Kronjuvelen

Visst upprätthåller fonderna många viktiga funktioner, men satsningarna är sällan koordinerade och kanske inte bärkraftiga på sikt.

Det finns goda skäl för att beteckna Svenska kulturfonden som Svenskfinlands kronjuvel. Visserligen är stiftelserna många och välutrustade, men Kulturfonden är utan tvekan den viktigaste, därför att den har friheten att ta sig an en bred palett av utmaningar som möter det finlandssvenska.

Under tidigare år höjdes ibland röster om att fonden är så viktig för hela Svenskfinland att dess utdelning borde anförtros Folktinget. Tvärtom, har Svenska folkpartiet, fondens grundare och obestridliga fördelare av dess avkastning, gjort det klart att ingen kan rubba dess roll. En fast andel av avkastningen är numera reserverad för partiet. Det har partiet både juridisk och moralisk rätt till.

Inom kort avgörs vem som utses till nästa ledande tjänsteman för fonden, ett val bland över fyrtio sökande. Med tanke på fondens centrala roll är det inte oviktigt att reflektera över vilka kvalifikationer den valda borde besitta. De två senaste innehavarna har varit utpräglade kultur- eller konstprofiler. Det kan delvis bero på att många uppfattar fonden, på grund av dess namn, som predestinerad att främst stödja kultur. I själva verket är utbildning en minst lika viktig del av fondens ursprungliga mandat. Därtill kommer att det övergripande och centrala uppdraget absolut bör vara att befrämja alla ambitiösa och framtidsinriktade finlandssvenska aktiviteter.

Under årens lopp har jag då och då återkommit till behovet av en målmedveten strategi för hur man borde begå för att trygga svenskt språk, utbildning och kultur under kommande decennier.

En fondledare uttryckte det nyligen så här: Den samlade årliga fondutdelningen är närmare 100 miljoner euro, men hur stor är dess framtidseffekt? Visst upprätthåller fonderna många viktiga funktioner, men satsningarna är sällan koordinerade och kanske inte bärkraftiga på sikt.

Svenska kulturfonden har en viktig roll som flaggskepp. Därför har dess direktör en central roll som strategisk vägvisare och operatör. Han eller hon väljs i praktiken av SFP:s ledning: Fondens nuvarande ordförande är svenska riksdagsgruppens ordförande, fondens styrelse är utsedd av partiet och valet underställs partiets ledning. Därför behöver SFP knappast ytterligare stärka sitt grepp genom att göra en "politisk" utnämning; man kan fritt bedöma ansökningar utifrån de allmänsvenska, strategiska behoven.

De tre senaste direktörsvalen har ju också i den meningen varit "opolitiska". Tilläggas kan att dessa tre har varit män och efter tjugo år borde väl också detta faktum vägas in.

SFP har allt att vinna på att Kulturfonden uppfattas som ett samlande kraftcentrum för hela Svenskfinland. Fonden har mycket att ge med sitt välbemannade sekretariat och sina omkring 35 miljoner euro i årlig utdelning. Det finns rum för fler egna initiativ och projekt, gärna i samarbete med andra stiftelser. Fonden kunde gärna satsa mer på breda, årliga idékonferenser just för att vaska fram strategiska satsningar inför en osäker framtid.

Pär Stenbäck minister