Kulturutbyte bland mössen

KUSINEN FRÅN LANDET. Lantmusen på besök hos Stadsmusen i Teater Hevosenkenkäs barnpjäs om att möta nya kulturer och byta perspektiv.Bild: Pekka Elomaa

Lantmusen och Stadsmusen är en konventionell barnteateruppsättning. Rar och ganska okomplicerad.

Barnteater/dockteater

Lantmusen och Stadsmusen

Manus och regi: Kirsi Siren. Dekor och dockor: Mimmi Resman. Musik, ljudeffekter och inspelningar: Tommi Lindell. Ljusdesign: Veijo Lindell. På scen: Niina Sillanpää, och Antero Nieminen. Åldersrekommendation: för barn över 3 år. Speltid: ca 45 minuter. Turnépjäs. Premiär på Teater Hevosenkenkä 22.3.

Lilla Max blir barnvaktad av sin morfar. Morfar läser godnattsaga, somnar och vaknar följande morgon. Det här är ett bekant koncept för ramberättelser.

Under tiden lever sagan (Kirsi Sirens bearbetning av Aisopos fabel) sitt eget liv: Lantmusen Siiri kommer att tänka på att det är länge sen hon träffat sin kusin, Simon, som bor i stan. Hon skickar en inbjudan och efter ett tag dyker Simon Stadsmus upp.

Simon sover gott på landet, men redan följande dag är han uttråkad. Mössen åker tillsammans in till stan, man kan säga att Siiri avlägger svarsvisit. I stan är livet ett äventyr, man kan äta pizza, det är aldrig tyst och neonljusen blinkar. Lantmusen har svårt att acklimatisera sig i det hektiska citylivet och återvänder till sig. De två mössen enas om att hålla kontakten, "Det bästa är att vi är vänner".

Sensmoralen är tydlig, och grunden för ett bra diskussionsupplägg.

Generationer

Teater Hevosenkenkäs lilla berättelse om kulturkrockar balanserar på ett fint sätt mellan den traditionellt uppbyggda sagan och ett mer spektakulärt drama. Mimmi Resmans dockor är en kombination av gulliga möss i Beatrix Potter-stil och moderna, expressiva, fulsnyggt kantiga. Tillsammans med den lyckade scenografin bildar de en fin bro mellan morfarsgenerationens då och publikens nu.

Skiftena mellan att spela med dockor och skådespelare på scenen går ovanligt sömfritt. Att få följa med den leende Niina Sillanpää, till hälften dold bakom ett skynke, och hur hon hanterar Max när han ska somna hör till föreställningens höjdpunkter.

Det här är en konventionell barnteateruppsättning, på gott och ont. Rar och ganska okomplicerad.

Barbro Enckell-Grimm

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33