Kusligt vältajmad bok om historisk torka

Medan kungen klagade på varmt vin brände solen sönder grödorna. De fattigaste tvingades ut på vägarna och människor svalt så småningom ihjäl. För exakt 150 år sedan upplevde Sverige en ödesdiger torka – ändå var det inte lika hett som nu.

Tajmningen kan tyckas kuslig. När Magnus Västerbro skrev sin nya bok Svälten: Hungeråren som formade Sverige kändes 1868 års torka extrem och avlägsen. När boken nu kommer ut visar flygbilder bruna fält i hela norra Europa. Vetepriserna stiger och den svenska spannmålsskörden ser ut att bli den lägsta på 25 år. Till följd av klimatförändringarna har meteorologerna spått extrema temperaturrekord i Sydeuropa.

– Det vi sett hittills gör det här året mycket värre. Hade vi levt under samma förutsättningar som under 1868 hade den här hösten och vintern blivit en tid då människor svultit ihjäl, ännu mer än för 150 år sedan, säger Magnus Västerbro.

Hans bok är en populärvetenskaplig skildring av de två nödåren 1867 och 1868 då svenskar svalt ihjäl först på grund av en osedvanligt kall och långdragen vinter, framför allt i Norrland, och ett år senare på grund av torka och missväxt som drabbade södra Sverige hårdast.

Vittnesskildringar

Magnus Västerbro, journalist och författare, har bland annat använt sig av historikern Britt Liljevalls forskning, men också av de många vittnesskildringar som samlades in av folklivsforskare och tidningsredaktioner.

Till de starkaste berättelserna hör den om Erik Berg från Rättvik. Som barn tvingades han tigga tillsammans med sin mamma, en närmast befriande upplevelse eftersom han därmed slapp vara hemma hos sin våldsamma och sinnessjuka pappa.

Många besuttna visade dock en tydlig motvilja mot tiggarna, "patrasket". Den inställningen fanns också hos regeringen och kungen som under torråret först avslog landshövdingarnas vädjan om nödhjälp. Folket skulle inte skämmas bort, resonerade man. Och så djup kunde väl nöden ändå inte vara?

Den livsnjutande Karl XV festade glatt vidare, även om han ställde in sina påkostade maskeradbaler.

– Jag använder honom som en symbol för överhetens ointresse, och kan ha lite dåligt samvete för att jag är lite väl taskig, men samtidigt: han var ju delaktig i besluten och anklagades även på den tiden för att inte bekymra sig om folket, säger Magnus Västerbro.

Oförstående stadsbor

Den unga Ellen Key hade just flyttat från Småland till Stockholm och skrev i sin anteckningsbok: "När folk i Stockholm gladde sig åt vackert väder, medan vi visste att landet behövde regn, då erfor vi med bitterhet hur oförstående stadsbon var – och förblivit – i fråga om landsbygdens villkor."

– Den här bitterheten som hon pratade om, som landsbygdsbefolkningen kände inför storstaden, den finns ju i högsta grad i dag också.

Men när han skrev var det framför allt den dåtida motviljan mot tiggare och desperata flyktingar som Magnus Västerbro också kände igen från i dag. Under hungeråren varnade en norsk landshövding desperata svenskar via annonser i svenska tidningar: "kom inte hit, vi skickar tillbaka er".

– Det läste jag samtidigt som SD satte in annonser i Sydeuropa och varnade flyktingar från att komma hit. Den här tidlösa inställningen till människor som ber om hjälp blev väldigt tydlig.

Tydliga paralleller

Vad kan vi då mer lära oss från historien? Mest slående är oförmågan att inse allvaret, konstaterar Magnus Västerbro.

– Där finns det tydliga paralleller till i dag, inte minst när det gäller klimatförändringarna. Om man erkänner att de är ett akut problem måste man göra något. Det är mycket lättare att säga, "det är väl inte så farligt, det kommer att gå bra".

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00