Krigströtta afrocolombianer hoppas på fred

Tror på ett ja. Aiden Salgado Cassiani som jobbar för det afrocolombianska samfundet Conafro är positiv och tror att fredspriset kan ge fredsavtalet en knuff framåt. Bild: Fanny Wendt Höjer

– Jag hoppas att regeringen inte lyssnar på nej-sidan i folkomröstningen utan går vidare i sina fredssträvanden, säger Aiden Salgado Cassiani som är koordinator för afrocolombianska samfundet i Colombia. Afrocolombianerna hör till dem som drabbats hårt av den våldsamma konflikten.

Colombia spelar kvalmatch inför fotbolls-VM och allas blickar är riktade mot storskärmen i den karibiska restaurangen i Bogotás historiska centrum där Aiden Salgado Cassiani väntar. Han är koordinator för afrocolombianska samfundet Conafro.

– Folk bryr sig mer om fotboll än om politik, suckar han, och syftar på det låga valdeltagandet i folkomröstningen om fredsavtalet i söndags.

Landets ex-president Álvaro Uribe, frontfigur för nej-kampanjen, förespråkar strängare straff för gerillarörelsen Farc. Just nu för han samtal med president Juan Manuel Santos om eventuella ändringar i fredsavtalet.

Men de som drabbats hårdast av konflikten tycks vara redo att förlåta. I de flesta områden som har påverkats av Farcgerillan röstade man för freden. Allra tydligast kom viljan till fred fram i landets fattigaste område Chocó, där hela 80 procent av väljarna var för avtalet.

– De afrocolombianska samhällena i Chocó har genom åren drabbats hårt av konfliken. Deras verklighet är en helt annan än den som folk i storstaden upplever. Storstadsborna ser sällan det våld som vi utsätts för, säger Aiden Salgado.

– Det är klart att vi säger ja till allt, vi vill ut ur den här situationen!

Officiellt utgör afrocolombianerna 10 procent av Colombias befolkning, men enligt frivilligorganisationerna närmar sig siffran 20–25 procent. Gruppen har, liksom urbefolkningen, drabbats oproportionerligt hårt av konflikten. Enligt Latin America Working Group är 30 procent av landets interna flyktingar afrocolombianer. Refugees International uppskattar att de är ännu fler.

Oavsett vilken siffra man räknar med handlar det om flera miljoner afrocolombianska flyktingar. Aiden Salgado lämnade själv sin studiestad vid kusten och flyttade till Bogotá 2001 eftersom säkerhetssituationen i den gamla hemstaden var så svår.

– Det värker i hela mitt hjärta när jag tänker på folkomröstningen. Vi hade kunnat avsluta den här epoken av terror. Dessutom var det första gången i historien som Colombias etniska mångfald erkändes i ett avtal. Förra gången de fredsförhandlade fick inga etniska grupper vara med, säger han.

I fredsavtalet finns ett kapitel om etnisk mångfald inkluderat, framförhandlat av en sammanslutning av olika afrocolombianska grupper och organisationer för urbefolkningen. Där erkänns bland annat minoritetgruppernas rätt till de marker de av hävd har bebott.

Trots att fredsavtalets framtid i nuläget är mycket oviss hoppas Aiden Salgado fortfarande på ett ja. Mot den bakgrunden kommer Nobels fredspris som en uppmuntran.

– Jag hoppas att regeringen inte lyssnar på resultatet i folkomröstningen. I stället för att förhandla med Uribe borde Santos ratificera avtalet via kongressen. Han borde inte tänka på sin popularitet, eller valet 2018, utan på freden.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning