Krigsreportern är en försiktig general

Bild: ILLUSTRATION Cata Portin

Radiotrafiken knastrar och dammet yr. Jeepen bromsar in vid frontlinjen utanför Bagdad. De fruktade IS-truppernas postering ligger bland sanddynerna en kilometer längre bort. Yles reporter Tom Kankkonen, 55, är på dagsutflykt med en grupp shiasoldater.

– Jag vill göra det här, men jag tar aldrig några onödiga risker. I själva verket är jag en kontrollfreak. Det har till och med hänt att jag vänt om när någonting har känts fel.

Ofta ser vi honom rapportera från frontlinjerna i Mellanöstern tillsammans med fotograferna Jussi Koivunoro eller Ivar Heinmaa från Estland.

– Att jobba med fotografer som har samma risknivå som man själv är en trygghet. Det går inte att åka med någon som är beredd att göra precis vad som helst, om man inte själv är likadan.

– Det viktigaste för mig, när jag förbereder en reportageresa är att hitta rätt fixare*. Jag är noga och kollar med kolleger som använt samma person. I Syrien kan man råka ut för fixare som utsätts för påtryckningar. Det bästa är att hitta en person har haft chansen att ställa till det för sin klient, men som inte gjort det.

Tom Kankkonen hinner knappt säga det när en utländsk kollega ringer för att kolla hurdan hans fixare var på senaste utflykten.

– Jag kan rekommendera honom. Det blev lite trubbel, men det är absolut inte hans fel, hör jag honom briefa kollegan.

Kankkonen sitter med telefonen bredvid sig. Han väntar på besked från Syriens ambassad om sitt nya visum.

– Innan jag ska i väg är jag väldigt spänd, det är mycket att kolla upp. Sonen, som är tio år, förstår vad det är frågan om. Han blev upprörd när jag skulle till Syrien och han på livsåskådningstimmen hade fått lära sig att där pågår krig.

– Familjen vet att jag inte tar risker. När vi erbjöds att åka ut och följa med en strid klockan 20 på kvällen, i mörkret. Då tackade jag nej.

– En gång i Beirut inställde jag allt i sista stund. Det föregicks av en massa trubbel när flygbolaget slarvade bort en del av utrustningen och vi blev anvisade dåliga bergsvägar. Då lydde jag ett råd jag fått av erfarna krigsreportrar: "om det inte känns bra, då är det inte bra".

Smugglare är farliga

– Inför en resa till norra Syrien studerade jag olika kidnappningsfall. I ett par fall verkade det vara smugglare som tagit journalister illegalt över gränsen och som sedan lett dem i händerna på kidnappare.

– Det sägs att man i det här yrket ska vara minst 35 år gammal, gift och ha barn. Då är man försiktig.

Att Kankkonen, som också hunnit vara Yles korrespondent i Skandinavien, ofta kan ses i världens farligaste områden, i Syrien och Irak är inte en slump. Efter jobbet på BBC:s finska redaktion i London i början av 90-talet frilansade han, på finska, svenska och engelska, från Turkiet.

– Jag hade rest i landet och gillade det. Dessutom hade jag goda turkiska vänner i London, förklarar han intresset för denna del av världen.

Kankkonen talar en flytande turkiska, som är både en för- och nackdel.

– Man måste vara noga med var man talar turkiska i Syrien och Irak. Det finns människor som talar turkiska i de här länderna, men gör man det vid fel tillfälle så kan folk bli misstänksamma.

Adrenalinchock

Blir uppsökandet av faran en addiktion?

– Själv är jag inte så intresserad av att se strider, men när man klarat sig ur något häftigt så är känslan på kvällen ganska speciell ...

– Det hände när vi rörde oss i ett rebellområde med både IS och al-Qaida att de stoppade oss och ville oss något. Vi hade uppmanats att aldrig i sådana lägen stiga ur bilen och att alltid ha med en person som representerar en stor grupp i området.

– Det låg nära till hands att de tänkte ta någon som gisslan. Vi fick dock fortsätta. Strax efteråt hörde vi att någon tagit gisslan i samma område. Sådana upplevelser ger en adrenalinchock, men jag vet inte om jag vill uppleva sådant gång på gång.

– För en del kan det kännas trivialt att komma tillbaka till redaktionen, men inte för mig.

Cynismen, journalistens farligaste sjukdom, har Kankkonen hållit effektivt på avstånd.

– Bäst undviker man cynismen med att rapportera om civila. Skulle jag jobba för BBC, CNN eller de andra stora så skulle jag säkert få rapportera betydligt mer i detalj om politiska processer och fredsförhandlingar. Det kan bli frustrerande.

– Jag vill helst hitta civila som kanske tvingas bo tvåhundra meter från frontlinjen. Det är de som är intressanta för tittarna. Människor är så lika överallt i världen. Alla vill leva ett normalt liv, skapa en normalitet i de värsta förhållanden.

– Men det är också viktigt att visa det som händer vid frontlinjen. Det är modiga journalister och fotografer som tar sig dit.

Flyktingar luras

Kankkonen har på paradplats fått följa den pågående folkvandringens urkällor. Han förstår väl de irakier som nu återvänder från Finland till Irak.

– Det uppstod ett slags masspsykos när det berättades i Irak att Finland betraktar hela Bagdadområdet som farligt och att behandlingstiderna för asylsökande är korta.

– Många hade en helt orealistisk uppfattning om vad som väntade dem.

– När jag följde med flyktingar i Sverige som var på väg mot Torneå kunde jag inte låta bli att tänka att en del av de unga grabbarna är ute på en irakisk variant av Interrail. De kommer från områden där det inte finns någon framtid, men alla flyr de inte för sina liv. Ständiga elavbrott är besvärliga, men de ger inte rätt till asyl. Men det fanns också många som verkade ha genuina skäl att fly.

Kankkonen berättar två beskrivande flyktinghistorier.

– Det var en grupp syriska flyktingar som fördes ut med en överlastad gummibåt från den turkiska kusten. Smugglarna släppte i land dem på en udde. Där möttes de av turkisk polis. Smugglarna hade lurat i land dem på en udde som låg på den turkiska kusten.

– Den andra historien handlar om en apotekare från Aleppo. Mannens företag var sönderbombat men han hade pengar för att ta sin familj till Europa. Han förhandlade fram en egen segelbåt till ett högre pris. Men han ställde ett smart villkor. Pengarna utbetalades åt smugglarnas kontaktman först sedan apotekaren hade ringt och berättat att han stigit i land i Grekland.

Lite perspektiv på vår flyktingdebatt sätter Kankkonen när han jämför med Libanon.

– Befolkningen uppgår till fyra och en halv miljon och nu är där mer än en miljon syriska flyktingar. Libaneserna är bekymrade, men på något sätt klarar de ändå av situationen.

Tom Kankkonen är en av de tre kandidaterna som nominerats för Bonniers journalistpris i år.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning