Kreativ hommage till kyrkomusikens historia

Den tjugonde upplagan av Klang i kyrkan-festivalen firas på ett festligt sätt.

KÖR/ORKESTER

Klang i kyrkan

20-årsjubileumskonsert i Helsingfors domkyrka 18.3. Sibelius-Akademins barockorkester och Key Ensemble under Teemu Honkanen. Solister: Erica Back, mezzosopran, Jaakko Kortekangas, baryton. Ljus: Otso Vartiainen. Bach, Biber, Hämeenniemi.

Eero Hämeenniemi har än en gång lyckats med att på ett lika intelligent som kreativt sätt ställa de etablerade konstmusikaliska konstellationerna på ända och presentera ett konstruktivt alternativ till de mest uttjatade klichéerna på området.

Efter att ha syntetiserat västerländsk konstmusik med sydindisk tradition samt låtit jazz, blues och improvisation färga av sig på de vedertagna formlerna serverar Hämeenniemi i det nu uruppförda Lux et Tenebrae ett slags hommage till den europeiska traditionen, där samtliga århundraden tycks vara närvarande på en och samma gång.

Det för barockorkester, kör och solister skrivna åttasatsiga verket speglar på ett spännande sätt de mångfasetterade skiftningarna mellan ljus och mörker i västerländsk kyrkomusik medelst bland annat gregorianska influenser, venetianskt inspirerade rumsliga effekter och snärtig barockpastisch; allt sett genom vår tids linser.

Att detta ros i land utan att det för en sekund smakar billigt effektsökeri eller opersonligt epigoneri är en bedrift i den högre skolan. Texterna rör sig på en skala från skapelsens första dag och Jobs bok till den populära medeltida hymnen Ave maris stella – denna gång gestaltad i form av en innerlig altaria, uttrycksfullt tolkad av Erica Back.

Samspelet mellan text och musik är överlag fruktbart och utmynnar i ett berörande Lux aeterna, där kören mot slutet sprider ut sig i kyrkorummet. Kanske kunde det spatiala experimentet ändå ha drivits ytterligare ett steg. Som nu blev fallet kändes förverkligandet, med temporärt musicerande i små grupper i några olika väderstreck, aningen halvdant.

Bländande evigt ljus

Sibelius-Akademins barockorkester spelade, med Minna Kangas som primus motor, genomgående njutbart och alert och Key Ensemble sjöng föredömligt klangfullt under Teemu Honkanens säkra ledning. Första konserthalvans programval visade sig dessvärre dock mindre lyckat.

Bachs Brandenburgkonserter, av vilka vi nu hörde nr 4 och 5, är förstås genial musik men inte i ett kyrkorum av Domkyrkans omfång, med dess erkänt svårbemästrade akustik, och framför allt inte framförda med minsta möjliga kammarmusikaliska besättning.

Det lilla man kunde uppfatta – av blockflöjterna i fyran nästan inget alls – grötade ihop sig med besked, inte minst i de rörliga partierna. Den mer homofona satsen i Bibersonaten (nr 6 ur samlingen Fidicinium sacro-profanum) gjorde sig bättre och Otso Vartiainens ljussättning var stämningsskapande, i Lux aeterna direkt bländande.

På det hela taget firades den tjugonde upplagan av Klang i kyrkan-festivalen, som avslutas i morgon med Helsingfors barockorkesters och Key Ensembles framförande av Johannespassionen, på ett festligt sätt. Årets program har varit ett veritabelt ymnighetshorn och det återstår att se hur det viktiga evenemangets framtid ter sig mot fonden av allt bistrare ekonomiska realiteter.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39