Kristendomen genomgår en kris

Bild: Wilfred Hildonen

Religionsutövning och konfirmationsundervisning ser inte ut att höra ihop. Det hade varit bättre med mysig allsång kring lägerelden.

Den som följer med diskussionen om den kristna religionens eller kyrkans roll i samhället märker att en kris pågår. Kyrkobyggnader säljs eller föreslås ombyggas för församlingens nya behov, som till exempel kaféverksamhet (Kyrkpressen 19.7).

Det traditionella kyrkorummet ses som en museal relikt. Kyrkorummet har sitt ursprung i Salomos tempel. Det var ett tabernakeltält i sten, utformat som en jordisk bild av paradiset. Templets funktion var att utgöra en fysisk mötesplats mellan Gud (Jahve) och människan. Eftersom Gud var helig, var också templet heligt.

Våra kyrkobyggnader har i princip samma funktion. Kyrka betyder "det som hör Herren till". Kyrkobyggnaderna är heliga, rituellt vigda åt Gud som mötesplats med oss i gudstjänsten. Altaret, Guds nådastol, är synonymt med Israels förbundsark i templets allra heligaste rum.

I våra gamla stenkyrkor syns fortfarande invigningskorsen på väggarna. Kyrkorna restes och underhölls av församlingens egna medlemmar. De byggdes genom talkoarbete och donationer. De besöktes varje söndag av hela församlingen. Gudstjänsten hade ett värde i sig, genom att den gav tillfälle till ånger och förlåtelse av begångna "syndiga" handlingar. Gud upplevdes verklig och paradiset eftersträvansvärt.

I dag står kyrkorna mestadels tomma. Vårt samhällsliv har inte behov av en gud eller ett paradis. Kyrkobyggnaden ska bekostas med kyrkoskattemedel, annars säljs den som obehövlig. Det känns säkert frustrerande för präster och kantorer att predika och sjunga för en tom kyrka.

Att Borgå stifts biskop är utled och vill lämna sitt herdeuppdrag är inte överraskande. Det är ett bevis på att den kristna gudstron har förlorat greppet om församlingsborna. Att det gått så har många orsaker. Enligt teologin upprätthåller Gud genom Kristus sin kyrka. Går det illa är det således Kristus som övergett församlingen, liksom biskopen sitt stift. Liknelsen om brännandet av det torra fruktträdet verkställs.

Historikern kan hävda att det är hela gudstron som fallerat. Naturvetenskapen ger oss en världsbild där en gud inte har någon funktion. Den Nicenska trosbekännelsen blir omöjlig att omfatta. Religionen är död. Kvar är vackra traditioner och riter samt etiken. Det är på etiken kyrkan nu satsar allt. Biskopens mitra, med sina två toppar, Gamla och Nya Testamentet, är avtagen.

Samhällets problem med människans anpassning till robotik, arbetslöshet, äldrevård, klimatförändring med mera ska utgöra stommen i den nya "religionen". Den humanistiska filosofin ersätter teologin. Ett heligt kyrkorum med gudstjänster behövs inte, då man kan gå ut i naturen och där få samma "andliga" upplevelse och själsfrid.

Lekholmens konfirmationsläger i havets famn ger just det. Att där iaktta den medeltida tidegärdens bönestunder med växelsång fick hård kritik av en förälder (HBL 12.7). Religionsutövning och konfirmationsundervisning ser inte ut att höra ihop. Det hade varit bättre med mysig allsång kring lägerelden. Icke-tro är normen för Europas unga, skriver Rolf af Hällström (Kyrkpressen 5.7). Att vända den trenden är kärnuppgiften för den kristna kyrkans överlevnad.

Peter Elg Vanda

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33