Kreta bakom turistfasaden

Anja Snellman har i flera decennier haft ett andra hem på Kreta, utanför den vackra turistorten Chania. När hon nu formar sin kunskap om ön till en roman, blir det en mångbottnad berättelse om det förflutna och nutiden, om främlingskap och kulturkrockar. Bild: Jouni Harala / New Terrain Press

Anja Snellmans nya roman är en guldgruva för Greklandsresenärer, en mångbottnad berättelse om det förflutna och nutiden, om politiska ärr, främlingskap och kulturkrockar.

Roman

Anja Snellman

Kaikkien toiveiden kylä

WSOY 2018

Den 93-åriga Agave bor i en övergiven bergsby på Kreta med hunden Adonis, åsnan Sankta Eufemia, getterna och hönsen. En majdag 2018 hittar hon en ung kvinna liggande på getstigen, sönderslagen till oigenkännlighet.

Agave tar hem flickan och vårdar henne. Hennes skyddsling stannar kvar hela den heta sommaren, tills höstregnen och stormarna kommer.

Ärr efter det förflutna

Anja Snellman har i flera decennier haft ett andra hem på Kreta, utanför den vackra turistorten Chania. Där har hon kunnat koncentrera sig på sitt författarskap, som med årets bok Kaikkien toiveiden kylä (Alla förhoppningars by) omfattar cirka 30 verk. När hon nu formar sin kunskap om ön till en roman, blir det en mångbottnad berättelse om det förflutna och nutiden, om främlingskap och kulturkrockar.

I sin roman låter hon mötet med Monika, den unga kvinnan från Norden, trigga den gamla kretensiskans minne. Agave var ung när tyskarna anföll Kreta under andra världskriget och bergsbyarnas hårda motstånd straffades med kollektiva avrättningar. Agaves far och mor arkebuserades, hennes syster Toula våldtogs och mördades. De som överlevde hade gömt sig i byns underjordiska grottor.

Agaves by Pneuma återuppbyggdes, den fylldes på nytt av barnröster, hundskall, klockringning. sorlet från festerna då byns invånare samlades under långa sommarkvällar. Men nya svåra tider kom. Agaves rygg är ett nätverk av ärr. Har hon fått piskrappen under tyskarnas ockupation, under brödrakriget eller under juntans regim?

Turism och anarki

Långsamt, fragmentariskt stiger Agaves minnen fram medan hon samtalar med turistguiden Monika, som hittills främst sett Kretas attraktiva sidor. Hon har förevisat minoiska monument, pittoreska städer och byar, långa sandstränder vid det skimrande havet för grupper av gnälliga och fordrande turister.

Turisterna är Kretas viktigaste näringskälla, men de invaderar också ön som gräshoppssvärmar. I Chania förälskar sig Monika i Akilles, en stilig men kolerisk ung grek som tillhör organisationen Rosa Nera, grundad av stadens husockupanter. Själv har Akilles radikaliserats och övergått till hårdare tag mot kapitalismen i form av attentat mot lyxhotellen. Han kommer från universitetskvarteret Exarchia i Aten, där otåliga anarkister protesterar mot misären och exploateringen av sitt land.

Den svarta ryggsäcken

Med säker hand bygger Anja Snellman upp romanens spänningsmoment genom gradvisa avslöjanden och kvardröjande hemligheter. Omständigheterna kring olyckshändelsen som Monika råkar ut för avslöjas aldrig. Har den ett samband med den mystiska svarta ryggsäcken som Akilles gav henne i present när hon åkte på bergsutflykt med sin turistgrupp? Är det möjligt att hans avsky mot turistinvasionen och samhällets orättvisor inkluderar också den nordiska väninnan?

Själv går Monika under sin långa vistelse i bergsbyn från maktlöshet och raseri mot en försoning med sin egen uppväxt i Finland och en rotfasthet i det kretensiska landskapet. Hon börjar känna en viss ömhet för den underliga gamla kvinnan.

Agave har sina fixa idéer, bland annat den envisa hängivenheten för släktingen "Mikis". Faktum är att Mikis Theodorakis har sina rötter på fädernet i en kretensisk by. Theodorakis, hans musik och hans motstånd mot militärjuntan blir också de införlivade i Agaves och Monikas föreställningsvärld.

Vänskapen mellan den barnlösa Agave och den moderlösa Monika intensifieras. Den tar sig ibland komiska och infantila drag. Kanske kunde Anja Snellman ha förtätat den rätt omfångsrika romanen genom att utelämna litet gemensam hårklippning, klänningsprovning och praktisk skämtsamhet kvinnorna emellan, även om hennes vällovliga syfte är att peka på kulturskillnader och kvinnolivets detaljer.

Som helhet är Kaikkien toiveiden kylä en guldgruva för Greklandsresenärer. Bättre än många turisthandböcker ger den en bild av Kreta i nuet och närhistorien.

Tuva Korsström

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning