Kustområdet skapar livskraft

Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Finländarna vill att både stad och land utvecklas jämlikt. Det dynamiska kustområdet är en motor för hela landet.

En undersökning som Arbets- och näringslivsministeriet har beställt ger vid handen att knappt 60 procent av finländarna anser att det i framtiden ska finnas bosättning i hela landet, både runt städerna och på mindre orter. Över 90 procent anser att den offentliga sektorn ska ta ansvar för en jämlik utveckling av landets alla delar.

Undersökningen, som offentliggjordes på måndagen, ligger i linje med den enkät som Yle presenterade i slutet av juli. Enligt den vill fyra av fem finländare att hela landet ska vara bebott och att samhället ska ta ansvar för att servicen fungerar.

Yles rapport väckte en livlig högsommardiskussion. Forskningschefen Juho Rahkonen på Taloustutkimus, som gjorde enkäten, drog slutsatsen att resultatet visar att majoriteten av finländarna vill bromsa urbaniseringen.

De regionpolitiska trenderna har stark emotionell laddning.

Rötterna går djupt, i det agrara Finland stod landsorten för det sunda och riktiga livet medan städerna med alla sina farliga frestelser kunde leda unga människor som överger landsbygden i fördärvet.

Motsättningarna har dämpats, men finns kvar under ytan.

Solidariteten med glesbygden är ändå stark. I Arbets- och näringsministeriets utredning säger bara sju procent att alla delar av landet inte behöver utvecklas, och i den mest urbaniserade delen av landet, Nyland och huvudstadsregionen, är andelen 15 procent.

De här siffrorna antyder att det knappast finns material för att blåsa upp en verklig konflikt mellan stad och land.

Begreppet "hela landet" är dessutom ganska oprecist. Bosättningen har alltid koncentrerats till platser där förutsättningarna är gynnsamma, det handlar om möjligheter till försörjning och goda kommunikationer.

Forskaren Timo Aro har undersökt flyttningsrörelserna i Finland. I en färsk analys i Österbottens Tidning och Vasabladet (4.9.2018) breddar han diskussionen om stad och landsbygd.

Han granskar kustområdets betydelse för landets ekonomi, och kommer kanske inte överraskande till att kusten från Kotka till Kemi är ett ekonomiskt lokomotiv för hela landet.

Här finns över hälften av jobben och tre fjärdedelar av exporten går via hamnarna. Helsingfors är störst, men mätt i långtradartrafik har Hangö vuxit till landets näst största hamn – vilket ännu inte har satt fart på den nödvändiga upprustningen av landsvägsnätet. Elektrifieringen av Hangöbanan låter också vänta på sig.

Ser man till framtidssatsningar som forskning och utveckling står kustområdet för 70 procent av investeringarna. 60 procent av förädlingsvärdet hos landets företag produceras här. Befolkningen längs kusten ökade med en halv miljon mellan 1990 och 2017.

Timo Aros granskning visar att det är fruktbart att ha ett bredare perspektiv än att se till enskilda regioner eller betona skillnaderna mellan tätorter och glesbygd. Det finns mycket som förenar det långsträckta kustområdet trots det geografiska avståndet mellan norra Bottenviken och östra Finska viken.

Behovet av väl utvecklad trafikinfrastruktur är gemensamt för hela kustregionen. I Österbotten är man besviken över att riksväg 8 inte ingår i Kommunikationsministeriets färska förslag om vägar som ska klassas som särskilt betydelsefulla stomvägar.

Kustbanan mellan Helsingfors och Åbo finns högst bland stomnätsförslagets järnvägssträckor. Stomnätet kräver satsningar på underhåll. På tisdagen gjordes en ny framstöt för den helt nya banan mellan Helsingfors och Åbo över Esbo och Lojo.

Stomnätsklassificeringen visar att kustbanan är en prioriterad bansträckning som behöver få resurser för att fortsätta att fungera som den livsnerv den är tänkt att vara. Att parallellt investera i en helt ny bana verkar i ett samhällsekonomiskt perspektiv inte motiverat.

John-Erik Jansén Ledarskribent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33