad tidskrift i Brooklyn, men hans perspektiv på hur vi talar om ungdom och sex verkade vist och gediget.

Han börjar essän kring Vladimir Nabokovs kontroversiella roman Lolita (1955); en ensamstående man blir så betagen i en tolvårig flicka att han gifter sig med hennes mamma för att komma barnet nära. Där gryr dagen kring det moderna, sexualiserade barnet. Därefter visar Greif elegant hur ung sexualitet i dag paradoxalt både uppmuntras, kringgärdas och beskyddas, och framför allt kommersialiseras.

Vuxna serverar de unga en bild av att det mesta i livet, eller åtminstone det som är roligt, handlar om sex. Vi projicerar också vår bild av vårt önskesex, sådant som vi med vår vuxna erfarenhet hade velat ha det, bakåt på nästa generation. Det har blivit eftermiddag kring de unga och sex.

New York var 2008, långt före dagens metoo, och jag undrar hur essäisten i dag hade formulerat sig om han hade vetat. Fast redan då var han framsynt, nästan profetisk om de dilemman kring sex som de senaste årens turbulens nu har understrukit, eller åtminstone hade bort göra det.

Backlash, heter det ibland. Den progressiva, nyskapande människan har ett läger hen har lämnat, en konservativ gyttja vi alla riskerar att halka tillbaka i om vi inte strävar på mot större klarhet och frihet. Hotet från ruta ett.

Fast just nu känns det som ett slags backlash i fråga om sex. Det kan inte vara lätt för dagens unga att processa allt. Det underbara rus och den livskraft som kan bulta genom två människors blod samtidigt bejakas av all sexpedagogik. Samtidigt är rubrikerna feta av hur man i känslostormen kan skada någon och bli ställd till svars, till och med inför rätta, många år senare.

Undersökningar i flera västländer visar att unga har mindre sex än förut. Japan har en hel celibatgeneration som tycker att god mat och datorspel är roligare. En nordisk Tindergeneration beskriver sex som håglöst tidsfördriv, lite som framtidssatirikern Aldous Huxley (1894-1963) skrev att framtidssexet ska bli som att stämma träff för kaffe på stan.

I vår egen litteratur var Märta Tikkanen framsynt. I Män kan inte våldtas (1975) låter hon huvudpersonen Tova, som har blivit våldtagen och hämnats, till sist möta sin 16-åriga son gråtande efter en fest där han har begått ett övergrepp.

Märta Tikkanens passus har förvånansvärt länge passerat som en litterär twist, dramaturgisk avtoning och fotnot. Men den har aldrig på allvar utlöst någon större diskussion om varför vi inte bara har haft rum för både frigjort, kunnigt och fint sex, utan också finlandssvenska miljöer av tvångsmässigt, dåligt fulsex. Ett samtal om varför frihet och nyvunnen insikt blev ett, men verkställigheten ibland en annan.

Sexets nutidshistoria liknar teknologins. Vardera utlovade efter mitten av förra århundradet en underbarare, ljusare framtid. Vardera gav oss kunskapen om nya tekniker som blev vars och ens allmänbildning. Ändå står vi i dag i båda fallen inför kritiskt höga temperaturer, som vi måste reda upp. Utan att backa från det vi vet, eller från friheter vi tror på.

Det kan vara sen eftermiddag, kväll i samhällssamtalet om sex. Sexet kanske drar sig tillbaka till sin intimsfär när det mesta som behövde sägas är sagt.

Pendeln vänder inte alltid tillbaka dit där den började sin bana, även om de som ropar backlash ibland tror det. På våra vetenskapscentrum kan vi se mera avancerade pendlar rita oändliga och ständigt nya mönster. Så är det kanske också med sex. Och med mycket annat också.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning