Kultband torkade blöta Björneborg

Regnet orsakade nog lite ebb i kassan för björneborgarna, bara 13 000 besökare hittade till holmen på fredagen, jämfört med torsdagens 21 000.Bild: Roni Rekomaa

Det norska kultbandet Jaga Jazzist med åtta medlemmar har existerat sedan slutet av 90-talet, men uppträdde nu för första gång i vårt land.

Pori jazz 15.7

Det brittiska sommarvädret ackompanjerade Matthew Halsall & The Gondwana Orchestra. Trumpetaren från Manchester bjöd på lugn och sofistikerad jazz med globala intryck. Ricky-Tick Big Band & Julkinen Sana jagade bort regnet, men efter Jaga Jazzist kunde man konstatera att man sett ljuset.

Det norska kultbandet med åtta medlemmar har existerat sedan slutet av 90-talet, men uppträdde nu för första gång i vårt land. Det är på tiden, inte minst med tanke på att gruppen som kreativt kombinerar elektroniskt med akustiskt till och med har en låt från 2003 som heter Suomi Finland. Big City Music från den senaste skivan Starfire var mitt i prick även i småstadens festival.

Den ovanliga känslan av att det knappast kan bli bättre väcktes efter de första tonerna, vilka förde tankarna till det tyska syntbandet Tangerine Dream. Intryck efter intryck svallade ut från den nya scenen vid ån. En magisk stämning elektrifierade Skrivarholmen, och man utsattes nästan för en överdos av förnimmelser. 70-talistiska analogsyntar kunde få en att tänka på Jukka Tolonens skiva The Hook eller Pekka Pohjolas nordiska fusioner, men plötsligt kunde man tro sig lyssna till en virtuosare version av bandet Hawkwind.

Bandets kärna är bröderna Lars (träblås) och Martin (trummor) Horntveth samt deras syster Line som spelar bland annat tuba.

Storbandet Ricky-Tick lät lika som på Ruisrock. Den intresserade kan ta sig illa kvickt till Yle Arenan och kolla in konserten i Runsala. Bandet är en fungerande maskin, till vars främsta favörer hör att det sprider jazzens svängande glädjebudskap till de indolentare befolkningsskikten. Det lilla jag uppfattat av lyriken ger inte mersmak för de tre recitationsartisterna Karri Miettinens, Lasse Mellbergs och Tommy Lindgrens tankar. Åtminstone Miettinen har åstadkommit betydligt intressantare lyrik i andra sammanhang.

Om man heter Höynälä i efternamn kan det bli svårt utomlands. Kanske det ligger bakom artistnamnet Nina Mya. Sångaren framförde egna sånger från den färska skivan Closure, men även standards som Tenderly. I bandet finns bland annat saxofonisten Pope Puolitaival, som hjälpt till med arrangemang och kompositioner samt Jukka Eskola med sina feta toner från flygelhorn och trumpet.

På den lilla Image-scenen invid Lokkilava uppträdde Tenors of Kalma. Trion med Jimi Tenor (synt, flöjt och sång), Kalle Kalima (gitarr) och Joonas Riippa (trummor) fungerade lika väl live som på skivan Electric Willow och det är inte lite det. Med Riippas oemotståndliga groove saknar man inte ens bas. Trions musik sänder lyssnaren via ett maskhål till ett Technicolor-exponerat parallelluniversum som påminner om 70-talets psykedeliska tider, men liksom i fallet Jaga Jazzist är musiken, trots samband till tidigare decennier, tidsstämplad till nuet.

Regnet orsakade nog lite ebb i kassan för Björneborgarna, bara 13 000 besökare hittade till holmen på fredagen, jämfört med torsdagens 21 000.

Jan-Erik Holmberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00